<anforande>
<dok_hangar_id>2348637</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0989</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:89 Torsdagen den 30 mars</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>89</dok_nummer>
<dok_datum>2000-03-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa kulturpolitiska frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>849279E2-BEDB-4637-87EE-EE562CCE0705</anforande_id>
<anforande_nummer>213</anforande_nummer>
<talare>LENNART KOLLMATS (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Man gör det ju väldigt enkelt för sig
när man inte har några konkreta förslag t.ex. när det
gäller den senaste budgeten, att gå utöver och kunna
förverkliga de önskemål som Ewa Larsson ger ut-
tryck för här. Hon står bara här och försöker lova och
har sedan inget att komma med. Det är en sak.
En annan sak är att Ewa Larsson sade att Rikste-
atern var så oerhört bra, eftersom man vågade pröva
nya saker. Jag skulle vilja fråga om hon menar att
länsteatrar och fria grupper som också kan turnera ute
i landet - det är det som jag menar med samarrange-
mang och samverkan - inte vågar detta utan är låsta
av gamla tankegångar eller något liknande.
</anforandetext>
<intressent_id>0627722735100</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>181269</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0989/#anf213</protokoll_url_www>
</anforande>
