2348522 GO09102 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:102 Onsdagen den 2 maj 2000/01 102 2001-05-02 00:00:00 Svar på interpellation 2000/01:354 om vårdkostnader interpellationsdebatt 42E744A1-2ED5-4F62-9B2D-DFEDAFE1BD03 68 MARGARETA VIKLUND (kd) kd Herr talman! Jag ber att få tacka också för det här svaret. Det var ungefär som jag hade förväntat mig, och jag är således inte så där riktigt nöjd med det. Jag anser att socialministern har gått runt frågeställningen utan att riktigt gå in på djupet av konsekvenserna av frågor och svar. Det är min bedömning, men jag kan ha fel. Om det nu skulle vara så att den s.k. solidariska finansieringen av hälso- och sjukvården inte skulle räcka till för de krav som befolkningen ställer på vad sjukvården utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet kan åstadkomma - hur blir då socialministerns ställ- ningstagande? Tänker socialministern då lägga ett lock på utvecklingen så att inte väljarna har möjlighet att få reda på vad sjukvården skulle kunna göra för människors individuella och generella hälsa? Eller med andra ord: Tänker socialministern i så fall på något sätt försöka bromsa utvecklingen eller tysta ned den? Det skulle också vara intressant att veta hur soci- alministern planerar för den lågkonjunktur som tycks vara i antågande, och som vi ju av erfarenhet vet drabbar den offentliga sektorn mycket hårt. Socialdepartementet publicerade för några måna- der sedan en studie. Den visar att man tidigare har överskattat framför allt de äldres vårdbehov. Detta ledde fram till slutsatsen att de traditionella formerna för skattefinansiering kanske ändå skulle räcka för det framtida vårdbehovet av äldre. Utredningens slutsat- ser kan vara korrekta, dvs. att omsorgsbehoven flyttas högre upp i åldrarna men totalbehoven ändå inte har ökat lika starkt som man tidigare har antagit. Som exempel kan nämnas att 1998 bodde på Kungsholmen i Stockholm 506 personer över 90 år. 375 av dem klarade sig utan samhällshjälp. Det är ur både eko- nomisk och social synpunkt en bra bild, som social- ministern säkert känner till. Men när det gäller sjukvården är bilden en helt annan. Det är inte bara på läkemedelsområdet som utvecklingen går framåt, utan medicinens egen ut- veckling står för en mycket större del av förklaringen till efterfrågeökningen, dvs. vårdens ekonomiska problem, än en åldrande befolkning gör. Starropera- tioner har exempelvis ökat från 10 000 till 50 000 på 20 år. Samtidigt har köerna ökat. Jag vill påstå att huvudskälet till besparingstrycket inom sjukvården inte är en, mer eller mindre tillfällig, dålig landstingsekonomi. Det grundläggande bespa- ringstrycket uppstår för att vi ska ha råd med allt som sjukvården kan göra i dag men inte kunde så sent som på 1980-talet. Jag skulle kunna nämna många exem- pel på det, dvs. vad vi kan i dag men inte kunde då. Vårdkrisen beror enligt många forskare på att vi har en snabbt vidgande tillgång-efterfrågeklyfta samtidigt som medicinens egen utveckling gör att vården i snabb takt blir allt billigare. Om tiden räcker till kan jag exemplifiera mina påståenden. Allt detta innebär att kraven på hälso- och sjuk- vården har blivit mer resultatinriktade och patienterna mer medvetna om vilka möjligheter sjukvården har eller borde ha, vilket vi var inne på alldeles nyss. Sjukvården kan bokstavligen få bli hur stor som helst så länge tillväxten sker i en efterfrågebaserad situa- tion där de svenska konsumtionsbesluten fattas av ungefär nio miljoner beslutsfattare. Det riktigt stora problem som Västeuropa har framför sig är hur vi kan förena de grundläggande värderingarna om solidariskt finansierad vård med en mångfald av nya möjligheter att tilläggsfinansiera den framtida sjukvården, herr talman. Jag anser att det är angeläget att regeringen till- sätter en parlamentariskt sammansatt utredning för att undersöka hur den nya medicinska utvecklingen kan tillvaratas, hur solidariskt finansierad vård kan be- hållas samt hur nya möjligheter att tillgodose efter- frågan och egenfinansiering kan tillvaratas. Är socialministern beredd att tillsätta den utred- ningen? 0812087943307 N 2010-01-01 00:00:00 168831 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09102/#anf68