<anforande>
<dok_hangar_id>2348641</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0993</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:93 Torsdagen den 6 april</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>93</dok_nummer>
<dok_datum>2000-04-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>B4F01E36-EBC3-4B19-89D5-D21BDE3AC353</anforande_id>
<anforande_nummer>80</anforande_nummer>
<talare>BERIT ADOLFSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har annars ett tips till socialmi-
nistern. I Norrbottens län har man sedan 1997 provat
en annan modell. Man har nämligen skrivit ett avtal
med en privatpraktiserande läkare som har kunskaper
om patienternas svårigheter. Politikerna sätter ramar-
na, och tandläkaren bestämmer vilka patienter som
mest behöver vård. Administrationskostnaden för
utfärdande, granskning och bedömning av läkarintyg
har försvunnit, och patienterna har i de allra flesta
behövande fallen fått behandling. Verkar inte det vara
en bra lösning? Är inte det något som ministern kun-
de uppmuntra, om inte annat så för patienternas
skull?
</anforandetext>
<intressent_id>0456070504608</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>181712</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0993/#anf80</protokoll_url_www>
</anforande>
