<anforande>
<dok_hangar_id>2348641</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0993</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:93 Torsdagen den 6 april</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>93</dok_nummer>
<dok_datum>2000-04-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Museer och utställningar </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E6A90409-DCA4-4EF4-90DA-E57CB883CF5C</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>BIRGITTA SELLÉN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är många museer runtom i landet
som är i behov av en ökad ekonomisk trygghet. Jag
kommer att prioritera tre museer i mitt anförande.
Intresset för designfrågor har efter en viss stagna-
tion ökat starkt under de senaste åren. Insikten om
betydelsen av design och form finns nu inte bara i
kultur-, konst- och hantverksvärlden utan även hos
alla typer av företag.
Västra Götaland har en klar profil inom form och
design, både när det gäller hantverk och industri. I
Göteborg finns Sveriges enda museum för design och
konsthantverk. Det är Röhsska museet. Det skapades
1916 i förhoppningen att man genom goda förebilder
skulle kunna höja den konstnärliga nivån på indust-
rins produkter. I ett samarbete med Högskolan för
Design och Konsthantverk har man på museet arbetat
för att skapa ett kunskapscentrum just inom de-
signområdet.
Sedan 1997 har Röhsska museet ett s.k. nationellt
nätverksuppdrag, som innebär att de har ett särskilt
ansvar som en av de ledande arenorna inom de-
signområdet. Dessutom kräver det nätverksansvar
som de har haft ett ansvar för samarbete i olika for-
mer med systermuseer i Norden och Europa.
För att axla det ansvaret, fru talman, behövs det
resurser. Precis som Jan Backman tidigare påpekade
behandlar regeringen Röhsska museet på ett märkligt
sätt. Centerpartiet anser därför att Röhsska museet
ska få ett utökat och förlängt nationellt åtagande för
att kunna fortsätta den utveckling som har påbörjats.
Jag yrkar därför bifall till reservation 4.
Under våren har det debatterats oerhört mycket
om idrottens betydelse för barn och ungdom. Ska det
vara mer eller mindre idrott i skolan? Ska det vara
teoretisk idrott? Ska idrottsämnet få större utrymme i
skolan eller inte? Den här veckan har det debatterats
om idrottssändningar i TV har negativ inverkan på
familjelivet.
De här frågeställningarna är det svårt att få ett
entydigt svar på. Men en sak är i alla fall säker när
det gäller idrott, och det är att idrotten är en av de
mest betydelsefulla folkrörelserna. Så har det varit
under många decennier.
Utvecklingen har varit enorm och kommer med
säkerhet att fortsätta både tekniskt, med förbättrade
redskap, och vad gäller kläderna. Det här är historiskt
intressant och måste tas till vara på bästa sätt.
Visserligen finns det flera idrottsmuseer med oli-
ka inriktning runtom i landet. Men för att bevara hela
bredden av en idrottshistoria bör det finnas ett riks-
museum i Stockholm. Det är ett viktigt instrument
som vi behöver titta över. Vi vet att man i dag har
tappat lokaler i Globen. Det är viktigt att man försö-
ker hitta nya lokaler för att få till stånd ett riksmuse-
um vad gäller idrott. Regeringen bör i samarbete med
Riksidrottsförbundet göra en utredning om behovet
av verksamhetslokaler just för ett nationellt id-
rottsmuseum.
Fru talman! Ett annat område som behöver lyftas
fram är kvinnans roll och betydelse i ett historiskt
perspektiv. Kvinnorna är nästan osynliga i skolans
historieböcker, förutom Heliga Birgitta, drottning
Kristina och Fredrika Bremer.
Kvinnorna är också relativt osynliga på museerna.
Flickorna får redan i tidiga år klart för sig att det
nästan inte har funnits några kvinnor som har varit så
betydelsefulla att de är värda att avbilda, beskriva
eller visa upp. Den situationen är givetvis orimlig. En
av de största utmaningarna inom historie- och mu-
seisfären bör därför vara att man synliggör kvinnor-
nas historia.
Det finns i dag ett exempel där man håller på att
bygga upp ett konstmuseum som arbetar för kvinnliga
konstnärer. Det är museum Anna Nordlander, som
ligger i Skellefteå, jag tänker på. Det är ett steg i rätt
riktning för att öka jämställdheten, tycker vi i Center-
partiet. Ambitionen med det museet är att skapa ett
nationellt och nordiskt centrum för kvinnornas konst-
närliga skapande. Museets motto är: Skapa, lära, visa.
Det betyder att processen, vägen och lärdomarna
utmed vägen är lika viktiga som resultatet, dvs.
konstverket.
Museum Anna Nordlander har funnits sedan 1986
och hittills finansierats enbart med kommunala me-
del. Finansieringen för det här året är i det närmaste
säkerställd. Men med den bredd som redan finns och
med det samarbete som börjar växa fram med de
övriga nordiska länderna anser vi i Centerpartiet att
detta museum bör vara en nationell angelägenhet.
Fru talman! Centerpartiet anser alltså att museet är
viktigt dels för Sverige, dels, som jag nyss sade, för
det nordiska samarbetet. Därför tycker vi att det är
angeläget att regeringen beaktar det i budgetarbetet
inför 2001.
Jag yrkar bifall till reservation 8.
</anforandetext>
<intressent_id>0185503778507</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>181635</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0993/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
