<anforande>
<dok_hangar_id>2348640</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:92 Onsdagen den 5 april</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>2000-04-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Påföljdsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>243AE743-BE2F-4EB2-9C1B-3A4A08BDC38A</anforande_id>
<anforande_nummer>129</anforande_nummer>
<talare>KIA ANDREASSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Beredningen i Regeringskansliet har
dröjt därför att uppdraget gått till Karolinska institu-
tet, som genomför en studie av metoderna. Det gäller,
som jag sade, inte ett enkelt problem, utan det är ett
ganska omfattande material som måste gås igenom
för att man ska se vilka metoder som kan rekommen-
deras för att behandlingen ska bli så effektiv som
möjligt. Detta är anledningen till att det har tagit tid.
Säger man att detta ska ske med en gång gäller det
något annat. Man behöver inte reservera sig när man
har fått en sådan här redogörelse.
När det gäller medicinering av män ser jag inte
alls att det som Ragnwi Marcelind nu tar upp är den
problematik som behandlas i reservationen. Där sägs
att kriminalvården självständigt ska besluta om be-
handling utan att ta kontakt med hälso- och sjukvår-
den. Det har egentligen inte att göra med utveckling-
en av denna åtgärd.
</anforandetext>
<intressent_id>0745615729714</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>181530</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0992/#anf129</protokoll_url_www>
</anforande>
