2348641 GN0993 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:93 Torsdagen den 6 april 1999/2000 93 2000-04-06 00:00:00 Museer och utställningar AAE8F85B-1AF6-4429-95DF-D2769055E61E 21 PETER PEDERSEN (v) v Fru talman! I motion Kr231 lyfter Vänsterpartiet fram populärmusikens betydelse med förslag om att ett museum eller ett centrum för populärmusik ska inrättas eftersom det är av nationellt intresse att beva- ra det kulturarv som populärmusiken utgör. Då menar jag allt från Calle Jularbo över Karl Gerhard och fram till Jerry Williams och dagens artister. Utskottsmajoriteten avstyrker inte helt oväntat motionens yrkande 1. I betänkandetexten hänvisas till att Statens musiksamlingar är en central myndighet på musikens område som enligt sin instruktion har i uppgift att dokumentera, samla in och hålla levande musikens kulturarv samt främja musikintresset, mu- sikvetenskapen och den långsiktiga kunskapsupp- byggnaden. Med hänvisning till regleringsbrev konstateras att samlingarnas sammansättning bättre ska spegla skilda perspektiv. Med hänvisning till myndighetens årsre- dogörelse för år 1999 konstaterar utskottsmajoriteten att "museet tillsammans med bl.a. Svenskt Visarkiv har fortsatt det arbete med Svenskt Rockarkiv som påbörjades budgetåret 1993/94 och att museet in- samlar material om olika musikorienterade gruppe- ringar, t.ex. tradjazzfolket och hiphoppare m.fl.". Det framgår inte tydligt vad som avses med "museet". Sannolikt menar man Musikmuseet. Fru talman! Statens musiksamlingar bildades 1981 och innefattade fram till den 1 juli 1999 Statens musikbibliotek och Musikmuseet. Från den 1 juli 1999 ingår även Svenskt Visarkiv i myndigheten. Dessutom finns det en jazzavdelning. Tyvärr har Statens musiksamlingar för närvarande inte resurser att på ett fördjupat sätt kunna ägna sin verksamhet även åt populärmusik. Statens musik- samlingar har tillsammans med Arkivet för ljud och bild tagit initiativ till Förbundet Svenskt rockarkiv som inlett en dokumentation om svensk rockmusik. Men detta är enligt vår uppfattning inte tillräckligt. Det svenska musikarvet är viktigt, oavsett musi- kalisk genre. Historiskt sett har de genrer som fått mest uppmärksamhet varit dels de med hög status som kan ses som konstmusik - i vardagligt tal kallat klassisk musik - dels det som kan kallas för folkmu- sik. De musikstilar, genrer, som uppstått i industri- samhället och som brett kan definieras som populär- musik prioriteras lågt vad gäller dokumentation av offentliga institutioner. Ingen sådan institution har heller fått ett direkt uppdrag eller ekonomiska medel för att kunna göra en allsidig dokumentation av po- pulärmusiken. Därför finns det inte heller någon nationell över- blick vad gäller 1900-talets populärmusik i Sverige. Däremot finns det en rad privata samlare. Det finns privata skivbolag som har stora arkiv. Sveriges Radio har ett stort arkiv osv. Men genom utförsäljningar, splittring av privata samlingar och, i värsta fall, lager- rensningar på grund av utrymmesbrist riskerar stora kulturella värden för framtiden att gå förlorade. Det finns en rad olika intressenter och organisa- tioner inom populärmusikens område på artistsidan, arrangörssidan, producentsidan osv. Samlandet av populärmusik fungerar till stora delar i landet. Det är inte det som är problemet. Vad som saknas och som behövs är att det tillskapas en fungerande samordning av den svenska populärmusi- ken och dess samlingar för att kunna ge musikintres- serade en bättre överblick och ökad tillgänglighet. Därför behövs det ett museum eller ett centrum för populärmusik i Sverige. Fru talman! I betänkandet lyfter majoriteten fram ett projekt vid Västergötlands museum i Skara och deras förberedelser för att på museet inrätta en avdel- ning för populärmusik kallad Popmus. Vidare kon- stateras att länsmuseet hyser förhoppningar om att erhålla ett nationellt ansvar för popmusiken. Utskottet säger sig välkomna detta initiativ eftersom populär- musiken hittills inte har uppmärksammats i någon större utsträckning av museerna runtom i landet. Utskottet konstaterar dock - som vanligt, skulle jag vilja säga - att utskottets principiella ställningsta- ganden i museifrågor innebär att frågan om inrättande av avdelningar inom ett länsmuseum ankommer på de regionala intressenterna. Tji alltså till det nationella ansvaret! Tji till centrala medel! Jag har varit i kontakt med berörda parter rörande Popmusprojektet och har funnit att förslaget är myck- et intressant. Det bygger på ett starkt engagemang och stora faktakunskaper liksom på ett brett kontakt- nät som bl.a., såvitt jag förstår, går in i Statens musik- samlingar. Det handlar om en bred verksamhetsidé. Man önskar alltså ett samarbete med Statens musik- samlingar. Det kan ske på flera sätt, t.ex. genom att Popmus - eller vad det nu kommer att kallas - ansluts till myndigheten som en fjärde institution. Jag vill återge från punkten 4 i det tidigare princi- piella ställningstagande som Annika Nilsson alltid återkommer till. Det står att i den mån insatser behö- ver göras på ett insamlingsområde som inte i tillräck- lig grad uppmärksammas eller helt förbisetts får detta i första hand ske inom den rådande museiorganisatio- nens ram, exempelvis genom riktade insatser. Statens musiksamlingar finns ju redan. Formellt sett är det alltså ingen ny institution eller ett nytt organ som behöver komma till, utan man infogar ett nytt uppdrag vad gäller Statens musiksamlingar. Det viktiga för mig är inte om detta med Popmus blir verklighet eller inte, utan det centrala är att vi i utskottet och riksdagen uppmärksammar det kulturarv som kan sammanfattas med begreppet populärmusik och att vi inser att detta faktiskt är av nationellt in- tresse och därför också kräver ett nationellt ansvar. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksda- gen med förslag till utformning av sådana åtgärder för populärmusiken. Med anledning av detta yrkar jag bifall till reser- vation 5. Genom min enskilda motion Kr210 lyfter jag fram frågan om ett riksidrottsmuseeum. Idrotten är vår största folkrörelse och idrotten har spelat en viktig roll i landet alltsedan slutet av 1800-talet vad gäller både bredd- och tävlingsidrott. Även vad gäller id- rotten finns det ett stort kulturarv väl värt att doku- mentera och lyfta fram. År 1992 öppnades ett riksidrottsmuseum vid Glo- ben i Stockholm. Museet tvingades dock av ekono- miska skäl att lämna sina lokaler redan 1997 och står därför nu utan egna verksamhetslokaler. Men ett riksidrottsmuseum - det låter väl flott - utan egna verksamhetslokaler och utan statliga medel har givet- vis svårt att fungera på ett sådant sätt att det lever upp till namnet. Det är positivt att utskottsmajoriteten ser det som en angelägen uppgift att dokumentera och visa upp idrotten som en del av det svenska kulturarvet. Det är också bra att utskottet ser Riksidrottsmuseets och andra museers arbete med idrottens historia som lovvärt. Men återigen avstyrker utskottet av principi- ella skäl framlagda förslag om inrättandet av fler centrala museer med huvudsakligen statlig finansie- ring. Jag avstår från att yrka bifall till min reservation men lovar att återkomma i frågan om inget radikalt inträffar på den här fronten. Slutligen vill jag ansluta mig till det som Birgitta Sellén tidigare sade. Det principiella ställningstagan- det att det för närvarande inte ska inrättas fler centrala museer innebär att befintlig museistruktur låses fast. Den befintliga definitionen av vad som anses vara kultur värd att försvara låses fast, och alla de kultur- yttringar - inte minst de som omfattar många männi- skor, t.ex. idrotten och musiken som omfattar ung- domsgenerationen, som vi ju pratar om i många andra sammanhang - har inga som helst möjligheter att komma in på den här scenen. Detta finner jag helt orimligt. Allra sist yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reser- vation 6 avseende inrättandet av ett nationellt kvin- nomuseum. 0556347007015 N 2010-01-01 00:00:00 181653 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0993/#anf21