<anforande>
<dok_hangar_id>2348637</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0989</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:89 Torsdagen den 30 mars</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>89</dok_nummer>
<dok_datum>2000-03-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa kulturpolitiska frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A6D10E61-1FFC-4EDE-A44A-6D2EFEC6BA53</anforande_id>
<anforande_nummer>216</anforande_nummer>
<talare>LENNART KOLLMATS (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Först en uppskattning, Åke Gustavs-
son. Det gäller ställningstagandet till sponsring. Jag
delar den uppfattningen. Jag tror inte att företagen
lägger sig i. När man sponsrar idrott lägger man sig ju
inte i spelet. Möjligen kan man ha synpunkter på fusk
och publikuppträdande. Men det tror jag inte gäller
inom kulturen. Jag har inte sett de tendenserna i det
avseendet.
Jag skulle vilja fråga Åke Gustavsson när det
gäller det ekonomiska stödet och förmedling av bi-
drag till konstnärer om Åke Gustavsson kan tänka sig
en ökad konkurrens i det avseendet, t.ex. Bonus, i
fråga om det lite svåruttalade uttrycket droit de suite.
</anforandetext>
<intressent_id>0627722735100</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>181272</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0989/#anf216</protokoll_url_www>
</anforande>
