2348641 GN0993 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:93 Torsdagen den 6 april 1999/2000 93 2000-04-06 00:00:00 Museer och utställningar A4D5812C-1965-4D97-A6F8-CE7E6744371E 4 LENNART KOLLMATS (fp) fp Fru talman! Det här avsnittet blir lite grann av hembygdsmotionernas avvisande. Men det är ofrån- komligt att vi som riksdagsledamöter också ibland måste uppmärksamma kammaren på förhållandena på hemmaplan, även om vi vet att det sällan eller aldrig blir direkta positiva beslut. Det som är viktigt och glädjande är att se vilken utomordentlig mängd goda insatser som görs regio- nalt, lokalt och ända upp till de många nationella institutionerna. Det är också spännande att komma ut och få ta del av de samlingar och de kunskaper som finns runtom i landet. Jag är engagerad i en offentlig utredning om vär- dig vård vid livets slut. Efter ett delbetänkande har vi haft sju regionala konferenser där vi har mött vård- personal och andra människor som medverkar i vår- den vid livets slut och även mött allmänheten och fått in deras synpunkter. Alla de här konferenserna har skett i samarbete med museerna på orten där vi har varit. Vi har också vid alla tillfällen utom ett lokalise- rat konferensen till museerna. Det har varit utmärkt, för museerna är en mer neutral plan och har på något sätt ett tillåtande klimat för ibland svåra diskussioner. Tyvärr har inte tiden medgett några närmare studier av innehållet i muse- erna, men jag har tidigare erfarenheter av givande besök. Annars blev vårvintern mer spännande på musei- sidan än man kunde ana, då det avslöjades att man använt minst sagt okonventionella sätt för att få nya föremål till några museer. Ett uttalande är rent fan- tastiskt. Det är en museitjänsteman som säger till tidningen: "Vi får bortse från moraliska skrupler om vi ska kunna berika samlingen enligt regeringens direktiv." Det här fick väl inte bara mig att gå i taket. Jag ställde ett par frågor till kulturministern och fick svaret: "Även om det förmodligen rör sig om ett begränsat antal föremål, bl.a. med tanke på det låga antalet totalt av förvärv till statliga museer, är det ändå viktigt med en djupare granskning av detta om- råde. Regeringen avser därför att inom kort ge ett särskilt uppdrag till samtliga centrala museer att bl.a. redovisa vilka etiska riktlinjer man tillämpar i sam- band med förvärv av föremål till samlingarna." Det var ju alldeles utmärkt att få det svaret. Så långt jag är underrättad har också uppdraget skickats ut. Det är bara att hoppas att moralen hos alla museer i Sverige lever upp till de etiska riktlinjer som kom- mer att finnas. Jag går nu över till mer konkreta frågor. Design och konsthantverk är områden som är framgångsrika i Sverige, och det är angeläget med ett bra stöd för en fortsatt god utveckling. Även om det är viktigt med idéer och framåtseende behövs också historiska per- spektiv och att det finns en god dokumentation och tillgänglighet. Röhsska museet i Göteborg, som vi har hört om redan tidigare här i dag, har ett nätverksansvar för frågorna, och det ansvaret bör fördjupas så att Röhsska blir ett ansvarsmuseum, ett centralt museum för formgivning och konsthantverk. Utskottet konstaterar att det är svårt att klara ut skillnaderna mellan det nätverksansvar som Röhsska har i dag och vad man vill ha i framtiden för museer som har uppdrag att vara ansvarsmuseer. Med vår reservation vill vi klarlägga hur vi ser på situationen och se till att vi snart nog får fram ett samlat ansvar för denna viktiga konstform. Diskussionen kring Museum Anna Nordlander in- nehåller en principiellt viktig del: På vilken nivå och med vilka intressenter ska ett museum kunna utveck- las? Utskottet säger i klartext att ansvaret för utveck- lingen ligger lokalt och regionalt, medan vi som re- serverar oss anser att här finns en utveckling som har blivit nationell, även med internationella kontakter och kanske även ett internationellt ansvar. Det är alltså ett museum som växer med det lokala och regi- onala engagemanget som bas. Vid en viss nivå bör det kunna få ett nationellt riktat anslag, åtminstone så länge vi har det detaljerade bidragssystem som vi har i dag. Här finns onekligen utrymme för en rolldiskus- sion. Den hade vi delvis i dag på förmiddagen i ut- skottet med generaldirektören för Statens kulturråd. En inte alltför kvalificerad gissning är att den diskus- sionen återkommer. I övrigt när det gäller Museum Anna Nordlander hänvisar jag till både Charlotta Bjälkebrings och Birgitta Selléns inlägg. Om jag jämför med det forsknings- och utställ- ningscentrum som jag skriver om i ett särskilt yttran- de, finns det tydliga skillnader i förhållande till reso- nemanget om Museum Anna Nordlander. I Göteborg finns goda förutsättningar, med dels anknytning till historien när det gäller immigration och emigration, dels lokalisering. Men där finns ännu inte den totala uppställningen, varken från kommunen eller från regionen. Det är mot den bakgrunden som jag inte har lagt någon reservation. Avslutningsvis, fru talman, yrkar jag bifall till re- servation 4 om ett museum för design och konsthant- verk, och jag står givetvis bakom den andra reserva- tionen som vi har. 0627722735100 N 2010-01-01 00:00:00 181636 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0993/#anf4