<anforande>
<dok_hangar_id>2348644</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0996</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:96 Onsdagen den 12 april</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>96</dok_nummer>
<dok_datum>2000-04-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommersiell lokalradio och andra medie- frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5653A797-5761-4DB6-A359-11A043226E91</anforande_id>
<anforande_nummer>55</anforande_nummer>
<talare>OLA KARLSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag får upprepa min fråga. Har
mångfalden ökat eller minskat i norra Bohuslän till
följd av att det nu finns fler radiostationer än dem
som bl.a. Centerpartiet ville tillåta?
Delar inte Åsa Torstensson min uppfattning att för
att vi ska få aktörer som vågar gå in i ny teknik och i
nya delbranscher inom medierna så fordrar det långa
tillståndsperioder och säkerhet i att det är lätt att för-
ändra ägandeförhållanden, programinnehåll och an-
nat? Det ska alltså kräva en enkelhet och minimalt
med byråkratiska tillstånd för att förändra verksam-
heten, för att det därmed ska vara lättare att räkna
hem de mycket stora kommersiella risker som finns i
att etablera en ny verksamhet inom ny teknik. Delar
Åsa Torstensson och Centerpartiet inställningen att
det krävs ett bra regelverk för att kommersiella aktö-
rer ska våga gå in i ny teknik? Om så är fallet, varför
stöder då Centern en politik som för den kommersi-
ella privata lokalradion innebär kortare tillståndsperi-
oder, mer byråkrati när det gäller ägarförändringar
och mer byråkrati när det gäller programinnehållsför-
ändringar?
</anforandetext>
<intressent_id>0464639640213</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>181980</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0996/#anf55</protokoll_url_www>
</anforande>
