2348527 GO09107 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:107 Onsdagen den 9 maj 2000/01 107 2001-05-09 00:00:00 (forts. från 10 §) Nordiskt samarbete (forts. UU13) 9E3FFFDB-59B5-4E62-B5B0-05AC6E73B001 129 Statsrådet Leif Pagrotsky (s) s Fru talman! I dag firas Europadagen. Jag tycker att det är ett väldigt fint sammanträffande, men det kanske inte bara är en slump, att vi gör det genom att diskutera nordiskt samarbete här i riksdagen. Jag tycker att det är ett mycket bra sätt att fira Europada- gen. Det nordiska samarbetet är på många sätt ett före- döme för EU-arbetet. Det är folkligt förankrat. Här är det inte bara de stora orden som gäller, utan det är vardagen och nyttan som står i fokus. Inte minst är det nordiska samarbetet stabilt och självklart. På regeringsnivå och parlamentsnivå finns ett nära vardagssamarbete. Nordiska rådet och Nordiska mi- nisterrådet arbetar intensivt genom utskott, minister- rådsmöten och ämbetsmannakommittéer. Men det är viktigt för mig att understryka att det nordiska samarbetet är långt större än så. Norden vävs framför allt samman genom samarbete över de nordiska gränserna av föreningar, organisationer, företag, kommuner och regioner och inte minst ge- nom alla medborgare som korsar gränserna. Vi se- mestrar i varandras länder. Vi handlar i varandras länder. Gränshandeln är mycket stor. Vi handlar verkligen med våra grannar. Handeln med Norge, Finland och Danmark, tre länder med tillsammans 15 miljoner invånare, är dubbelt så stor som Sveriges handel med hela det väldiga Asien. Dubbelt så stor. Bara handeln med Norge är tre gånger så stor som handeln med Japan. Vi investerar i varandras länder. Kalles kaviar och Svenska Dagbladet är norskägda. Aalborgs Jubileum och Gammeldansk ägs av svenska folket. SAS, Stora Enso och Nordea är andra exempel på det starka och naturliga nordiska samarbetet i näringslivet. När ett företag börjar sitt språng mot världsmark- naden börjar det ofta i ett nordiskt grannland. Innan man etablerar sig i New York, etablerar man sig i Oslo och Helsingfors. Globaliseringen startar i nä- rområdet. Paradoxalt växer därför Norden i betydelse för oss i takt med internationaliseringen. Internationaliseringen leder till att nationsgränser- na minskar i betydelse. Regionernas och gränsområ- denas möjligheter ökar. Gränshindersfrågorna kom- mer i centrum. Som ni redan vet, eftersom vi har debatterat det här i tidigare sammanhang, ser jag det som en av de viktigaste uppgifterna i det nordiska samarbetet. Hinder i vardagen för medborgare och företagare måste undanröjas för att stimulera integra- tionen över gränserna. Arbetet med att stimulera gränsregional integra- tion har fått och måste få ökad betydelse i Norden. Öresundsprojektet är det tydligaste exemplet i det här sammanhanget. Det har ibland kallats för ett gräns- hinderslaboratorium för hela EU. Öresundsområdet har också av EU utsetts till en modellregion för ökad sysselsättning i Europa, ett initiativ från oss själva tillsammans med Danmark. I de fall där harmoniseringsåtgärder inte är möjli- ga eller ens önskvärda måste det vara lätt att få tag på information om grannlandets regler. I Öresundsområ- det har den svenska och danska regeringen satsat på att informera medborgarna och företagarna om för- hållandena på respektive sida om sundet. Ett liknande gränshinderssamarbete pågår mellan Sverige och Norge och mellan Sverige och Finland. De har resulterat i två olika rapporter. I båda fallen står det också klart att information är av stor betydel- se för integrationen. Utrikesdepartementet har tagit initiativ till ett samarbete med regionala aktörer längs norsksvenska gränsen för att tillsammans diskutera hur informationen effektivast kan nå användarna. Detta har bl.a. resulterat i att Länsstyrelsen i Värm- land nu undersöker strukturerna för ett informations- samarbete mellan Norges och Sveriges gränsregioner. En annan integrationsprocess utspelar sig längst upp i norr. Det framgångsrika samarbetet i Haparanda och Torneå ger uttryck för Europatankens förverkli- gande på gränsregional nivå. I dessa två kommuner är inte nationsgränsen något hinder för gemensamma satsningar på kommunal service, exempelvis inom räddningstjänsten, energiförsörjningen och skolvä- sendet. Eleverna får välja på vilken sida av gränsen de vill gå i skolan. Det här är ett föredöme. Ett betydande samarbete pågår också i den s.k. sydvästskandinaviska regionen. För att titta närmare på hur detta samarbete kan fördjupas och inom vilka områden det finns särskilda förutsättningar för fram- tida samarbete har man tagit fram en förstudie som man kallat Den skandinaviska arenan. Studien identifierar ett antal områden där förut- sättningar finns för ett fördjupat samarbete, bl.a. inom IT, miljö, infrastruktur och bioteknik. Det svenska initiativet att skapa förutsättningar för ett djupare samarbete inom dessa områden är ett ambitiöst pro- jekt. Bl.a. kommer ett seminarium med deltagare från de svenska och norska regeringarna att hållas på Vok- senåsen senare i maj för att på ett konkret sätt disku- tera det vidare arbetet med fördjupningen och integ- rationen. En bred krets av regionala intressenter med- verkar naturligtvis också. En annan typ av gränsöverskridande och regionalt samarbete är Barentssamarbetet. Här finns uppgifter att lösa för att främja handel, rörlighet och miljö. Här finns också ett lokalt engagemang att bygga på. En annan fråga som har stor betydelse, inte minst i gränsbygderna, och som tagits upp i debatten vid flera tillfällen i dag är frågan om grannlands-TV. Kulturministern är den i regeringen som har ansvar för frågan, och hon svarade nyligen på en interpella- tion där hon redogjorde för de utredningar och initia- tiv som pågår och de överväganden som görs. Som svar på de frågor som här har ställts till mig kan jag försäkra att jag som samarbetsminister också i fort- sättningen kommer att följa denna fråga nära. Låt mig till riksdagens ledamöter uttrycka en stilla personlig undran: Med det engagemang som finns för att nor- disk public service-TV ska bli tillgänglig för alla i Norden, blev jag lite häpen när jag fick höra före voteringspausen att riksdagen själv i sitt kabel-TV-nät inte har tillgång till de andra ländernas TV-kanaler. Det starka engagemang som riksdagen visar i denna fråga trodde jag redan hade medfört att det eminenta kabel-TV-nät som jag vet finns i riksdagen var utrus- tat med norsk, finsk, dansk och isländsk public ser- vice-TV. Jag ska försöka att nära följa utvecklingen i denna fråga framöver. Med denna redovisning av gränsfrågorna hoppas jag att Marianne Andersson är nöjd. Fru talman! Internationaliseringen, det ökade Eu- ropasamarbetet och regionernas ökade betydelse utgör verkligen inget hot mot det nordiska. Tvärtom ger det nordiska samarbetet ny vitalitet och nya upp- gifter. Därför är vi, och måste vi vara, beredda att förändra formerna för det nordiska samarbetet i Nor- diska rådet och Nordiska ministerrådet. Det är viktigt för att samarbetet ska svara upp mot de krav som ställs på förändringar både inom Norden och i om- världen. För tio år sedan tog de nordiska statsministrarna initiativ till en omfattande reformering av det nordis- ka regeringssamarbetet. Syftet var att koncentrera verksamheten och effektivisera organisationen. Åren 1994-1995 gick Nordiska rådet och Nordiska minis- terrådet gemensamt i spetsen för en reformprocess med anledning av Finlands och Sveriges EU- medlemskap. Resultatet blev en inriktning av samar- betet på tre huvudområden; samarbetet inom Norden, samarbetet i EU-EES-frågor och samarbetet med närområdet. Nu har vi flera betydelsefulla reformprojekt på gång. Det gäller revideringen av närområdessamar- betet och det gäller strategin för ett hållbart Norden. Förslag i dessa frågor har nyligen lämnats till Nordis- ka rådet. Vi håller också på att se över budgetsystem- et, och vi avser att inom kort lägga fram förslag även på detta område. Inte minst pågår ett arbete för att följa upp den s.k. vismanspanelens rapport med för- slag till inriktning av det nordiska samarbetet inför det nya årtusendet. För två år sedan tog de nordiska samarbetsminist- rarna initiativ till den s.k. vismanspanelen. Den fick i uppgift att studera samhällsutvecklingen i Norden på lång sikt och bedöma vilka konsekvenserna kunde vara för det nordiska samarbetet. Rapporten innehål- ler massor av förslag av olika karaktär. Den har sti- mulerat till en nödvändig och vitaliserande debatt. Nu går vi vidare med uppföljningsarbetet. Det sker både på Nordiska rådssidan och på Nordiska ministerrådets sida. Vi har haft gemensamma möten, och vi planerar ytterligare ett sådant till mitten av juni. Jag har förstått att det på den parlamentariska si- dan pågår en intensiv diskussion med anledning av de förslag som panelen har väckt om Nordiska rådet. Låt mig i sammanhanget peka på några erfarenheter som jag tror att jag delar med många andra nordiska mi- nistrar vad gäller just arbetsformerna för Nordiska rådet. Jag tror att Nordiska rådet skulle vinna på att vara en smidigare och mindre byråkratisk organisa- tion. Man borde ha mer av de på större politiska frå- gor inriktade temamötena i stället för formella sessio- ner som behandlar alla frågor samtidigt och som gör det omöjligt, eller åtminstone väldigt svårt, att skaffa sig en överblick över verksamhetens syfte och resul- tat. Det bör också vara en angelägen uppgift att se till att ministrarna har en meningsfull och aktiv roll vid Nordiska rådets möten. Den tiden är tyvärr sedan länge förbi då ministrarna kunde tillbringa hela dagar, eller t.o.m. en vecka, i mötesbänken. Det är nu tio år sedan de nordiska informations- kontoren upprättades i de baltiska huvudstäderna. Nordiska ministerrådet har uppmärksammat det vid seminarier och andra evenemang i de baltiska huvud- städerna. Nordiska ministerrådet var tidigt ute med sina insatser - redan innan länderna hade upprättat ambassader. Jag vill också nämna att ministerrådet förra året beslutade att upprätta en informationspunkt i Kali- ningrad. I den frågan väntar vi, tyvärr, fortfarande på svar från ryska myndigheter. Vi hoppas verkligen att det blir ett positivt besked snart. De insatser som har gjorts från nordisk sida för att främja utvecklingen mot demokrati och marknadse- konomi i närområdet har varit ett viktigt komplement till nationella och andra insatser. Jag tycker att nä- rområdesinsatserna är bra exempel på att den nordis- ka samarbetsorganisationen - precis i motsats till vad en del kritiker hävdar - kan visa både handlingskraft, flexibilitet och förmåga till omprioriteringar. Fru talman! Avslutningsvis vill jag slå fast att det nordiska samarbetet är omfattande, nära och i inter- nationell bemärkelse konfliktfritt. Historiskt, kultu- rellt, språkligt och handelsmässigt är vi tätt samman- bundna. Samhällsutvecklingen gör att vi nordiska länder ökar i betydelse för varandra. Detta, fru tal- man, ska vi ta till vara. Om detta är vi också helt överens över partigränserna; såvitt jag kan finna efter den diskussion som hittills har varit och efter alla de kontakter vi har haft mellan partierna under de år jag har varit ansvarig för det nordiska samarbetet i rege- ringen. 0888126424314 N 2010-01-01 00:00:00 169443 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09107/#anf129