2348524 GO09104 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:104 Fredagen den 4 maj 2000/01 104 2001-05-04 00:00:00 Migration och asylpolitik 98CDBA0E-5193-4E79-A3A5-B611C393133F 36 Statsrådet Maj-Inger Klingvall (s) s Fru talman! I Sverige råder bred enighet om att migrationspolitiken ska präglas av respekt för asyl- rätten, humanitet och rättssäkerhet. Likaså är vi eniga om att invandringen till Sverige ska vara reglerad. Vi har ett nationellt ansvar för en sådan politik, men även ett gemensamt europeiskt och globalt ansvar. Den långsiktiga visionen är en värld med fri rör- lighet över gränserna, men vi är inte där ännu. Vi kommer under överskådlig tid att behöva reglera invandringen till Sverige och andra EU-länder. Glo- baliseringen tydliggör skillnaden mellan rika och fattiga länder, och en oreglerad invandring skulle utsätta både invandrings- och utvandringsländer för påfrestningar som samhällena kan ha svårt att hante- ra. Man kan inte lösa problem med fattigdom och bristande framtidstro i världen genom migrationspo- litik. För det behövs en kraftfull politik för internatio- nell solidaritet där flyktingpolitiken utgör en del. Vi måste förverkliga åtagandet om att halvera fattigdo- men i världen till 2015. Vi måste stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och fördjupa demokrati genom internationellt samarbete. Vi måste inte minst stärka insatserna för att förebygga och lösa väpnade konflikter. Omkring 10 % av Sveriges bistånd går till flyk- tingrelaterade insatser. I den mest engagerade svens- ka debatten i flyktingfrågor verkar det som om denna internationella dimension inte fanns. Att bryta upp från sitt hemland och ta sig till ett annat land är ett stort steg och förenat med stora svå- righeter och otrygghet för den enskilde, oavsett om hon eller han flyr undan förföljelse eller vill komma bort från fattigdom och elände. När de kommer hit ska de bemötas med respekt och en asylprocess som inger trygghet. De ska veta att de får en rättvis be- dömning utifrån en tydlig och förutsägbar lagstift- ning. Människor som söker skydd i Sverige undan förtryck och förföljelse eller som har andra skydds- behov eller starka humanitära skäl får uppehållstill- stånd i vårt land med allt vad det innebär av rättighe- ter och skyldigheter. De som saknar tillräckliga skäl enligt vår lagstift- ning ska däremot återvända. Det är viktigt för trovär- digheten att de som får avslag på sina ansökningar återvänder. Om det riktiga i detta ifrågasätts kan effekten bli att man i praktiken undergräver en flyk- tingpolitik som måste präglas av förutsägbarhet och rättssäkerhet. Vi kan alla engagera oss starkt för enskilda perso- ner som vi lärt känna och som ska återvända till för oss okända förhållanden och till sämre levnadsstan- dard än vi är vana vid. Men om man i varje enskilt fall motsätter sig att personer återvänder måste man också, för att vara intellektuellt hederlig, försvara en fri och oreglerad invandring redan i dag, med alla de konsekvenser det kan ha inte minst för det välfärds- samhälle vi har men också naturligtvis vad gäller social dumpning, ökade löneklyftor osv. Fru talman! Asylrätten är en hörnsten i vår svens- ka flyktingpolitik. Människor som flyr undan förföl- jelse garanteras skydd i Sverige och andra EU-länder. Denna grundläggande asylrättsliga princip bygger på FN:s flyktingkonvention. Det fångar dock inte upp alla de tänkbara situationer då en människa kan vara i behov av skydd. Sverige har därför, i likhet med många andra länder, kompletterat lagstiftningen med andra skyddsgrunder. Vi garanterar också skydd till personer som riskerar tortyr, dödsstraff eller omänsk- lig behandling, som flyr undan väpnade konflikter eller miljökatastrofer eller undan förföljelse på grund av kön eller homosexualitet. Sverige är att de få länder i världen som har fört in hänsynen till barnets bästa i utlänningslagen. Portal- paragrafen i utlänningslagen är en viktig markering och ger tyngd åt barnets perspektiv. Den har haft betydelse både för beslut om uppehållstillstånd och i mottagande av barn i asylprocessen. Vi har en lagstiftning som står sig väl i ett inter- nationellt perspektiv. Men världen förändras, och det krävs därför en fortlöpande översyn av reglernas effekter. Migrationspolitiken är således i ständig förändring. Reformer har genomförts och flera är på gång. Låt mig nämna några: · Skyddet för personer som riskerar förföljelse på grund av kön eller homosexualitet har aktualise- rats under det gångna året. Migrationsverket och Utlänningsnämnden har gjort en översyn och ut- vecklat riktlinjer för kvinnor i asylprocessen. FN:s flyktingkommissariat anser numera att flyk- tingstatus kan ges till personer som riskerar för- följelse på grund av kön. De globala konsultatio- ner om asylrätten som under året leds av flyk- tingskommissariatet ska ta upp frågan om köns- relaterad förföljelse. Mot denna bakgrund anser jag att det finns anledning att se över utlänning- slagens bestämmelse om skydd undan förföljelse på grund av kön eller homosexualitet i syfte att jämställa olika grupper av förföljda. · Arbetet med att befästa rättssäkerheten fortsätter. Den s.k. NIPU-utredningen har utrett hur vi kan stärka legitimiteten inte minst i överprövningen av asylärenden. I fråga om en ny instansordning i utlänningsärenden har regeringen att ta ställning till två huvudalternativ, nämligen förvaltnings- domstolar eller en specialdomstol. De centrala momenten i reformen är att tvåpartsförfarande ska införas och ökad öppenhet skapas. Frågan bereds fortfarande i Regeringskansliet, och jag har för avsikt att komma med ett förslag till riksdagen under hösten. · Inom mottagandet av asylsökande pågår en stän- dig metodutveckling. Regeringen har nyligen fö- reslagit att asylsökande barn ska få samma rätt till förskola, grund- och gymnasieskola samt särskola som barn bosatta i Sverige. Det är viktigt för barns utveckling att de får full skolgång även un- der tiden de väntar på besked om uppehållstill- stånd. · Anhöriginvandringen står för ca 50 % av den totala invandringen till Sverige. Anhörigutred- ningen kommer under året att lämna förslag om nya regler för framför allt äldre anhörigas möjlig- heter till uppehållstillstånd alternativt längre vise- ringar. · Såväl i Sverige som inom EU diskuteras förutsätt- ningar för ökad arbetskraftsinvandring. Det finns starka ekonomiska, arbetsmarknadsmässiga och demografiska skäl att diskutera denna fråga när- mare. Migrationsverket och Arbetsmarknadssty- relsen har nyligen - på regeringens uppdrag - sett över gällande praxis och lämnat förslag på hur man ytterligare kan öka flexibiliteten i regelver- ket. Migrationsverket och Utlänningsnämnden har den svåra uppgiften att i det enskilda fallet avgöra om en sökande ska få ja eller nej. Den enskildes berättelse är en central utgångspunkt, och de humanitära skälen beaktas i vår sammanhållna asylprocess. Statistiken över avgjorda ärenden visar, i motsats till vad många verkar tro, att Migrationsverket och Utlänningsnämn- den också i ett mycket stort antal fall har låtit asylsö- kande som saknat skyddsbehov stanna av just sådana humanitära skäl. Samtidigt är det stora antalet uppe- hållstillstånd av humanitära skäl något som visar behovet av fortsatta insatser för att korta handlägg- ningstiderna. I många fall uppstår ju de humanitära skälen under en längre tids vistelse i Sverige. Det är något som vi är ytterst angelägna om att komma ifrån. För att kunna fullfölja sitt uppdrag och klara hel- hetsansvaret behöver myndigheterna tillräckliga re- surser både för den löpande handläggningen och för att kunna utveckla metoder och förhållningssätt i sitt arbete. Jag har här med förvåning noterat att de tre borgerliga partier vars företrädare nu orsakar både Migrationsverket och polisen stora merkostnader genom sitt agerande i fråga om kosovoalbanernas återvändande, bygger sina budgetalternativ på att stora besparingar kan göras inom migrationspolitiken. De medel man är beredd att anslå på området svarar verkligen inte upp mot de reservationer som är fogade till dagens betänkande och de debattinlägg som har gjorts i dag. Det är både inkonsekvent och orealis- tiskt. Fru talman! Till Sverige kommer 40 000-50 000 invandrare per år. Det innebär att Sverige har en stör- re invandring per capita än t.ex. USA. Men vi har också en stor utvandring, både av svenska medborga- re som ger sig ut i världen för att arbeta, studera eller bilda familj, och av invandrare med permanenta up- pehållstillstånd här som återvänder till sina ursprung- liga hemländer. Nettoinvandringen har under de se- naste åren varit 10 000-20 000 per år, vilket med en liten marginal uppväger den befolkningsminskning vi annars skulle ha haft. Antalet asylsökande ökade förra året till ca 16 000 - att jämföra med de 12 000 som kom hit året dess- förinnan. De största grupperna bland de asylsökande var under det gångna året personer från Bosnien och Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien, varav många från Kosovo, samt personer från Irak. Återvändandet till Kosovo har varit i fokus inte minst under den senaste tiden. Många av dem som fick tillfälligt skydd i Sverige i samband med krisen under försommaren 1999 återvände snabbt frivilligt. Andra - ca 4 000 personer - valde att söka asyl. Av dem har en stor andel redan beviljats permanenta uppehållstillstånd - nästan uteslutande av humanitära skäl. De som har befunnits sakna både skyddsbehov och tillräckliga humanitära skäl ska återvända. Dessa kosovoalbaner återvänder nu till ett Kosovo där de med internationellt skydd och stöd har möjlighet att bygga upp sitt land. Kosovo är en av de allra största biståndsmottagar- na i världen per capita. Barn går i skolan och sjuka får vård. Bostäder repareras och nya byggs, även om en viss bostadsbrist fortfarande råder. Bostadsfrågan är enligt FN-administrationen i Kosovo inget hinder för att ta emot de sammanlagt 40 000 människor som väntas återvända från länder i Europa under det när- maste halvåret. Mycket återstår att göra i Kosovo, och att återvända till sitt hemland efter ett krig är natur- ligtvis svårt. Men de kosovoalbaner som nu ska åter- vända löper ingen risk för förföljelse. Det är därför rimligt att de som saknar både skyddsbehov och hu- manitära skäl också återvänder till Kosovo. Detta är viktigt också för trovärdigheten i vårt arbete på euro- peisk nivå för att få till stånd en solidarisk ordning för tillfälligt skydd i krissituationer. Fru talman! Genom vårt inträde i Schengen- samarbetet den 25 mars i år uppfyller vi nu den fjärde friheten inom EU, dvs. den fria rörligheten för perso- ner. Förutom att vi river gränserna mellan våra länder och utvidgar ett gemensamt område innebär Scheng- ensamarbetet även att invandrare som bor i våra län- der nu får samma rätt som EU-medborgare att resa i EU. Sverige uppfyllde väl alla nödvändiga krav för att få delta i Schengensamarbetet, men det ställdes krav på oss att införa ekonomiska sanktioner som en del av transportörsansvaret. En parlamentarisk utredning har därför fått i uppdrag att se på hur vi ska leva upp till Schengenkonventionens regler om transportörsansvar fullt ut. Jag anser att det transportörsansvar som vi har haft i 50 år egentligen räcker. Men nu har vi fått dessa krav på oss. Då gäller det att se på hur vi kan utforma regler som är acceptabla. För mig handlar det framför allt om att kunna undanta alla dem som be- viljas asyl eller uppehållstillstånd på andra grunder samt att kraven enbart ska gälla att upptäcka uppen- bart förfalskade resehandlingar. Fru talman! Inom Amsterdamfördragets kapitel om frihet, rättvisa och säkerhet leder Sverige det här halvåret det omfattande arbetet med att harmonisera den europeiska asyl- och migrationspolitiken. Min ambition har varit och är fortsatt att driva EU-arbetet med öppenhet inte minst gentemot riksdagen och Europaparlamentet. Under det svenska ordförandeskapet har även kandidatländerna alltmer integrerats i EU:s asyl- och migrationsarbete. Förutom ett särskilt ministermöte med kandidatländerna har vi i trojkaformat och bila- teralt fört särskilda diskussioner med bl.a. de baltiska länderna, Polen, Ungern och Turkiet. Asylfrågan har stått i fokus i EU-förhandlingarna under det svenska ordförandeskapet. Vi har positivt erfarit att vår genomarbetade nationella asyllagstift- ning stärker vår position på ett internationellt plan i arbetet för en gemensam europeisk asylpolitik som måste omfatta både flyktingar och andra skyddsbehö- vande. Som grund för den europeiska asylagendan inled- des det svenska ordförandeskapet med en bredare policydiskussion på ministernivå i Stockholm i febru- ari i år, i vilken även FN:s flyktingkommissarie del- tog, i syfte att stärka samarbetet mellan EU och FN. Vi kunde då samla den europeiska kretsen om en uppföljning av Tammerfors-slutsatsernas tillämpning, dvs. att den europeiska asylrätten ska vila på en full- ständig och allomfattande tillämpning av Genève- konventionen. Stockholmsmötet följdes upp av ett EU- seminarium om Barn i krig och på flykt i Norrköping i mars i år med fokus på att stärka de asylsökande barnens situation, och jag ser det som en framgång att vi där enades om att på basis av barnkonventionen integrera barnrättsfrågor i kommande asyldirektiv inom EU. Även här kan jag konstatera att protalpara- grafen om barnets bästa i vår nationella lagstiftning innebär att barnets bästa ska vägas in i alla led av asylprocessen, att den ska ses som en modell för den europeiska asylrätten. De svenska EU-förhandlingarna drivs med mål- sättningen att nå fram till gemensamma miniminor- mer på så hög nivå som möjligt. Härigenom kan flera europeiska länders asylsystem stärkas. Målet för kandidatländerna sätts därmed också högt. Längst på agendan har förslaget om tillfälligt skydd i massflyktssituationer framskridit, och jag hoppas att kunna nå fram till en politisk överens- kommelse i denna fråga under ministerrådsmötet i slutet av månaden. Som ordförande har vår övergri- pande målsättning med ett EU-direktiv på detta om- råde varit att skapa en ordning som medger omedel- bara insatser för att ge skydd åt skyddsbehövande vid massinströmning, samtidigt som den individuella asylrätten inte åsidosätts. Allt pekar på att denna målsättning kommer att uppnås och varje skyddsbe- hövande som mottas i ett EU-land kommer att kunna få lämna in en asylansökan och få den prövad senast när det tillfälliga skyddet upphör. Villkoren för mottagande av asylsökande med särskild fokus på barn och andra utsatta grupper är en annan svensk EU-prioritering. Mottagandereglerna skiljer sig avsevärt åt i ett europeiskt perspektiv var- för en harmonisering på hög nivå är av stor vikt för att få en likvärdig behandling, oavsett i vilken med- lemsstat ansökan sker. Vi har inlett behandlingen av ett sådant direktiv under det svenska ordförandeska- pet. Vi ser också över Dublinkonventionen som avgör vilket medlemsland som ska ansvara för prövningen av en asylansökan. För svensk del har konventionen fungerat relativt väl, men den har vissa svagheter, framför allt när det gäller svarstider och möjligheter till familjesammanhållning. Kommissionen väntas inom kort även presentera de centrala förslagen om en gemensam flyktingdefi- nition och kompletterande skydd. Migrationsfrågorna spelar också en växande roll i EU-samarbetet. Regeringen har inom detta område lagt särskild vikt vid gemensamma regler för familje- återförening. Även rättigheter för varaktigt bosatta invandrare i EU-länderna som ännu inte är medborga- re är av stor vikt, och min utgångspunkt är att upp- rätthålla principen om lika rättigheter. Detta gäller bl.a. dessa tredje lands medborgares rätt att söka arbete i ett annat EU-land. Jag har under det svenska ordförandeskapet även drivit frågan om att det inom EU utarbetas jämförbar statistik och gemensamma analyser på migrationsom- rådet. Riktlinjer om det fortsatta statistikarbetet inom EU kommer att antas vid det kommande minister- mötet i maj baserat på ett antal förslag som utarbetats vid ett expertseminarium. Högnivågruppen för asyl- och migration arbetar integrerat med EU:s övriga politikområden i linje med det svenska helhetsperspektivet. Under det svenska ordförandeskapet har en dialog mellan EU och de länder som omfattas av högnivågruppens aktionsplaner samt internationella organisationer genomförts. Baserat på Europaparlamentets beslut att finansie- ra högnivågruppens arbete och de prioriteringar som fastslagits i nämnda dialog inleds nu ett genomföran- de av en rad projekt i ursprungs- och transitländer i syfte att förebygga flyktingskap och stärka de migra- tionspolitiska rättsordningarna. Som exempel vill jag nämna ett regionalt program på västra Balkan som Sida utarbetat med IOM för att förebygga handel med kvinnor samt söka upp och återintegrera de som redan har fastnat i de kriminella nätverkens verksamhet. Ett annat program avser insatser för att förebygga smuggling och handel med ensamma barn i Östafrika. I stabilitetspakten inleds nu ett omfattande samar- bete för att utveckla en migrationspolitisk rättsord- ning i länderna på västra Balkan. Detta är en central insats i kampen mot brottslighet på migrationsområ- det och människohandel. Fru talman! Inte minst asylpolitiken har en tydlig global dimension. I år firar FN:s flyktingkonvention 50 år. Med anledning av detta har FN:s flyktingkom- missariat initierat en global konsultationsprocess om asylrätten. Syftet är dels att bekräfta asylrättens grunder, dels att se om och hur den kan utvecklas ytterligare. Den svenska regeringen välkomnar denna process, vars final äger rum i Genève den 12 december i år. Det är viktigt att vi även fortsättningsvis ser på asyl- och migrationspolitiken utifrån ett globalt per- spektiv. När människor tvingas att lämna sina hem- länder - vare sig det är av politiska, sociala eller ekonomiska skäl - så är de grundläggande orsakerna problem som vi har ett gemensamt ansvar för. I EU:s arbete med landstrategier för Ryssland, Ukraina och de regionala programmen inom Medelhavssamarbe- tet, Cotounou-avtalet med framför allt de afrikanska länderna samt inom den transatlantiska dialogen in- tegreras och stärks också migrationsdialogen. Fru talman! Frågor som rör asyl och migration engagerar. I Sverige tar sig detta uttryck i krav på en generös flyktingpolitik och för att enskilda ska få stanna. I flera andra länder i Europa flyttar i stället främlingsfientliga grupper fram positionerna. De känslor som migrationspolitiken väcker måste tas på allvar och diskuteras. Det är bara så som vi kan forma en samhällsutveckling i Europa som präglas av soli- daritet och humanitet. Migrationspolitiken har tydliga ideologiska di- mensioner. Den socialdemokratiska regeringen står upp för alla människors lika värde och bejakar mång- fald i samhället. Invandringen till Sverige bidrar till ett mer mång- fasetterat och dynamiskt samhälle. Och flyktingpoli- tiken är uttryck för en solidaritet och humanitet som aldrig kan vika för främlingsfientliga påtryckningar. 0810983113102 N 2010-01-01 00:00:00 169081 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09104/#anf36