2348522 GO09102 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:102 Onsdagen den 2 maj 2000/01 102 2001-05-02 00:00:00 Svar på interpellation 2000/01:353 om läkemedelskommitté interpellationsdebatt 46DB9F26-2E05-4BE7-886C-4DDD7CD3B191 63 Socialminister LARS ENGQVIST (s) s Herr talman! Vi är alldeles uppenbart överens om att detta är ett svårt område. Mot varandra står lite olika principer. En ganska viktig princip är ju att det är läkaren, numera rimligtvis i dialog med en alltmer upplyst patient, som avgör vilka terapier man ska välja. Vi är medvetna om att i framtiden kommer antalet terapier för varje diagnos att öka. Vi kommer att kunna välja mellan en rad olika behandlingsfor- mer. Det måste vara läkaren som har det sista ordet. Därmed är det också läkaren som fattar beslut om vilka läkemedel som patienten ska använda. Vi har haft en princip som har sagt att så gott som alla av läkare förskrivna receptbelagda läkemedel ska vara subventionerade. Men vi kan konstatera att den utveckling som läkemedelsindustrin talar om innebär att vi framöver kommer att få tillgång till väldigt många läkemedel också för sådana sjukdomar som tidigare kanske ens definierats som sjukdomar, men som faktiskt på olika sätt kan förbättra våra liv. Ut- vecklingen går snabbt, och det innebär att vi i framti- den kommer att stå inför uppgiften att skilja på vad som är receptbelagda läkemedel som kräver läkarför- skrivning och som är subventionerade och å andra sidan receptbelagda läkemedel som läkaren förskriver men som inte nödvändigtvis är subventionerade. Vi har tidigare diskuterat detta här. Det kommer vi att få se i framtiden. Sedan kommer vi naturligtvis att ha en rad läkemedel som inte kräver recept utan som är fria. Den gränsdragningen kommer naturligtvis att bli väldigt svår, och det kommer vi att diskutera i många andra sammanhang. Men det är rätt viktigt att vi kon- staterar att det kommer att se ut så i framtiden, och så ser det ut i många andra länder. I den här situationen är det viktigt att å ena sidan lita på läkarna och å andra sidan med optimism tro på läkemedelsindustrins framtid utan att nödvändigtvis acceptera läkemedelsindustrins alla krav på offentliga subventionssystem eller läkemedelsindustrins krav på hur sjukvården ska fungera. Det finns bara ett sätt att möta de här olika idéer- na. Det är, precis som Margareta Viklund påpekar, att öka dialogen mellan dem som finns i sjukvården, att ge bättre råd och stöd, att se till att läkarna gör det här valet eller rekommenderar patienterna att göra valet mot bakgrund av beprövad erfarenhet och att man lyssnar på kolleger som har kunskaper. Det är för detta som läkemedelskommittéerna har upprättats, och det är för detta som de arbetar. I den proposition som vi kommer att lägga fram till hösten, grundad på Olof Edhags utredning, kom- mer vi att diskutera frågan om att ge också ett natio- nellt stöd till läkemedelskommittéernas arbete. Där kommer också utredarens förslag om en nationell kommitté för att hantera frågorna om vilka läkemedel som ska subventioneras och hur man ska förhålla sig till detta att behandlas. Där kommer regeringen att redovisa sitt ställningstagande. Jag är ganska optimistisk om att vi kommer att hitta ett system där vi också kan hantera nya utma- ningar utan att för den skull frångå principen om att alla som behöver vård och behandling verkligen ska få det, och det är vi ju uppenbart överens om. 0763673691509 N 2010-01-01 00:00:00 168826 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09102/#anf63