<anforande>
<dok_hangar_id>2348644</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0996</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:96 Onsdagen den 12 april</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>96</dok_nummer>
<dok_datum>2000-04-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommersiell lokalradio och andra medie- frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E44F6F5D-CBD7-4520-9677-F22B07E7ADA3</anforande_id>
<anforande_nummer>44</anforande_nummer>
<talare>KENNETH KVIST (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Möjligheten att använda medierna är
ju större om man har en lägre koncessionsavgift,
därför att då är det flera som har möjlighet att komma
med bra programidéer. Det är flera som har möjlighet
att söka koncessionstillstånd än om det ges till den
som har det största kapitalet bakom sig.
Det är också en illusion att inbilla sig att lyssnarna
väljer kanaler. När kanalerna sedan väl verkar har
lyssnarna inte mycket mer att välja på än de kanaler
som faktiskt sänder. Med det kommersiella förfaran-
det vet lyssnarna över huvud taget ingenting om de
program som ska sändas. Det enda de vet är att det
företag som fått koncessionen är det företag som har
varit berett att betala mest och som har haft resurser
att lägga det högsta budet.
Det är ju detta som gör att det borgerliga förslaget
begränsar yttrandefriheten för dem som inte har den
största plånboken bakom sina ansökningar till lokala
kommersiella stationer.
</anforandetext>
<intressent_id>0544752215503</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>181969</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0996/#anf44</protokoll_url_www>
</anforande>
