<anforande>
<dok_hangar_id>2348644</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0996</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:96 Onsdagen den 12 april</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>96</dok_nummer>
<dok_datum>2000-04-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommersiell lokalradio och andra medie- frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>54637F69-0BA6-4ED4-BA7D-69ADB51CAFA0</anforande_id>
<anforande_nummer>58</anforande_nummer>
<talare>KENNETH KVIST (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! När fru talmannen tidigare läste upp
yrkandet om förlängning lyssnade jag kanske inte
tillräckligt. Jag uppfattade att Folkpartiet var med om
detta. Jag får be herr Kollmats och Folkpartiet om
ursäkt för att jag därmed sammanblandade Folkparti-
ets inställning och Moderaternas inställning i frågan.
Herr talman! Sedan är det ett intressant och lite
problematiserande inlägg som herr Kollmats gör.
Frågan är bara varför det är bättre med en på rent
ekonomiskt grund gjord gradering i ansöksförfarandet
där den som har det största kapitalet bakom sig får
tillståndet. Varför är det att föredra framför ett till-
ståndsansökningsförfarande där kvalitativa aspekter
också vägs in?
Jag håller med om att det inte går att hitta ett ide-
alt system. Det finns risker också med med det före-
slagna förfarandet med subjektivitet och annat. Men
som Ingvar Svensson tidigare sade finns det också
överklagningsmöjligheter. Det ger ändå fler möjlig-
heten, och det kan i varje fall leda till den högre kva-
litet och en bättre mångfald än om det enbart är pen-
ningpungen som ska avgöra vem som får tillståndet.
</anforandetext>
<intressent_id>0544752215503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>181983</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0996/#anf58</protokoll_url_www>
</anforande>
