<anforande>
<dok_hangar_id>2348636</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:88 Onsdagen den 29 mars</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2000-03-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Det nya försvaret </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>AB40388D-2361-4909-9247-F585636FE3B2</anforande_id>
<anforande_nummer>33</anforande_nummer>
<talare>ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag upprepar det jag sade i mitt hu-
vudanförande. Det är Försvarsmakten själv som har
valt den här lösningen i form av kompetensplattfor-
mar för specialtruppslagen. Jag ser ingen anledning
att ifrågasätta det.
Dessutom ska man nog vara medveten om att de
s.k. kompetensplattformarna när det gäller artilleriet i
Kristinehamn, ingenjörsförband i Eksjö osv. i sig blir
ganska stora. De blir t.o.m. mycket stora garnisoner,
med tusentalet värnpliktiga. Så det finns alla möjlig-
heter att bedriva en rationell utbildning på de förban-
den, även om de i strikt formell mening är vad man
brukar kalla solitärer.
Jag har inte alls samma oro som Åke Carnerö i det
avseendet.
</anforandetext>
<intressent_id>0560770565308</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>180872</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0988/#anf33</protokoll_url_www>
</anforande>
