2348522 GO09102 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:102 Onsdagen den 2 maj 2000/01 102 2001-05-02 00:00:00 Svar på interpellationerna 2000/01:334, 355 och 402 om situationen i Mellanöstern interpellationsdebatt CAD7B813-37C9-48EB-9A6C-CD7700B0DAA1 38 Karl-Göran Biörsmark (fp) fp Fru talman! Vi som deltar i denna interpellations- debatt har gjort en resa och är fulla av intryck, och därför har det väckts flera interpellationer. Vi har också haft tillfälle att under resan diskutera situatio- nen och försöka finna vägar till lösningar. Hur ska vi komma ur det låsta läget? Det har varit en mycket värdefull erfarenhet för mig att se problemen på plats - problem som jag har följt under årtionden. Då kommer bosättningsfrågan upp. Det gäller skatterna som israelerna inte betalar ut. Det är fråga om huruvida det ska vara sanktioner eller någon annan lösning. Själv har jag skrivit en interpellation om flykting- arna. Den kommer inte upp här nu. Det blir Maj-Inger Klingvall som tar den diskussionen. Det är ett annat jätteproblem som är en tickande bomb i området. Bara i Gaza finns det drygt en miljon invånare, varav mer än hälften är under 14 år. Bara det visar att pro- blemet är enormt. Grunden, såsom jag ser det, är bristen på förtro- ende. Det gäller både, precis som utrikesministern säger i sitt svar, förtroendet mellan parterna och för- troendet i de egna leden. Jag har en känsla av att man inte har kontroll. Det låter lite konstigt, men jag tror inte att man har rätt dialog heller i de egna leden, vilket gör att extremister hela tiden sätter dagord- ningen. Det är också det vi ser i massmedierna. Man måste på något sätt försöka finna en dialog både i de egna leden och mellan parterna. Det är ingen idé, tycker jag, att gå in på historien. Det är klart att det finns en förklaring till att vi står där vi står i dag i denna stora fråga, men ska man försöka hitta skuldbördan hamnar man i en djungel. Var ska man starta? Var är nollpunkten? Jag tror att startpunkten för att försöka lösa frågan är här och nu och att man på något sätt försöker dra ett streck över historien. Detta låter sig sägas, men det är svårt att göra. Men jag tror ändå att det är den vägen man måste försöka söka sig framåt. Då har jag en fråga till utrikesministern. Mänskli- ga rättigheter fordrar dialog. Det fordrar dialog inte bara på toppnivå. Den är viktig. Den ska också till. Men det fordrar också en intensiv dialog på gräsrots- nivå både i de egna leden och mellan parterna. Där borde enskilda organisationer - det som brukar kallas för NGO:er - spela en mycket viktigare roll än de gör i dag. Min konkreta fråga till utrikesministern är om hon är beredd att satsa mer resurser - det saknas resurser - för att uppmuntra de kanaler som finns via enskilda organisationer för att få i gång denna dialog, förutan vilken ingen fred någonsin kommer att skapas. 0738969851001 N 2010-01-01 00:00:00 168801 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09102/#anf38