2348637 GN0989 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:89 Torsdagen den 30 mars 1999/2000 89 2000-03-30 00:00:00 Vissa kulturpolitiska frågor 1B6ECA38-D2D0-4840-B4CC-B66AEA9B34C4 210 EWA LARSSON (mp) mp Fru talman! Först vill jag bara säga att pengarna till Riksteatern går direkt ut till regionerna, precis som Lennart Kollmats efterlyser. Jag börjar med att yrka bifall till reservation 8 un- der mom. 7. Det finns två huvudaktörer på kulturmarknaden, alltså den marknad som inte är kommersiell och där- för behöver samhällets stöd för att överleva och ut- vecklas. De är Kulturrådet och Framtidens kultur. Det finns också andra aktörer, men dessa är huvudaktö- rerna. Den förstnämnda ska garantera överlevnad, utvär- dera utfall av insatta medel och möjliggöra utveck- ling. Den andra ska mer se till nyskapande och stödja igångsättning av nya projekt. Jag tycker inte att dessa båda garanter för den icke kommersiellt gångbara kulturen har en rimlig ekono- misk fördelning mellan sig. Även Kulturrådet måste kunna ge ekonomiskt stöd till utveckling av befintlig verksamhet. Det gäller allt från Vadstena-Akademien till Länsteatern i Uppland. Deras s.k. obundna medel är alldeles för små i dag och räcker inte till utveckling och förnyelse. Dessutom har trenden varit att rege- ringen lagt på dem nya utvärderingsuppdrag - och även vi i riksdagen - men utan att det har tillkommit nya medel. Jag hoppas att den trenden nu är bruten, att den nominella inkomstminskningen stoppas och att stödet till utvecklingsverksamhet förstärks. Sedan tänkte jag säga lite mer om de tre R:n, allt- så Svenska riksteatern, Stiftelsen Svenska Rikskon- serter och Riksutställningar. De behöver ökade resur- ser för sin utveckling. För fem år sedan diskuterade vissa partier seriöst nedläggning av alla tre. I dag har detta antal partier minskat, så nu är det inte alla tre man talar om. Men ändå finns det ett hot över dem, tycker jag, trots att verkligheten visar att de tre r:en de senaste åren visat på mycket positiva resultat. Deras betydelse för att våga lite mer, stå för idéer och nyskapande inom deras olika verksamhetsområden kan inte nog under- strykas. Den kunskap som de bygger upp delar de ju med sig av till andra och hjälper därmed till att hålla utvecklingen i gång i hela landet. Även om vi ger mer ekonomiskt stöd till länsteat- rar, så att de ska ha råd att turnera mer, måste vi väl ändå unna våra vänner i landet att se ett lite större utbud även i den egna regionen - det utbud som Riksteatern står för. Jag vill också säga lite om det samiska kulturcent- rumet i Stockholm som vi har yrkat på. Med det vill jag också yrka bifall till reservation 10 under mom. 19 och 20. Jag menar att detta är en angelägenhet för hela landet och att vi borde ta ett nationellt ansvar för en uppbyggnad. Den samiska befolkningen har fått del av socialt och ekonomiskt välstånd, visst. Men deras kulturella behov och önskningar, deras egna önsk- ningar, negligeras fortfarande. Ibland hänvisar man till Sametinget och säger: Ni får lösa problemen där. Här får ni en påse pengar. Men ett samiskt kulturcentrum i Stockholm är lika mycket en nationell angelägenhet som Svenska insti- tutet är när man marknadsför t.ex. svensk litteratur utomlands, tycker jag. Självfallet ska samernas egna analyser av den samiska kulturens förutsättningar och utvecklingsmöjligheter vara utgångspunkt i det svensk-samiska kulturarbetet. När jag föreslår ett samiskt kulturcentrum är jag språkrör för samerna i Stockholm, för de saknar en egen röst här i riksdagen. Jag framför alltså deras egen kulturella önskning. Jag blev så stimulerad av Birgitta Sellén när hon talade om kulturella infrastrukturer så jag tänkte tala lite bypolitik här. I storstäderna är kulturell infrastruktur samma sak som nationalstadspark, som tysta områden, t.ex. Hall och Grödinge, och sammanhängande grönområden som i Järfälla. Hoten mot dessa tysta kulturella in- frastrukturer är en sanslös kommunal och, i vissa fall, länspolitik som inte ser längre än till kommungränsen eller sin egen näsa. Jag ser det här som ett hot mot hela Mälardalens regionala utveckling. En flygplats i Hall t.ex. skulle drabba Södertäljes tredje största arbetsplats. De olika antroposofiska verksamheterna som Kulturhuset, trädgårds- och jordbruksnäringen är av världsintresse liksom medicinsk verksamhet som Vidarkliniken och arbete med utvecklingsstörda med bl.a. musikinstru- ment till hjälp. När landshövding Adelsohn beskriver för riksda- gens ledamöter vad som behöver göras för att Halls flygplats ska bli av, säger han att det endast handlar om att lösa in ett par hundra fastigheter och att ägarna ska få betalt enligt ett riktigt marknadsvärde för sina hus. Inte med ett ord nämner han den bullermatta som då skulle läggas över hela det här området. Han näm- ner heller inte att området är kulturhistoriskt intres- sant ur gravplatssynpunkt eller att man i hela världen omtalar denna stora antroposofiska verksamhet som inte finns samlad någon annanstans. Hans agerande utgör ett hot mot regionens kulturella infrastruktur. Han nämner inte heller att det finns möjlighet till ökad flygkapacitet i Skavsta eller i Västerås, om nu trafiken ska öka. Länets egen egoism lyser igenom. Allt tal om nödvändigheten av en västerled från socialdemokrater och moderater i länet handlar bara om ett krav för att man ska kunna exploatera Järva- fältet. 70-80 % av biltrafiken ska fortfarande in till cityområdet. Att den kulturhistoriskt värdefulla Lov- ön beläggs med en bullermatta nämns inte med ett ord. De här herrarna - det är nämligen herrar - värde- sätter inte ett område som har bebotts sedan stenål- dern och förmodligen mycket längre. Deras planer utgör ett hot mot hela Mälarregionen. Att bristvaran tyst kulturmiljö exploateras runt Stockholm innebär en minskad tillväxt i Västerås, Eskilstuna, Uppsala, Sigtuna, Strängnäs osv. - alla de här städerna i Mälar- regionen som har t.ex. utbyggd tågtrafik. I år yrkar jag inte på ett nytt nationellt kulturpoli- tiskt mål där livsstilsmönster ska gynna kommande generationer. Jag tror att vägen dit bl.a. handlar om att man ska förstärka länsstyrelsernas verksamhet och Riksantikvarieämbetet. Deras ställning måste stärkas. I de planer som presenteras ska deras kunskap också finnas med. Tack! 07776758016 N 2010-01-01 00:00:00 181266 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0989/#anf210