<anforande>
<dok_hangar_id>2348640</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:92 Onsdagen den 5 april</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>2000-04-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Påföljdsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2DB8AE3C-3F7F-4C3C-AE92-6E91D7775BBB</anforande_id>
<anforande_nummer>131</anforande_nummer>
<talare>KIA ANDREASSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag sade tydligt att också resurser
visst bidrar till att förbättra verksamheten, men man
kan inte bara populistiskt säga "mer resurser", något
som jag ofta får höra. Om jag skulle göra en pejling
på antalet tillfällen, skulle jag nog komma fram till ett
högt tal.
Att andra åtgärder måste till är absolut självklart. I
den motion från en grupp kvinnor som Jeppe Johns-
son hänvisar till och som också Miljöpartiet ställer sig
bakom efterfrågas rehabiliteringsprogram och ett
nationellt våldsbrottsprogram. Jag tycker att det ar-
betet är oerhört viktigt, och jag deltar aktivt i det. Vi
har nu i betänkandet fått besked om hur långt arbetet
har kommit, och det har precis den angivna inrikt-
ningen.
Reservationen avser inte detta, utan den gäller den
kemiska medicineringen. I det fortsatta arbetet för ett
program som genomsyrar hela rättsväsendet när det
gäller våld mot kvinnor har vi nyss kommit i gång.
Det har kommit ett stycke på vägen, men det är klart
att mer återstår.
</anforandetext>
<intressent_id>0745615729714</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>181532</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0992/#anf131</protokoll_url_www>
</anforande>
