<anforande>
<dok_hangar_id>2348640</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:92 Onsdagen den 5 april</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>2000-04-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Påföljdsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>BAB03253-E77A-4B7B-9C36-AF3F154DD539</anforande_id>
<anforande_nummer>127</anforande_nummer>
<talare>KIA ANDREASSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Att jag yrkar bifall till reservation 8
motiverar jag med att det handlar om en så enkel
åtgärd. Det behövs ingen beredning för att överlåta
anmälningsskyldigheten till kriminalvården, och det
sade jag tydligt.
Den andra delen, vilken är mer komplicerad,
Ragnwi Marcelind, nämligen att se vilka metoder
som är de bästa för dem som dömts för våld mot sin
partner, har beretts under ett år. Det var därför som
jag uttryckte mig på detta vis. Ärendet bereds. Det
ettåriga arbetet pågår, och vi får snart se resultatet,
eftersom arbetet är i sin slutfas.
Att medicinering av pedofiler uteblir måste bero
på något annat än det som anförts i reservationen. Om
personer som vill ha medicinering inte får sådan,
måste det finnas en annan anledning.
</anforandetext>
<intressent_id>0745615729714</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>181528</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0992/#anf127</protokoll_url_www>
</anforande>
