2348522 GO09102 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:102 Onsdagen den 2 maj 2000/01 102 2001-05-02 00:00:00 Svar på interpellationerna 2000/01:334, 355 och 402 om situationen i Mellanöstern interpellationsdebatt 5A111459-19C8-4C33-B814-0977E59EF0B6 41 YVONNE RUWAIDA (mp) mp Herr talman! Utrikesministern! Jag var själv inte med när delegationen med parlamentariker från Sve- riges riksdag besökte området, men jag råkade samti- digt befinna mig på Västbanken och i Gaza. Situatio- nen är väldigt oroväckande i dag. Det som också gör mig orolig är att omvärlden pratar om likvärdiga parter. Jag vill dra en parallell. När Tyskland ockuperade Norge, betraktade vi då Tyskland och Norge som likvärdiga parter? Kritisera- de man då den norska motståndsrörelsen för dess arbete mot ockupationen? Ibland känns det som att man glömmer bort att det handlar om ett ockuperat folk och en ockupationsmakt. Det rör sig inte om likvärdiga parter. Flera talare har tidigare tagit upp den frågan på ett väldigt belysande sätt. När den s.k. Osloprocessen påbörjades fanns det bland palestinierna i Gaza och på Västbanken - och det vet jag av egen personlig erfarenhet - ett enormt hopp inför framtiden. Man ville ha fred med Israel. Man accepterade FN-resolutionerna och lämnade ifrån sig anspråken på det territoriet som utgörs av staten Israel. Man ville tro på framtiden. Men vad finns i dag? I dag finns Gaza där den stora majoriteten av befolk- ningen är under 20 år. Man lever som i ett koncetra- tionsläger. Ibland blir man beskjuten både från havet och från land. Det här området delas in i olika zoner. Barnen kan skadas när de rör sig från en zon till en annan. Gaza är i dag ett katastrofområde. Den största delen av befolkningen är barn och ungdomar. Det har skapats en enorm vanmakt. Den här situationen har varat alldeles för länge. På Västbanken är det inte lika illa ur det perspek- tivet. Man har begränsat rörligheten mellan städerna. Man stänger ibland av genom att gräva gropar mellan Ramallah och en annan universitetsstad för att stu- denterna inte ska kunna ta sig fram. Så säger man att de inte ska få plugga. Då sitter studenterna kvar i Ramallah och blir frustrerade. De kan inte fortsätta sin utbildning. De har fortfarande ingen framtidstro. Sedan pratar man om att skapa fred! I det här läget är nog det enda som kan vända si- tuationen en observatörsstyrka från FN, och inte den israeliska militära övermakten, som får ta hand om Gaza, Västbanken och östra Jerusalem. Israel har visat att man inte klarar av att hantera situationen. Jag förstår att utrikesminister stöder idén om en observatörsstyrka från FN, men att man vill invänta Israels samtycke. Det gör mig lite orolig. Jag tycker att Israel tydligt har visat att man inte kommer att lämna något samtycke. FN borde gå in med en obser- vatörsstyrka utan staten Israels samtycke. Jag vill ställa den frågan till utrikesministern igen. Sedan vill jag också göra en koppling till övriga Mellanöstern och islam. För demokratiseringen i Mellanöstern och för att förhindra den fundamenta- listiska, politiska, muslimska rörelsens frammarsch måste Palestinafrågan lösas. Det är nyckeln till stabi- litet i hela Mellanöstern, nyckeln till att motverka muslimska, fundamentalistiska, politiska rörelser och brist på demokrati och det är nyckeln till att öka jäm- ställdheten. Löser vi inte Palestinafrågan, får inte palestinierna likvärdiga mänskliga rättigheter står vi inför ett stort problem i framtiden i Mellanöstern. 0332753845811 N 2010-01-01 00:00:00 168804 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09102/#anf41