<anforande>
<dok_hangar_id>2348635</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:87 Tisdagen den 28 mars</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>2000-03-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Justering av protokoll </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>904CBEEB-4D63-4771-AB81-4846DABA17F2</anforande_id>
<anforande_nummer>18</anforande_nummer>
<talare>ESKIL ERLANDSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Tack, miljöministern för informatio-
nen.
Bland de projekt som miljöministern har redogjort
för nämndes inledningsvis ett som innebar att en
kommun hade fått bidrag för att hålla ängs- och hag-
mark öppna och i hävd. Låt oss då först konstatera att
det är Sveriges bönder som har skapat och hävdat
ifrågavarande marker under generationer.
Då är min fråga: Tycker inte miljöministern att
det skulle ha varit bättre om man hade gett Sveriges
bönder jämbördiga förutsättningar med dem som
deras kolleger och konkurrenter i andra länder har, så
att de hade kunnat hålla dessa marker öppna på ett
mera naturligt sätt i stället för att en kommun med
hjälp av statsmedel ska åta sig ifrågavarande uppgift?
</anforandetext>
<intressent_id>0465398691116</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>180714</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0987/#anf18</protokoll_url_www>
</anforande>
