<anforande>
<dok_hangar_id>2348636</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:88 Onsdagen den 29 mars</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2000-03-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Det nya försvaret </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7D0F8CD9-4798-4605-99E3-25B87E479B7B</anforande_id>
<anforande_nummer>18</anforande_nummer>
<talare>TONE TINGSGÅRD (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Försvarsutskottets betänkande nr 2,
Det nya försvaret, är omfattande inte bara till antalet
sidor utan framför allt till sitt sakinnehåll. Det berör
många människor - anställda, värnpliktiga, de verk-
samma inom frivilligorganisationerna, hela det civila
försvaret och försvarsindustrin.
Tiden från det att propositionen presenterades och
fram till nu har säkert inneburit tung ovisshet och en
svår omställning för många, mest naturligtvis för dem
som måste lämna sina jobb i Försvarsmakten. Samti-
digt är det min övertygelse att det beslut som riksda-
gen kommer att fatta är bra för försvaret och för dem
som ska fortsätta att jobba där och att vi egentligen
inte har råd att vänta en dag längre.
Ett försvarsbeslut består av många olika steg och
avvägningar, och det kan enkelt uttryckas så här: Hur
ser vårt lands säkerhetspolitiska situation ut? Vad ska
vi ha försvaret till? Vilken sorts personal och materiel
behövs för det? Hur mycket får det kosta? Hur stor
behöver utbildningsorganisationen vara för att klara
uppgifterna? Och slutligen: Var i landet ska de olika
militära förbanden ligga?
Hittills har den grundläggande utgångspunkten för
vårt försvar varit hotet om en invasion från Ryssland
- kanske är det riktigare att säga Sovjetunionen. Tio
år efter kalla krigets slut är en invasion av Sverige
inte trolig inom överskådlig tid och kan inte vara
styrande som förr för försvarets uppbyggnad.
I dag är det också andra hot som omger oss. De
kan benämnas terrorism, utpressning, ekonomisk
brottslighet och informationskrigföring. Samtidigt
finns det mycket av oro och instabilitet i omvärlden.
Det pågår krig inte så långt från våra gränser. Vi ska
kunna försvara oss mot angrepp och ingripa mot
kränkningar av vårt territorium, och det är viktigt för
Sveriges säkerhet att vi har stor beredskap att med-
verka internationellt för att avvärja och dämpa kriser.
Vi måste bli ännu bättre på att ta in, bearbeta och
analysera information om vad som händer och som
därmed hotar oss i vår omvärld.
Om detta komplicerade läge råder det egentligen
stor samstämmighet, och det gör det följaktligen
kring försvarets huvuduppgifter, som är dessa fyra:
försvara mot väpnat angrepp, hävda svensk territoriell
integritet, bidra till fred och säkerhet i omvärlden och
stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i
fred. För att klara detta behövs det ett allsidigt försvar
med stor kompetens hos personalen och mycket
flexibilitet i organisationen.
Ett förslag från Försvarsmakten den 19 maj ligger
till grund för det beslut som riksdagen nu inbjuds att
fatta. Det innebär att anpassa den organisation som
finns i dag till behoven i morgon. Det innebär att
försvaret snabbt ska kunna formera de insatser som
behövs i olika situationer, såväl i Sverige som inter-
nationellt. Det handlar om helt nya förband inom
Försvarsmakten, bl.a. IT-säkerhetsförband, insats-
styrka mot kemiska, biologiska och nukleära vapen
och en luftburen bataljon. Att det finns behov av
omstrukturering råder det också stor enighet om.
Jag vill stanna upp en liten stund vid begreppet
anpassning. Det är ett särskilt begrepp i försvarssam-
manhang. Man skulle kunna tro att det betyder vad
det säger, ungefär detsamma som flexibilitet. Efter
många diskussioner i utskottet trodde jag att vi hade
kommit fram till att det borde kunna betyda anpass-
ning uppåt och nedåt, dvs. upprustning eller nedrust-
ning i förhållande till omvärldsförändringarna, men
när jag läser reservation nr 7 av moderaterna och
kristdemokraterna förstår jag att vi är tillbaka vid en
gammal definition, att anpassning är lika med upp-
rustning. Det är inte den enda punkten där reservan-
terna tar ett steg tillbaka.
Riksdagens revisorer har i en rapport från våren
1999 granskat just anpassning och lämnat en del
kritiska synpunkter på hur man använder och redovi-
sar begreppet. Utskottet avvisar flera av de förslag
som revisorerna för fram med hänvisning till att kon-
trollstationspropositionen, som lades fram en vecka
efter revisorernas rapport samma vår, gör en grundlig
genomgång av hur man ser på anpassning och hur
man ska redogöra för den. Den genomgången ställer
utskottet sig bakom, och den ger svar på revisorernas
propåer.
Hur mycket ska försvaret kosta? Det finns ca 40
miljarder kronor om året i den ekonomiska ramen för
försvarsändamål fördelat ungefär hälften-hälften
mellan personal och materiel. Överenskommelsen
mellan Socialdemokraterna och Centern innebär en
minskning av den ramen med 10 % från år 2002. Det
är 4 miljarder. Moderaterna ensamma vill satsa hela 5
miljarder mer än regeringen, huvudparten på materiel,
Kristdemokraterna 1 miljard mer och övriga partier
har samma uppfattning som Socialdemokraterna och
Centern om de ekonomiska ramarna.
De moderata 5 miljarderna är en inte oväntad pri-
oritering. De säger tillsammans med sakinnehållet i
reservationerna att moderaterna är fast i kalla krigets
tänkande och inte klarar eller vågar ta till sig att Sve-
riges säkerhetspolitiska situation är annorlunda. Vi
ser hellre, när säkerhetssituationen tillåter det, en
avvägning mot andra viktiga samhällsfunktioner och
menar att det är rimligt att det går 8 nya miljarder till
vården, som är vad s-c-överenskommelsen ger de
närmaste åren.
Så till grundorganisationen och utbildningsorgani-
sationen. Hit hör frågan om hur många värnpliktiga
och anställda som behövs liksom arbetsförhållanden
för anställda i försvaret. Frivilliga i försvarsorganisa-
tionen, hemvärnet och civila försvaret påverkas av
hur grundorganisationen utformas. Utskottet välkom-
nar regeringens ambition att ta in fler värnpliktiga än
vad som var utgångsbudet från Försvarsmakten.
Av de många olika delarna i försvarsbeslutet är
detta det som tilldrar sig det stora intresset. Vilka
förband ska ligga var? Därför har naturligtvis både
regeringen och partierna ett stort ansvar för att kom-
ma fram till samlade och samlande lösningar. Erfa-
renheterna från försvarsbeslutet 1996/97 har lett till
att man denna gång har arbetat på ett annorlunda sätt.
Proceduren har varit snabbare, och Försvarsmakten
har arbetat i nära samarbete med Försvarsdeparte-
mentet för att ta fram förslaget till grundorganisation.
Detta tillvägagångssätt har naturligtvis inte heller
undgått kritik. Man har menat att det har gått för fort
och att andra hänsyn än de rent militära har spelat en
roll. Ett år är för fort, och två år är alldeles för lång-
samt. Vi får försöka att hitta någon medelväg nästa
gång. Sedan undrar jag ibland vad "rent militära hän-
syn" egentligen betyder. Är det ett synsätt som helt
bortser från ekonomi, geografi, miljö och andra förut-
sättningar?
Propositionen redovisar regeringens riktlinjer,
som är försvarspolitiska, ekonomiska, regionalpoli-
tiska och miljöpolitiska. Den redovisar utförligt vilka
avvägningar som har gjorts. Ingen har väntat sig att
alla ska vara överens med regeringen om bedömning-
arna. Därför tycker jag att det är viktigt att i den här
debatten framhålla att ÖB som den främste företräda-
ren för Försvarsmakten är överens och står bakom
den presenterade helhetslösningen för grundorganisa-
tionen.
På frågan: Vilka förband och var? finns det annars
lika många svar som det finns riksdagsledamöter. Det
finns inget bra recept på hur man på bästa sätt ska
väga samman detta. Det är en svår procedur att kom-
ma fram till ett samlat grundorganisationsförslag.
Den är så svår att på frågan: Finns det motförslag?
har detta betänkande ingenting att ge. Inget parti
redovisar ett samlat motförslag. Det finns kritik mot
regeringsförslaget, men det finns inte alternativ.
Försvarsutskottets beslut tisdagen den 14 mars in-
nebär två förändringar i förhållande till det förslag
som regeringen presenterade i propositionen när det
gäller grundorganisationen. Förändringarna berör
flygstridskrafterna och innebär för det första att Vig-
gendivisionerna vid F 16 läggs ned ett år tidigare än
vad regeringen föreslagit. För det andra föreslås att
flygutbildningen vid F 10 inte flyttas till F 16. Detta
beslut hade stöd av Socialdemokraterna, Centern och
Vänsterpartiet.
Vid utskottets näst sista sammanträde i detta ären-
de formerades en majoritet av Moderaterna, Kristde-
mokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att
utskottet inte skulle fatta något beslut alls om flyget.
Förslaget var att bevara F 10, vilket dessa partier
kunde enas om, och att i övrigt lyfta ut hela frågan
om flygstridskrafterna ur beslutet, eftersom man inte
kunde eller ville enas om vad som skulle ske. Det
hade varit detsamma som att lägga en kall hand över
hela organisationen, med allt vad det innebär av yt-
terligare plågsam osäkerhet för alla inblandade samt
tidsutdräkt och kostnader.
Vid beslutssammanträdet valde Vänsterpartiet att
aktivt stödja Socialdemokraterna och Centern i det
nyss nämnda avsteget från propositionen medan
Folkpartiet och till sist även Kristdemokraterna lade
ned sina röster. Inte minst med tanke på alla anställda
och övriga berörda vill jag när det gäller alla dessa tre
partier uttrycka uppskattning över att vart och ett på
sitt sätt tar ansvar och medverkar till att vi i dag, eller
rättare sagt i morgon, kan fatta ett beslut som innebär
att den viktiga omstruktureringen kan påbörjas utan
onödigt dröjsmål.
Regeringen får i uppdrag att återkomma till riks-
dagen med frågan om flygutbildningens organisation
och lokalisering och hur man kan lösa exportstödet
till JAS 39 Gripen. Förhoppningsvis kan det ske
snabbt. I detta sammanhang vill jag passa på att yrka
avslag på den moderata reservationen 16 i den del
som rör flygstridskrafterna och Miljöpartiets reserva-
tion 24. På samma beredningsunderlag - som inne-
fattar försvarspolitiska skäl, miljö, bullerfrågor, luft-
rumsfrågor, ekonomi och regionalpolitik - drar ut-
skottsmajoriteten en annan slutsats än Miljöpartiet
och menar att det är F 10 som ska läggas ned och att
F 17 ska bevaras.
I vissa frågor lämnar propositionen inga förslag.
Det är i linje med en ny insikt som utskottet vunnit,
nämligen att det är slut med de alltomfattande fem-
åriga försvarsbesluten. Det gäller pliktfrågor, perso-
nalförsörjning, frivilligorganisationernas roll och
vissa frågor som rör militär och civil samverkan. De
återfinns i särskilda utredningar. En av dem, nämli-
gen Pliktutredningen, som Folkpartiets representant
uppehöll sig mycket vid, presenterades för en vecka
sedan och kommer säkert att leda till omfattande
diskussioner, och frågan återkommer till riksdagen.
Detsamma gäller personalförsörjningen, som var ett
viktigt inslag i det moderata inlägget.
Till betänkandet har fogats en utskrift av den hea-
ring om sexuella trakasserier i Försvarsmakten som
utskottet anordnade i höstas på initiativ av Eva Fly-
borg, som är folkpartistisk ersättare i utskottet. Re-
sultatet av den hearingen visar att det finns både be-
redskap och handlingsprogram för dessa problem.
Utskottet ber regeringen återkomma till riksdagen
med nytt eller fördjupat underlag i några fall. Ett har
jag redan nämnt. Därutöver vill jag särskilt framhålla
det som handlar om försöksverksamhet på Gotland.
Försöksverksamheten avser civil och militär samver-
kan och kommer att följas med stort intresse, efter-
som förhoppningen är att den ska lösa upp en del
knutar i denna samverkan. I övrigt handlar frågorna
om ledningsorganisationen, dess lokalisering,
tilläggsdirektiv till Personalförsörjningsutredningen,
verksamhet på Kungsholms fort, informationskrigfö-
ring och Säves helikoptrar.
Till betänkandet har fogats sex särskilda yttran-
den. Ett yttrande är s-märkt och utgör ett exempel på
när det lokala intresset tagit över på bekostnad av ett
nationellt helhetsperspektiv. I ett antal motioner och
reservationer förs fram krav på parlamentariskt sam-
mansatta utredningar i olika frågor. Typiskt nog är
dessa underteckande av kristdemokrater och mode-
rater, som båda valt att inte delta i Försvarsbered-
ningens arbete. Tills regeringen bestämmer något
annat är Försvarsberedningen det samråds- och refe-
rensorgan i försvarsfrågor som finns.
Av det totala antalet reservationer, som är 34, står
moderaterna bakom 18. De är i sin tur fördelade på
32 av 50 hemställanspunkter. Bara fem reservationer
har lyckats samla fler än ett parti. De många m-
reservationerna bekräftar bilden av ett parti som stäl-
ler sig vid sidan av i försvarsfrågorna.
Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga reserva-
tioner och bifall till utskottets hemställan i betänkan-
det. Innan jag slutar vill jag avslutningsvis rikta ett
stort tack till utskottskansliet. Det har som vanligt
gjort ett fantastiskt jobb och ibland t.o.m. hjälpt oss
att sortera i vad vi själva tycker.
</anforandetext>
<intressent_id>0996403729104</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>180857</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0988/#anf18</protokoll_url_www>
</anforande>
