2348647 GN0999 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:99 Tisdagen den 25 april 1999/2000 99 2000-04-25 00:00:00 Svar på interpellation 1999/2000:342 om folkomröstningsinstitutet interpellationsdebatt 047226AB-FCFD-48DE-9F8C-27ECEC4DE67B 86 MARGARETA VIKLUND (kd) kd Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret, som jag i vissa delar har lite svårt att förstå. Folkomröstningsinstitutet är en stor demokratisk, principiell och konstitutionell fråga. Min interpella- tion berör bara en liten del av hela folkomröstningsin- stitutets stora och kanske svårgenomträngliga, komplexa struktur. Det svar jag har fått visar också på frågans komplexitet. Fru talman! Jag förstår t.ex. inte vad statsrådet menar med att "det är svårt att se hur man ska utfor- ma regler som begränsar giltigheten av något som är ett råd och inte ett beslut. Om utfallet av en rådgivan- de folkomröstning bara skulle gälla under två man- datperioder kan det lätt förstärka uppfattningen att en rådgivande omröstning i själva verket är beslutande." Jag tycker att de formuleringar som statsrådet an- vänder i sitt svar är mycket kryptiska. Jag förstår dem inte. Jag förstår inte hur något som är rådgivande kan uppfattas som beslutande. Är det ett råd, så är det ett råd och ingenting annat. Antingen tar man det till sig, eller också förkastar man det. Antingen beslutar riks- dagen i enlighet med det råd som resultatet av folk- omröstningen visar, eller också gör riksdagen det inte. Det innebär att jag anser att två mandatperioder måste räcka till för ett ställningstagande av riksdagen i den aktuella fråga som folkomröstningen gäller. Tider förändras, och dras ett råd alltför långt ut i tiden utan att det leder till ett ställningstagande i den ena eller den andra riktningen, kan det uppfattas som något beslutande eller vilande till dess att nya gene- rationer har vuxit till sig som inte vet vad folkom- röstningen egentligen gällde. Giltighetstiden för en folkomröstning ska vara något positivt för demokra- tin. Men alltför lång tid för en rådgivande folkom- röstnings giltighet kan innebära handlingsförlamning och uppskjutande av ett viktigt beslut. Det andra som jag inte riktigt förstår är hur mitt förslag skulle innebära att "varje enskild folkomröst- ning kom att tillmätas mindre betydelse, detta dels på grund av tidsbegränsningen i sig, dels därför att det öppnar för återkommande folkomröstningar i en och samma fråga." Men är det inte så att en rådgivande folkomröst- ning innebär att den ska vara ett råd till de folkvalda parlamentarikerna i speciellt svåra ställningstaganden och vid sådana ställningstaganden då riksdagen egentligen är för liten? Man vill ha hela folkets syn på den svåra frågan för att fatta ett så bra beslut som möjligt. Om det inte är så, är folkomröstningen inte rådgivande utan i stället beslutande. Vid en rådgivan- de folkomröstning är det ändå riksdagen som fattar det avgörande beslutet. Eller hur? Fru talman! Regeringen tillsatte en enmansutred- ning för ett par år sedan för att se över folkomröst- ningsinstitutet. Utredningen fick namnet 1996 års folkomröstningsutredning. Den slutförde sitt uppdrag i mars 1997. Utredningens uppgift var bl.a. att sam- manställa och utvärdera erfarenheter av folkomröst- ningar i Sverige och i andra länder. Med utvärdering- en som grund fanns i direktiven att regeringen skulle överväga behovet av författningsändringar. Nu har det gått några år sedan utredningen lades fram, och då undrar jag varför det inte har kommit till stånd en uppföljande parlamentarisk utredning efter denna s.k. Ruins expertutredning trots att detta har diskuterats i samband med direktiven till utredningen. 0812087943307 N 2010-01-01 00:00:00 182248 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0999/#anf86