2348637 GN0989 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:89 Torsdagen den 30 mars 1999/2000 89 2000-03-30 00:00:00 Vissa kulturpolitiska frågor E1090933-12E1-468B-A582-4ADF41B83054 229 INGER DAVIDSON (kd) kd Herr talman! På grund av olyckliga omständighe- ter blev jag inte anmäld till talarlistan i dag, och där- för har jag bara fyra minuter på mig och känner mig något stressad. Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2. Hur det ekonomiska ansvaret för kulturlivet ska fördelas mellan samhällets olika aktörer är en aktuell fråga, som flera har tagit upp. Får jag först säga till Åke Gustavsson att Mode- raterna får svara för sig själva - det klarar de bra. Men kulturen var ett av de områden där utfallet blev mycket bra under vårt samarbete i regeringen. Det är svårt med samarbete - det kan man också konstatera när Åke Gustavsson instämmer i mycket av det som Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet säger men har en replikrunda med Charlotta Bjälke- bring, som ingår i underlaget för regeringen just nu. Det är inte så enkelt. När vi talar om samhället menar vi såväl staten och kommunerna som näringslivet, ideella organisa- tioner och övriga aktörer. Kristdemokraternas upp- fattning är att staten måste ansvara för att det finns ett kulturellt basutbud tillgängligt i hela landet. Förutom nationalinstitutionerna ska det innefatta regionala stödpunkter, och de behöver inte nödvändigtvis er- bjuda ett brett kulturutbud eller representera breda kulturella centra. De kan representeras av en enskild institution, som visar god kvalitet ur ett nationellt eller ett internationellt perspektiv. Tillgång till lokaler för olika kulturaktiviteter ingår också i en väl ut- vecklad basstruktur. De statliga bidragen måste samverka med regio- nala och lokala stödinsatser. De är beroende av var- andra, och samordningen behöver förbättras för att enskilda och institutioner inte ska bli lidande, som de ofta blir i dag. Kommunernas stöd till kulturverksam- heten måste även i framtiden vara grunden för de offentliga kulturinsatserna. För oss är det en självklar utgångspunkt att sam- hället utöver den offentliga sektorn omfattar också den civila eller ideella sektorn med föreningar och folkrörelser. De har viktiga uppgifter att fylla också i kulturlivet. Utan deras insatser skulle en stor del av verksamheten stanna av. Därför är goda villkor och skatteregler för den ideella sektorn det minsta man kan begära från statens sida. I samhället ingår också näringslivet, Charlotta Bjälkebring. Kulturen måste få genomsyra och be- frukta också den sektorn. För att det ska vara möjligt måste det finns ett ömsesidigt utbyte mellan kulturen och näringslivet. Därför är jag glad att intresset för kultursponsring har ökat på senare tid. Det är ingenting som ska komma till stånd när den offentliga sektorns medel är uttömda. Offentligt stöd och sponsring är helt enkelt två olika finansieringskällor. Där kan Lennart Koll- mats känna sig lugn. Sponsring kompletterar offent- ligt och ideellt stöd, men ersätter det inte. Ett långsiktigt samarbete med näringslivet som bygger på ömsesidig respekt och som självfallet inte inskränker den konstnärliga friheten kan ge vidgade möjligheter, i form av både bättre finansiering och nya arbetsformer. Det ligger självklart alltid i parter- nas intresse att inte skada sitt anseende genom att ingå olämpliga avtal. Rädslan för det är överdriven - det anser i alla fall jag och Kristdemokraterna. Någon har varit inne på att det finns ett särskilt samarbetsforum för kultursponsring, Föreningen Kultur och näringsliv. De har utarbetat etiska råd och regler för sponsringsverksamhet. Att det skulle behö- vas ytterligare statliga regler, som Vänsterpartiet föreslår, anser vi är överdrivet, precis som resten av utskottet anser. Jag är glad att det låter så i utskottet i dag. Det är inte så många år sedan som Socialdemo- kraterna lät precis likadant som Vänsterpartiet låter just nu. 0820673454606 N 2010-01-01 00:00:00 181285 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0989/#anf229