<anforande>
<dok_hangar_id>2348526</dok_hangar_id>
<dok_id>GO09106</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:106 Tisdagen den 8 maj</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>106</dok_nummer>
<dok_datum>2001-05-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2000/01:322 om aidsmediciner till utvecklingsländerna</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>D0653A01-B661-4DDE-A120-2FDD78A264F3</anforande_id>
<anforande_nummer>62</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Eva Johansson har frågat statsrådet
Maj-Inger Klingvall vilka åtgärder hon avser att vidta
för att underlätta att billigare bromsmediciner kan
komma de sjuka i tredje världen till del.
Interpellationen har överlämnats till mig, eftersom
det är jag som i regeringen hanterar den här typen av
frågor.
Frågan om fattiga länders tillgång till billiga
bromsmediciner är verkligen högaktuell. I en upp-
märksammad rättegång i Sydafrika nyligen försökte
39 läkemedelsbolag stoppa den sydafrikanska rege-
ringens försök att skaffa billiga bromsmediciner.
Bolagen hävdade att detta bröt mot patenträtten. Fal-
let ställde en viktig fråga på sin spets - vad är läke-
medelsbolagens främsta uppgift; att rädda människo-
liv eller bara tjäna pengar? För någon vecka sedan
lades målet ned sedan de 39 bolagen dragit tillbaka
sina stämningar och därmed besvarat frågan för sin
del. Flera företag har redan börjat sänka priserna, och
vissa säljer till självkostnadspris.
Detta är en nödvändig utveckling som jag väl-
komnar och stöder. Majoriteten av världens 36 miljo-
ner människor som lever med hiv eller aids saknar
tillgång till bromsmediciner. Bromsmediciner kan,
om de används rätt, ge sjuka människor ett längre och
människovärdigare liv.
Läkemedelsbolagen måste ta sitt ansvar och i
samarbete med berörda parter ge sitt bidrag för att
lösa den globala ödesfråga som hiv/aids är. Det är
inte rimligt och moraliskt försvarbart att fattiga ska
betala läkemedelsföretagens utvecklingskostnader;
det kan vi i den rika världen göra. Vi vill gärna ha
nya och bättre mediciner, och vi har förståelse för
läkemedelsbolagens behov av patentskydd. Men det
är en rättighet som måste hanteras med ansvar och
omdöme om den ska förtjäna respekt och legitimitet.
Läkemedelsbolagens beslut i Sydafrika kan bana
väg för en ökad tillgång till bromsmediciner om andra
företag i branschen följer efter. Därför är det viktigt
att fortsätta arbetet och följa upp det positiva utfallet
från Sydafrika.
Inom EU har vi arbetat fram en omfattande hand-
lingsplan för att öka tillgången till läkemedel för att
bekämpa bl.a. hiv/aids. Vi hoppas kunna fatta beslut
om handlingsplanen nästa vecka.
Handlingsplanen öppnar möjligheter för läkeme-
delsindustrin till samarbete och till att i första hand på
frivillig väg sänka priserna på mediciner på u-
ländernas marknader. För bromsmediciner till de
fattigaste länderna bör detta göras till en regel. För att
inte undergräva ett sådant system krävs mekanismer
för att undvika att medicinerna kommer tillbaka till
våra marknader.
Om det inte går att komma framåt på frivillig väg
finns det möjligheter i WTO:s avtal om handelsrelate-
rad immaterialrätt, det som brukar kallas TRIPS-
avtalet, att utfärda s.k. tvångslicenser. Detta innebär
att länder kan ge tillstånd till produktion av ett pa-
tenterat läkemedel utan patenthavarens samtycke
under vissa villkor. Det kan handla om en nationell
nödsituation eller om någon annan extrem situation.
Skulle det visa sig att det finns oklarheter om hur
TRIPS-avtalet ska tolkas, ska vi naturligtvis vara
beredda att bidra till nödvändiga förtydliganden så att
det klargörs vad avtalet innebär för skyddet av män-
niskors hälsa.
Få fattiga länder har i dag egen lokal produktion.
EU kommer därför att stödja lokal produktion dels av
läkemedel där patentskyddet gått ut, dels inom ramen
för licensavtal med patenthavaren.
Ökad tillgång till läkemedel är bara en del av lös-
ningen på de enorma problem vi står inför när det
gäller den katastrof som hiv/aids-epidemin innebär.
Här krävs åtgärder på bred front i form av stora sats-
ningar på prevention och sjukvård. Förebyggande
åtgärder och uppbyggnad av fungerande nationella
hälsosystem är nödvändiga för att hindra smittsprid-
ning, vårda sjuka och klara uppföljning och kontroll
av användning av bromsmediciner.
För att dessa åtgärder ska få genomslag krävs
också en ökad öppenhet i samhället kring frågor om
hiv/aids och sexualitet.
Sverige samarbetar nära med Världshälsoorgani-
sationen och inom FN:s program mot hiv/aids,
UNAIDS, för att öka tillgängligheten till läkemedel
mot hiv/aids. Detta samarbete tar sig uttryck i form av
såväl dialog som ekonomiskt stöd.
</anforandetext>
<intressent_id>0888126424314</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>169282</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09106/#anf62</protokoll_url_www>
</anforande>
