2348522 GO09102 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:102 Onsdagen den 2 maj 2000/01 102 2001-05-02 00:00:00 Svar på interpellationerna 2000/01:334, 355 och 402 om situationen i Mellanöstern interpellationsdebatt 12F55E04-BAA7-40BF-A76C-CF2A5AC18DE3 50 Utrikesminister ANNA LINDH (s) s Herr talman! Jag ska kortfattat börja med att säga något om Murad Artin och Sten Andersson. Jag tyck- er inte att någon ska behöva gömma sig bakom Sten Andersson utan svara på den kritik som jag hade mot Murad Artins inlägg. Om jag får göra en kommentar när det gäller jämförelsen mellan Österrike och Israel så finns det väl ett litet faktum som ni har missat, nämligen att Österrike är EU-medlem, och därmed är det möjligt för EU att påverka och ha ett direkt infly- tande över Österrike. Det gäller inte Israel som be- kant. Sedan har en stor del av debatten handlat just om behovet av kritiska uttalanden. Flera av talarna tar upp behovet av kritiska uttalanden mot Israel. Någon tar upp behovet av kritiska uttalanden mot Arafat. Och i och för sig gör vi både som svensk regering och som EU-ordförande kritiska uttalanden när Israel bryter mot folkrätten eller när vi ser något som sker på den palestinska sidan som vi protesterar mot. Men det är ändå viktigt att komma ihåg att vi kanske inte påverkar processen genom att göra den till en tävling om att göra kritiska uttalanden. Det är klart att vi ska markera både var Sverige och EU står. Men det här får inte urarta till att bli en tävling om vem som gör det mest kritiska uttalandet mot den ena eller andra sidan, utan vi måste framför allt fundera över hur vi kan åstadkomma några resultat. Resultat kan vi bl.a. åstadkomma genom att bygga upp ett förtroende igen. Och där måste vi faktiskt tala om båda sidor, därför att vi där ser att förtroendet är raserat på båda sidor. Det är en oerhörd hatpropaganda som gör att när man så småningom ändå kan komma fram till lösningar och ska ha dem förankrade bland de egna medborgar- na så måste man också ha fått ett annat förtroende, så att den egna befolkningen accepterar en kompromiss som det måste bli för båda sidor. Jag tror också, precis som Karl-Göran Biörsmark, att det är viktigt med de fria organisationerna. Jag har sett väldigt bra exempel i min egen ungdomsorgani- sation SSU, där man arbetade med s.k. peace college mellan israeliska ungdomar och palestinska ungdo- mar. Jag tror att det finns mycket som vi kan göra för att använda organisationerna också till att hjälpa till att få en annan förståelse. En annan självklar del är den ekonomiska utveck- lingen. Ju större fattigdom, ju högre arbetslöshet och ju mer ekonomisk misär man får på den palestinska sidan, desto mer grogrund finns det naturligtvis också för extrema grupper. Det är väldigt viktigt att vi får ett stopp för den politik från Israels sida som så kraf- tigt bromsar den ekonomiska utvecklingen på de palestinska områdena. Låt mig också kommentera de internationella ob- servatörerna. Det skulle vara bra med internationella observatörer. Det är också skälet till att vi vid ett flertal tillfällen har tagit upp detta med Israel. Det är ju Israel och inte USA som ändå är kärnan i detta. Så länge Israel motsätter sig internationella observatörer så kommer vi inte folkrättsligt att kunna ha interna- tionella observatörer i dessa områden. Därför måste vi försöka övertyga Israel om att gå med på att man har internationella observatörer. Det har vi tagit upp vid ett antal tillfällen. Ska man arbeta för etapplösningar? Nej, jag tror inte att man ska arbeta för etapplösningar när det gäller det långsiktiga avtalet. Då måste vi göra ett paket så att det blir tydligt vad som är det politiska målet. Första steget nu är att man kommer tillbaka till ruta ett och kan få ett förtroende mellan parterna och börja diskutera med varandra igen. Vi måste få ett paket där säkerheten, våldet, ekonomin och bosätt- ningarna ingår. Vi måste få i gång de långsiktiga fredsförhandlingarna. Men låt mig också slutligen protestera mot en sak som sades i debatten. Kia Andreasson sade att vi skulle verka för stopp för israelisk invandring i Israel. Det löser ingenting. Det är dessutom så att många av dem som kommer till Israel faktiskt är utsatta för förföljelse i sina hemländer. De måste självklart ha rätt att komma till Israel. Däremot ska Israel upphöra med sin bosättningspolitik och inte utnyttja dem som kommer till Israel som en del i bosättarpolitiken. 0987448696517 N 2010-01-01 00:00:00 168813 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09102/#anf50