2348522 GO09102 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:102 Onsdagen den 2 maj 2000/01 102 2001-05-02 00:00:00 Svar på interpellation 2000/01:353 om läkemedelskommitté interpellationsdebatt 4A07198B-525E-429C-9557-D8297F58C868 64 MARGARETA VIKLUND (kd) kd Herr talman! Det här med läkemedel är ju ganska intressant, och det är ju framför allt ett oerhört stort och omfattande område. Personligen har jag en oer- hört stor respekt för allt vad läkemedel heter efter ett ganska långvarigt arbete inom sjukvården. När en patient ska få en sjukvårdande behandling utgår man så gott som alltid från sjukdomens svårig- hetsgrad, dvs. hur svårt sjuk den här patienten är, och egentligen inte från vilken sjukdom patienten lider av, utom när det gäller vissa smittsamma sjukdomar som det finns särskilda regler för. Så här borde det också vara när det gäller utskrivning av läkemedel, för att ge några tips. Man borde utgå från de svårast sjuka och dem som är i mest behov av hjälp, och kanske inte alltid från vilken sjukdom patienten lider av. Det var väl lite grann av det som socialministern tangera- de i sitt svar. Men i dag är det ofta så att en del mediciner, utan att nämna några namn, är mycket populära av olika orsaker. Läkaren kan då bli ställd inför en mycket påtvingad situation i den här dialogen. Därför borde det finnas ett väl utvecklat och väl fungerande samar- bete mellan läkare och farmaceuter. Det borde finnas centrala, regionala och lokala läkemedelskommittéer på varje sjukvårdsenhet som stöder läkarna i deras arbete med den medicinska behandlingen och med- verkar till att upprätta och följa upp medicinska rikt- linjer. Socialministern säger i sitt svar att regeringen och Landstingsförbundet har träffat ett avtal som i stor utsträckning gäller de ekonomiska relationerna när det gäller läkemedelshanteringen. Det innebär kort vissa garantier för landstingen att läkemedelsutgifter- na inte ska tränga undan annan sjukvårdande behand- ling inom landstingens verksamhet. Men jag kan inte se att det avtalet i sig innebär en annan syn och kan- ske andra krav på läkarnas hantering av läkemedlen i behandlingen av patienterna eller i den behandlande situationen än den han eller hon redan har. Avtalet handlar inte om kärnan i arbetet utan om den yttre ramen, och det är ju själva kärnan som vi behöver komma åt, herr talman. Socialministern pekar i sitt svar på att i den utred- ning som pågår om en översyn av den nuvarande läkemedelsförmånen är det grundläggande syftet att få förslag till hur det ska göras möjligt för patienterna att få tillgång till värdefulla läkemedel till en rimlig kostnad. Men är socialministern säker på att en sådan utrednings konsekvenser skulle innebära minskade läkemedelskostnader totalt sett? Jag anser att man måste ha en något bredare och annorlunda syn på hela medicineringsprocessen, om man kan använda det ordet. Vi kristdemokrater anser att läkemedelsfrågan, både ur ett nationellt och ett internationellt perspektiv, är så sammansatt och inne i en sådan expansiv utveckling att det behöver tillsättas en parlamentarisk utredning för att ta ett samlat grepp om hela den komplicerade frågan utifrån såväl eko- nomiska som behandlande synpunkter. 0812087943307 N 2010-01-01 00:00:00 168827 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09102/#anf64