<anforande>
<dok_hangar_id>2348637</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0989</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:89 Torsdagen den 30 mars</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>89</dok_nummer>
<dok_datum>2000-03-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om ubåtsfrå- gan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>552C81A8-90ED-430F-AB23-DB837CC91956</anforande_id>
<anforande_nummer>126</anforande_nummer>
<talare>Försvarsminister Björn von Sydow (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Lennmarker var i sitt inlägg inne på
detta med att det är politiker som ska sitta i en kom-
mission. Det är just det som jag menar inte pekar på
att man når den allsidighet, det djup och den parallel-
litet i frågeställningarna som tillhör samhällsforsk-
ningen och - för att ta det lite vidare - ett samhälles
sätt att fråga om sin utveckling.
Jag anser att goda argument fortfarande talar för
att Sveriges samtids- och nutidshistoria forskas om
och diskuteras bäst på grundval av de metoder som
forskningen använder. Därefter kan den politiska - låt
oss kalla den för den utvärderande - diskussionen
säkerligen bli bättre än kommissionsmetoden.
</anforandetext>
<intressent_id>0787533297400</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>181182</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0989/#anf126</protokoll_url_www>
</anforande>
