2348557 GN099 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:9 Torsdagen den 30 september 1999/2000 9 1999-09-30 00:00:00 Aktuell debatt: Situationen inom domstol- sväsendet aktuell debatt 61640F60-F015-4152-87F7-C49E3CFBDF21 9 Justitieminister Laila Freivalds (s) s Fru talman! Det är faktiskt många intressanta in- lägg. Jag tror knappast att vi i denna riksdag har haft en så pass bra diskussion om domstolsväsendet tidi- gare. Det tror jag att både de domare och de domsto- lar som är involverade i förändringsarbetet uppskat- tar, och jag ser det som ett stöd i det arbete som jag har ansvar för i regeringen. Det är flera idéer av olika slag som har framförts, och jag tänkte kommentera en del av dem. Den enda som inte hade någon egen idé var faktiskt Gun Hells- vik. Den som initierat den här debatten står tomhänt när det kommer till att ha en egen åsikt, en uppfatt- ning. Kritisera går ju, ställa frågor går ju, men att konstruktivt delta i en diskussion om hur vi ska gå vidare, vad som är viktigt, vilka prioriteringar vi gör och vilka lösningar vi ser hörde jag ingenting om från Gun Hellsvik. Det tycker jag är beklagligt. Gun Hellsvik tog upp kravet på att det borde fin- nas en plan, en utarbetad detaljerad plan för hur re- formarbetet ska gå till. Först och främst tycker jag nog att det som bud- getpropositionen säger om reformarbetet, dess inrikt- ning och regeringens avsikter i sammanhanget är en bra utgångspunkt för reformarbetet. Därutöver mot- sätter jag mig bestämt att regering eller riksdag i detalj skulle bestämma hur reformarbetet i domsto- larna bör drivas. Det här tror jag i mycket stor ut- sträckning är en uppgift för dem som är verksamma i domstolarna. Det är, som Siw Persson sade, de som arbetar i domstolarna som bäst vet vad verksamheten kräver och var möjligheterna finns. Det är det som är bakgrunden till att vi har uppmuntrat och givit Dom- stolsverket i särskilt uppdrag att stimulera och stödja försöksverksamheter av olika slag. Det regelverk vi har i dag ger nämligen ett stort utrymme för domstolarna att utveckla sin egen verk- samhet. Det gäller t.o.m. den inre organisationen. Regelverket har förändrats, t.ex. när det gäller vem som bestämmer hur många avdelningar en domstol ska vara indelad i. Det har överlåtits till domstolsche- fen att själv avgöra, för han vet det bättre än regering och riksdag. Jag tror inte, till skillnad från Alice Åström, att det ligger en fara i ett reformarbete som bedrivs i projektform. Eftersom det arbete som sker i projekt- form sker inom befintligt regelverk, med iakttagande av de regler som finns i dag, kan jag inte se någon fara i det. Jag kan bara se fördelar i det, därför att det föds nya idéer och nya möjligheter. Dessutom föds det krav på regering och riksdag att göra förändringar av regelverket. När man märker att man inte kommer längre i den egna verksamheten, utan att det befintli- ga regelverket lägger hinder i vägen, fast man ser att det skulle finnas möjligheter, kommer nya idéer och nya krav på förändringar. Och då måste regering och riksdag agera. Dessutom är det så, och det tycker jag är viktigt att poängtera, att de domstolar som bedriver ett aktivt förändringsarbete också har visat framgångar. Det är i de domstolarna som man klarar av att hantera sina begränsade resurser och ändå åstadkomma föränd- ringar och förbättringar av verksamheten. Vi har frågan om handläggningstider, som flera har tagit upp. Det är ett bekymmer. Vi har för långa handläggningstider. Men det visar sig att det finns möjligheter att arbeta på ett annat sätt, med en annan inre organisation, en annan fördelning av arbetsupp- gifter och inte minst i samarbete med andra myndig- heter inom rättsväsendet, med polis, åklagare och kriminalvård, för att åstadkomma korta handlägg- ningstider. Handens tingsrätt är ett bra exempel när det gäller att hantera våldsärenden i domstol. Det kräver faktiskt korta handläggningstider för att män- niskor ska ha förtroende för systemet. 023712446506 N 2010-01-01 00:00:00 171916 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN099/#anf9