2348524 GO09104 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:104 Fredagen den 4 maj 2000/01 104 2001-05-04 00:00:00 Migration och asylpolitik 280267A8-E1AB-4881-AFF7-6E6A0056B511 1 GUSTAF VON ESSEN (m) m Fru talman! Det grundläggande för svenska de- mokratiska partier och för de allra flesta svenska medborgare är att det finns en vilja och ett åtagande att sörja för skydd åt förföljda människor. En flyk- tingpolitik ska utformas så att den ger skydd åt så många människor som möjligt som behöver trygghet och skydd mot förföljelse av olika slag. Men det säger sig självt att Sverige ensamt inte kan ge alla världens skyddsbehövande uppehållstillstånd inom landets gränser. Flyktingpolitiken måste därför ha en vidare räckvidd än den nationella asylpolitiken. Till Sverige kommer bara en minimal bråkdel av världens flyktingar för att söka asyl. Av de asylsö- kande har endast en mindre del verkliga asylskäl. De flesta - och det är nog ett faktum - köper en resa till väst av en smugglare i hopp om att få ett bättre liv rent allmänt. Papper och identiteter är ofta oklara. Alla som söker asyl är således inte flyktingar, även om massmedierna tycks tro det. De som flyr från krig och miljökatastrofer kan få uppehållstillstånd som övriga skyddsbehövande. När världssamfundet eller EU avser att ingripa för att upprätta fred har vi möjlighet att ge tillfälliga uppe- hållstillstånd i samverkan med andra länder. Men när fredsinsatserna har gjorts och skyddsbehov inte läng- re föreligger kan återvändande ske. Men självfallet ska asylprövning ske i varje enskilt fall, om asyl söks av enskilda människor. Fru talman! När jag i år, liksom under tidigare år, läser de olika partiernas motioner och yrkanden slås jag av att de präglas av ett slags moralism. I reserva- tion efter reservation krävs det mer generositet och mer humanism i alla möjliga sammanhang. Det finns dock ingen riktig analys av vad detta innebär. Vad innebär egentligen uttrycket mer humansim? Jag frågar mig själv, om jag som företrädare för mitt parti är inhuman och ogenerös som inte alltid håller med. Det blir något av en moralisk fråga för mig och naturligtvis för många andra. För min egen del kommer dessa frågor upp när jag som ordförande för en biståndsorganisation besöker flyktingläger i norra Irak, där jag försöker medverka till att bygga bostäder, ordna avlopp, rent vatten och rent allmänt försöker bidra till ett värdigt liv för dessa utsatta flyktingar. Skulle mina ställningstaganden i flykting- politiken här på hemmaplan vara oförenliga med min verksamhet där nere? Den flyktingpolitiska debatten verkar nästan bara handla om vad som sker inom Sveriges gränser. Det är inte bara här som man ska visa humanitet, men så verkar det ju nästan. Jag vet att många andra riks- dagsledamöter har liknande erfarenheter som jag. Var finns perspektivet på helheten i debatten här hemma? Vad är möjligt och rimligt? Var ligger balanspunk- ten? Hur använder vi resurserna för flyktingarbete sett i ett större sammanhang? För mig är asylpolitiken mycket viktig, men ännu viktigare är insatserna för flyktingar där de faktiskt finns. Hjälp och skydd måste ändå huvudsakligen ges på plats eller i närom- rådet, och Sverige måste bidra med stöd. Inom ramen för EU-samarbetet kan Sverige bidra till förebyggande insatser, både militära sådana, när sådana krävs, och humanitära, så att ett återvändande kan möjliggöras. Ett bra exempel är Kosovo, där en stor insats gjordes av världssamfundet för att möjlig- göra ett återvändande för de människor som flydde hals över huvud. Fler än 900 000 människor har åter- vänt till Kosovo därför att landet är befriat från en förtryckare, och man kan nu hjälpa till att bygga upp sitt hemland igen. Fru talman! Alla som söker asyl här ska naturligt- vis få en individuell och rättssäker prövning av sina asylskäl och sitt skyddsbehov. Denna prövning ska grundas på allmänna humanitära principer i enlighet med internationella konventioner och vår egen utlän- ningslagstiftning. Rättssäkerhet och likabehandling över tiden måste vara utgångspunkten när varje indi- vids ansökan prövas. Kollektiva undantag leder till förvirring och osäkerhet samtidigt som det urholkar asylrätten. Detta, fru talman, är den moderata stånd- punkten. Denna ståndpunkt leder också till att de som inte har skyddsbehov ska lämna landet. De som inte läm- nar landet frivilligt ska avvisas, och det är Migra- tionsverkets och ytterst polisens uppgift att se till att avvisning sker. Jag vågar påstå att polisen inte prio- riterar detta tillräckligt och att Migrationsverket inte alltid följer upp att avvisningar sker. Avvisningar ska så långt möjligt ske under värdi- ga former och i frivillighet. En samverkan mellan polisen och Migrationsverket måste bli mer effektiv och också grundas på ett etiskt förhållningssätt. Lika oacceptabelt är det att arrangera s.k. fällor - om nu sådana har förekommit - som att erfara att människor som har fått ett avvisningsbeslut kan vistas nästan öppet i åratal utan att avvisning sker, något som dessvärre förekommer. Sverige har problem med långa handläggningsti- der. Invandrarverket och Utlänningsnämnden skulle behöva mer resurser för att kunna förkorta asylpro- cessen. Det uppstår ofta humanitära skäl under hand- läggningstiden, och i slutändan är det andra faktorer än åberopade asylskäl som blir föremål för övervä- ganden. Enligt vårpropositionen tycks regeringen inte ta detta förhållande på allvar. Handläggningstiden på Migrationsverket är 10-11 månader och lika långa i Utlänningsnämnden. Mer personal och mer pengar behövs. I vår alternativbudget tillskjuter vi mer peng- ar så att asyl- och tillståndsprocessen kan förkortas. Detta ensamt är den största enskilda humanitära in- satsen som nu kan göras, och det kan påbörjas ome- delbart från den 1 juli. Jag har mycket svårt att förstå regeringens inställ- ning i denna fråga. På grund av mycket hög arbets- belastning på Migrationsverket och Utlänningsnämn- den blir också arbetsförhållandena svåra. Jag kan bara uttrycka min beundran för personalen, som trots stän- digt ifrågasättande och opinionsmässig motvind gör mycket goda arbetsinsatser med hög kvalitet. För mer än två år sedan överlämnades ett betän- kande om ny processordning till förra invandrarmi- nistern. Jag kan förstå att det behövs noggranna över- väganden innan en proposition läggs fram. Vi tycker från moderat sida dock att regeringen har tagit väl god tid på sig och snart borde komma med förslag till riksdagen om en ny processordning. Vi moderater kan studera varje förslag konstruktivt om det kan bidra till en snabbare handläggning med förbättrad rättssäkerhet jämfört med nuläget. Att en tvåpartspro- cess är en förutsättning tycks alla vara överens om. Fru talman! Den migrationspolitik som trädde i kraft 1997 antogs av en bred majoritet av Socialde- mokraterna, Centern och Moderaterna. Därefter har kompletteringar gjorts som har stötts av oss modera- ter, ofta efter att parlamentariska utredningar har skett. Huvudsakligen anser vi att dagens lagstiftning är bra, men inget tillstånd är statiskt. Utveckling och förändring sker ständigt. Vi kan se sådana föränd- ringar komma. Parentetiskt kan nämnas att vi redan kan se i praxis att en utveckling i mer generös anda har ägt rum. Inte minst har barnkonventionen fått större genomslag. I EU-arbetet står asyl- och migrationsfrågorna högt på dagordningen - helt i enlighet med det åta- gande som blev resultatet av Amsterdamtraktaten. På en rad områden arbetas det med olika direktiv. Där kan vi räkna med politiska beslut, i vissa fall kanske under svenskt ordförandeskap. Ett tydligt ramverk för EU byggs nu upp, och Sverige måste räkna med att de direktiv som man blir överens om kommer att påverka svensk lagstiftning. Även om direktiven utformas så att de medger egen lagstiftning utöver direktivens minimiregler kommer vi på sikt inte att vare sig vilja eller kunna avvika nämnvärt. Vi har liksom satt oss i en båt, och nu får vi ro tillsammans med de andra länderna. Ge- mensam asylpolitik, familjeåterföreningsdirektiv, direktiv angående massflykt, modernisering av Dub- linkonventionen, villkor för ökad rörlighet för tredje- landsmedborgare och deras rätt att arbeta och ökat praktiskt samarbete för att bekämpa flyktingsmugg- ling är exempel på sådant som vi successivt måste arbeta in i vår egen lagstiftning. Jag vågar med bestämdhet påstå att varje migra- tionsminister oavsett vilken regering som kan komma att bildas kommer att erfara att utrymmet för egna önskemål och en annorlunda politik inte, för att ut- trycka sig lite fint, är kompatibelt med vare sig verk- ligheten eller EU:s på sikt tvingande direktiv. Jag är ändå, fru talman, övertygad om att vår lag- stiftning är tämligen modern och framåtsyftande, och därför kan Sverige spela en relativt vårt lands storlek konstruktiv roll. Åtskilliga andra länder ute i Europa behöver göra långt större förändringar i sin lagstift- ning än vi. Men vi ska för den sakens skull inte tro att EU kommer att anamma det som vi står för i alla delar. Vi får räkna med både önskade och oönskade förändringar. Principerna för hur man ska se på det europeiska samarbetet i flyktingpolitiken har vi beskrivit i vår reservation 6, vilken jag härmed yrkar bifall till. Jag har haft god anledning att följa debatten om amnesti för flyktingar, något som har drivits av ett visst ungdomsförbund men också i motioner här i riksdagen. Amnesti, fru talman, är ingen bra idé. Det skulle innebära helt fel signaler. Det skulle urholka och devalvera asylprocessens legitimitet. De som har fått avvisningsbeslut ska lämna landet. Något annat kan inte gälla. Finns det avvisningshinder ska verk- ställighet inte ske, men det får bedömas från fall till fall. En amnesti föder förhoppningar om fler amnestier längre fram och fungerar som en magnet för fler asylsökande till Sverige. Därmed ökar smugglarnas aktiviteter. Resultatet blir en slags fri invandring - låt vara med en viss fördröjning. Att tala om amnesti är en falsk och kortsiktig humanism. I länder med en ineffektiv och krånglig asylprocess eller där kontrol- len av illegal invandring är dålig har amnesti ibland givits för att lösa akuta problem. Fru talman! Det finns en fempartireservation, jag kommer inte ihåg under vilken punkt, angående asylsökande från Kosovo. Denna fråga behandlades ju särskilt i socialförsäkringsutskottet nyligen med anledning av ett utskottsinitiativ. Om reservationen i dag skulle bifallas uppstår en förvirring om vad som är riksdagens roll respektive regeringens roll - inklu- sive dess myndigheter. Dessutom skulle ju faktiskt inte ett sådant tillkännagivande vara bindande för regeringen. Varje kosovoalban får en individuell prövning. Rättssäkerhet och konsekvens i ställnings- taganden vad gäller asylfrågor måste ses som ett långsiktigt åtagande. Det leder oss moderater till att inte bifalla den reservationen. Tillfälliga uppehållstillstånd är, som jag sade tidi- gare, just tillkomna för att kunna lösa akuta problem där man räknar med att fredsinsatser kommer att äga rum. När sådana har genomförts ska man återvända, men självfallet ska också en asylprövning i varje enskilt fall kunna ske om så önskas. Fru talman! Sverige är inte Amerika på Karl- Oskars och Kristinas tid. Fri arbetskraftsinvandring skulle, som framhålls i en motion från Per Bill, kräva ett helt annat välfärdssystem. Visst önskar vi mode- rater mindre av omhändertagande och mer av person- ligt ansvar och makt över våra liv, men de sociala trygghetssystemen måste finnas i botten som en ga- ranti för anständighet och ett värdigt liv. De som ägnar sig år radikalliberala lösningar får nog inga stora massor med sig. Om en fri arbetskraftsinvandring ska tillåtas måste en rad frågor förknippade med detta analyseras. Kan man bara komma till Sverige och söka arbete utan restriktioner? Vad händer om man inte kan försörja sig? Får man ta med sig sin familj och övriga anhöri- ga? Ska dessa slängas ut om försörjningen uteblir? Vem avgör om man inte kan försörja sig? Och vad händer om man inte kan eller vill återvända till hem- landet om försörjning inte kan ske? Fri arbetskraftsinvandring inom EU kan upprätt- hållas genom ett tydligt regelverk och genom sociala förmåner som medlemsländerna omfattar solidariskt. Även i ett läge med reglerad invandring men fri ar- betskraftsinvandring inom EU borde det dock finnas utrymme för större öppenhet vad gäller möjligheten för medborgare från andra länder i världen att få arbets- och uppehållstillstånd. I dag är myndigheterna ytterst snåla med detta. Om man skulle öka arbetskraftsinvandringen på ett reglerat sätt står det inte i motsatsställning till att de som redan finns här ska få jobb eller till att alla de som är långtidssjukskrivna eller står utanför arbets- marknaden får en bättre chans att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Det finns ingen motsatsställning. Som avslutning vill jag säga följande: Vi står bakom de principer som lades fast 1996 i den migra- tionspolitiska propositionen och som riksdagen har beslutat om. Det är viktigt att en asyl- och invand- ringspolitik har en bred, folklig uppslutning. Basala humanitära principer och internationella åtaganden är väl förankrade hos människor i Sverige. Vi har i dag inget populistiskt parti i Sverige som på allvar kan rida på missnöje och fördomar. Vi har ingen debatt med populistiska övertoner, något som man har i många andra länder både i Norden och övriga Europa. Ny demokrati tog vi alla fighten med, och det partiet blev gudskelov en sommarsvala. Men att Ny demokrati kunde äntra den politiska scenen och vinna framgångar visar att vi inte är vaccinerade för alltid mot partier som skickligt kan manipulera den intolerans och främlingsfientlighet som dessvärre inte heller vi är förskonade från. Helheten måste upplevas som rimligt schyst. Balansen mellan idea- lism och realism måste vara tydlig. Vi i Sverige kan inte profilera oss markant jämfört med andra europe- iska länder. Vi ligger redan i framkant. I EU kan vi påverka och ska också göra det. Men, fru talman, vanliga medborgare har anled- ning att bli upprörda om handläggningstiderna blir orimligt långa och om det av den anledningen uppstår humanitära tragedier. Därför är det regeringens an- svar att Migrationsverket och Utlänningsnämnden nu ges bra arbetsmöjligheter så att ärendena i full skala kan avgöras snabbare. Det går att förena humanitet och rättssäkerhet med effektivitet, ordning och reda. Jag vill alltså än en gång yrka bifall till reserva- tion 6 under punkt 5 och står givetvis även bakom övriga moderata reservationer. 0773312517000 N 2010-01-01 00:00:00 169046 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09104/#anf1