<anforande>
<dok_hangar_id>2348520</dok_hangar_id>
<dok_id>GO09100</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:100 Torsdagen den 26 april</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>100</dok_nummer>
<dok_datum>2001-04-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 2 §) Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (forts. SoU10)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>FDE539CE-A02C-4E47-A6ED-DBB38B35F2CC</anforande_id>
<anforande_nummer>102</anforande_nummer>
<talare>CONNY ÖHMAN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tror liksom Kenneth Johansson att
det här självfallet är ett långsiktigt och väldigt viktigt
arbete. Jag tror att man måste börja redan vid utbild-
ningen av vårdpersonalen med att faktiskt förmedla
det som Kenneth Johansson gör, att det är den här
verkligheten man kommer att möta som vårdpersonal.
Men i varje fall min bild av vården i dag är faktiskt
att väldigt många av patienterna, när de väl har gjort
sina besök och fått sina behandlingar, är nöjda med
den information och den rådgivning som de har fått
och med hur de har fått delta i vårdprocessen.
Självfallet kommer vi till problematik när det
handlar om riktigt gamla människor och det kommer
in anhöriga och många olika led i detta. Men ambi-
tionen att lyssna till patienten måste finnas och kom-
ma till uttryck i den praktiska vårdvardagen ännu mer
än vad den gör i dag. Det är självfallet en viktig och
riktig ambition. Jag delar den uppfattningen.
</anforandetext>
<intressent_id>0368245926011</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>168711</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO09100/#anf102</protokoll_url_www>
</anforande>
