2348527 GO09107 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:107 Onsdagen den 9 maj 2000/01 107 2001-05-09 00:00:00 EU:s framtidsfrågor 42CD4E98-B5DE-44CF-89D4-0DDF386FFFA6 1 PER UNCKEL (m) m Fru talman! I dag firas Europadagen runtom i Eu- ropa. Den minner oss om ambitioner att bygga ett fritt, fredligt och dynamiskt Europa men den minner också om hur Europa såg ut då samarbetet försköts till förmån för konflikten. Då slets länder sönder av kriget. Människor dog för sitt ursprungs skull. Barba- riet tilläts dominera där klokskap och mänsklighet skulle ha regerat. Den europeiska unionen bildades för att detta ald- rig någonsin skulle kunna hända igen. Denna dag som andra Europadagar minns vi och lär av erfarenheter- na. Men framför allt ser vi framåt, reflekterar över vilken väg Europa nu ska följa. Vad är det Europa ska vara? Hur ska det europe- iska samarbetet utvecklas? Hur ska alla människors inflytande i den europeiska unionen kunna säkras? Kring dessa frågor vill Sveriges riksdag i dag in- bjuda till debatt. Vi gör det i den anda som den euro- peiska unionen vid sitt senaste stats- och regerings- chefsmöte i Nice angav. Där slogs det fast att hela EU och alla dess medborgare behöver engageras i en diskussion om unionens framtid, inte minst i ljuset av att många nya medlemmar är att vänta under de kommande åren. Det var ett viktigt uttalande som EU gjorde i Nice. Det vittnade om insikten om att samar- bete mellan länder och folk inte kan byggas på rege- ringar och politik enbart. Samarbetet kräver förank- ring i vanliga människors vardag, i deras engagemang och i deras stöd. Här har många EU-länder en lång väg kvar att vandra och allra längst är faktiskt vägen för vårt eget Sverige. Utvidgningen av EU innebär en unik möjlighet att vidga det europeiska fredsprojektet till hela världs- delen. Om svenska folket alltjämt tvekar om själva EU är uppslutningen bakom idén om att EU ska stå öppet också för nya länder desto större och desto mer glädjande. EU som en idé för frihet och framtid är därmed fast förankrat hos Sveriges folk. Det EU som nu skapas genom att gemenskapen blir större är samtidigt ett EU som måste ges nya villkor för att kunna fungera effektivt, öppet och demokratiskt. Det gör att denna sak brådskar. I Nice sattes ambitionerna högt. År 2004 ska det nya EU börja ta form på allvar. Ungefär samtidigt ska de första nya medlemmarna kunna hälsas välkomna i unionen. Det är viktigt inte bara att det nuvarande EU:s länder och folk tar del i detta samtal utan också att de nya medlemmarnas folk ges möjlighet att läm- na sitt bidrag till det EU som i lika hög grad ska vara deras som vårt. För att lägga grunden för detta framtidssamtal har Sverige ett alldeles särskilt ansvar i sin egenskap av EU:s ordförandeland detta halvår. När stats- och regeringscheferna möts i Göteborg om drygt en må- nad ska den svenska regeringen berätta vad den vill och hur samtalet ska fortsätta. Till denna berättelse vill Sveriges riksdag i dag ge ett första bidrag. Vi har utnyttjat grundlagens möjlig- het att sätta upp ett särskilt utskott, som förberett dagens debatt. Det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet överlämnar härmed sitt underlag för samtal och för kammarens överväganden. Det är ett enigt utskott som gör detta - enigt över alla partigränser visavi de stora frågor som nu måste lösas. Vad är det EU ska göra? Vad ska läggas till och vad ska möjligen dras ifrån? Hur ska EU:s fördrag kunna göras enklare så att alla vet vem det är som bestämmer om vad och så att man vet av vem det är man ska utkräva ansvar? Hur ska de grundläggande mänskliga rättigheterna kunna skyddas inte bara ge- nom Europarådet utan också genom den europeiska unionen? Hur kan inflytandet i EU för varje lands invånare förbättras genom att de nationella parla- menten får mer inflytande? Och sist men inte minst: Hur ska det gå till när det nya EU tar form? Vem är det som ska hålla i taktpinnen? Diskussionen om vad EU ska göra är den kanske mest centrala. Det kan naturligtvis inte ges, som ut- skottet säger, ett för all framtid givet svar. Nya utma- ningar måste kunna lösas gemensamt när så krävs. Likväl är det i denna fråga som kärnan i Europade- batten finns. En utgångspunkt borde vara att EU läg- ger sitt engagemang på just det som måste vara ge- mensamt och inte tar sig för på områden där staten, kommuner eller t.o.m. enskilda människor själva rimligtvis vet bäst. Om denna fråga är den bredaste och långsiktigt mest intressanta, så är det mer närliggande, men må- hända lite tråkigare, spörsmålet om hur vägen fram till förnyelsen ska kunna anläggas det för dagen mest akuta. På denna punkt ger också det sammansatta utskottet sitt viktigaste och tydligaste bidrag i dagens debatt: Vi vill se en process där man fullt ut accepte- rar att många har legitima intressen av att delta - EU- kommissionen och de nationella regeringarna, Euro- paparlamentet och de nationella parlamenten samt många många fler. Att de nationella parlamenten får en möjlighet att delta är viktigt, inte minst därför att parlamenten är den närmaste representanten för de europeiska folken. De europeiska frågorna måste bokstavligen kunna påverkas genom vars och ens eget val av sin egen riksdagsman. Till Sveriges rapport till Europeiska rådets möte i Göteborg vill ett enigt utskott skicka med sitt förslag till hur detta praktiskt borde gå till. Utskottet skriver så här: "I det förberedelsearbete som nu förestår behövs mångas deltagande från alla delar av samhället. Det gäller Europaparlamentet och kommissionen, de nationella regeringarna, fristående experter och in- tresseorganisationer. För dessa organ kan flera lösningar, såsom en re- flektionsgrupp, tänkas. Förberedelsearbetet måste inte minst engagera de nationella parlamenten, som dess- utom har att särskilt överväga hur parlamenten lång- siktigt kan spela en mera central roll inom den fram- tida unionen. Utskottet anser för sin del att erfarenheterna från COSAC kan utnyttjas. Ett konvent i huvudsak baserat på de nationella parlamenten med bred representation skulle kunna lämna värdefulla bidrag i arbetet med det nya fördraget. Ett eget kvalificerat - och i förhål- lande till EU:s institutioner självständigt - sekretariat måste stå till detta arbetes förfogande." COSAC - för den som inte alltid ägnar sig åt eu- ropeiskt samarbete - är den redan existerande formen för samarbete mellan de nationella parlamenten. Detta, fru talman, vill vi att regeringen ska föreslå för hela EU. Det kan bli ett viktigt bidrag från vårt Sverige på det svenska ordförandeskapets sista stora möte med de europeiska ledarna. Sverige har en kort tid bakom sig i EU men en lång historia av europeiskt och internationellt samar- bete. I Europarådet tillhör Sverige de tongivande nationerna. Kanske är det detta faktum som har gjort det så självklart för alla svenska politiker att hävda vikten av att EU som organisation ska anslutas till Europa- konventionen om de mänskliga rättigheterna. Det tycker vi också att regeringen ska säga till EU:s stats- och regeringschefer i Göteborg i juni. Tveka inte, trots tvekan från andra! En sådan anslutning skulle ligga väl i linje med regeringens egna och lovvärda ambitioner att öppna EU för större insyn. Fru talman! Dagens betänkande är enigt sånär som på svaren på Miljöpartiets motioner. Däremot är partierna naturligtvis inte ense om hur politiken ska skötas inom den europeiska unionen. Inom den europeiska unionen är naturligtvis social- demokrater och moderater alltjämt oense om hur skatterna ska vara, och om hur annat som delar våra partier efter ideologiska skiljelinjer ska lösas. Det är naturligt att det förhåller sig så. Så ska det vara, där- för att EU inte är en politik i sig utan är en arena inom vilken politiken kan utövas på den europeiska nivån. Det är på detta sätt EU måste ses, just som en are- na, en tummelplats för de idéer som bryts mot var- andra, accepteras eller förkastas, allt i enlighet med vad Europas folk önskar - en tummelplats som ge- nom sin blotta existens ger det avgörande bidraget till civiliserade relationer mellan folken. Själva lösningen på alla frågor människor bär på ligger däremot alltjämt i de värderingar och idéer som människor och deras partier själva är bärare av. Så, fru talman, ska Europa vara. Alternativet har vi, som sagt, sett tydligt och avskräckande: konflikt, krig och förstörelse. De senaste 50 åren har Europa blivit mycket bättre. Det är i denna visshet vi nu har att ta sats för att skapa ett EU som kan föra detta vidare, med de nya villkor som nu avtecknar sig. Med detta vill jag, fru talman, samtidigt säga ett tack till det utskott som har utarbetat underlaget för dagens samtal och till Margareta Landerholm, som har försökt klä detta utskotts tankar om Europas framtid i ett rimligt språk. 0104804820009 N 2010-01-01 00:00:00 169315 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09107/#anf1