2348633 GN0985 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:85 Fredagen den 24 mars 1999/2000 85 2000-03-24 00:00:00 Mänskliga rättigheter m.m. - länder, om- råden och enskilda folk FA3C1B04-6364-4C38-84A0-376E177D476F 81 LENNART FRIDÉN (m) m Herr talman! Det hade varit roligt att få höra ett fullföljt replikskifte i den sista frågan mellan Carina Hägg och Murad Artin. Men uppenbarligen finns det vissa saker som man undviker om man tycker att de är känsliga. När det gäller ett sådant här betänkande är det en förfärande lång lista på områden som tas upp om just bristande mänskliga rättigheter. Ändå är det långt ifrån allt. Det var inte svårt att stämma in med Per Lager här tidigare som lät oerhört deprimerad när han räknade upp allt som brister på mr-området. I det samman- hanget var det inte svårt att vara överens med honom, även om man inte är det så ofta annars, för det är förfärligt när vi ser hur det ser ut över världen. Herr talman! Jag har två motioner som behandlas i detta betänkande. Taiwanmotionen finns med i en reservation och har tagits upp i anförandet av Lise- lotte Wågö tidigare här i dag, och den tänker jag inte säga någonting om. Däremot ska jag nämna några ord om motion 602 om mänskliga rättigheter i Iran och min begäran om ett konsekvent och fast agerande i mötet med Irans regim. Det är väldigt många över hela världen som kän- ner sig lurade, både inom och utom Iran, efter valet av president Khatami. Alla talade ju om denna libe- rale president, men han är ju inte liberal och det är inte han som har den verkliga makten. Vänta och se, säger vi i väst, det måste bli bättre. Och hur har det blivit? Fortfarande torteras, stympas, stenas, arkibuse- ras och hängs det i Iran. Föregående talare hade rätt i en sak när han påpekade att det inte har talats så mycket om att valet till parlamentet, majlis, i Iran inte var ett demokratiskt val, för det var det ju faktiskt inte. Det var ju bara de som var accepterade av regi- men som kunde ställa upp. Även där restes väldigt stora svårigheter, inte minst med tanke på att flera av grupperna inom mullorna totalt behärskar massmedi- erna. I förra veckan kunde vi i ett program i svensk TV se hur en kvinna på återbesök i hemlandet fick vänta i flera veckor på att få tillbaka sitt pass, så att hon kun- de åka till Sverige igen. Hon utsattes för diverse tra- kasserier av mindre omfattning. Det är alltså de där små nålstingen som fortfarande möter dem som har gett sig i väg från landet och som inte delar regimens uppfattning. I pressen har vi kunnat läsa om kvinnan som i feb- ruari avrättades inför sina minderåriga barn. Vi har också kunnat bevittna i svensk TV hur en ung man fick stå med en snara om halsen i en halvtimme innan avrättningen sedan inställdes efter att motparten i stället valde att få pengar från den dömdes släktingar. Han blev därmed räddad till livet. Tänk er upplevel- sen av dödsångest inför en stor publik. Tänk er in i den situationen! Den är förfärlig. I februari kunde vi läsa hur tre unga medlemmar i Bahairörelsen dömts till döden enbart på grund av sin religiösa övertygelse och att USA:s president Clinton vädjar till regimen i Iran att inte verkställa domen. Man kan hålla på ganska länge med att räkna upp en lång lista. Även utskottet förfasas av det som man erfarit, men ändå slutar betänkandet i vad jag skulle vi säga är ett nytt vänta och se. Det avsnitt där min motion tas upp slutar med: "En generell utgångspunkt bör vara att dialog är att föredra framför isolering." Rätt så. Men då måste båda sidor tala, lyssna och ta till sig av diskussionen. I en sådan dialog krävs fasthet gentemot den som bara betraktar vänlighet som svaghet, vilket vi ofta har upplevt från diktatorers sida. Mycket av den s.k. dialogen har uppenbarligen varit en monolog, eller som att tala till en vägg. Alla som har sett pjäsen eller kanske filmen om Shirley Valentine vet att när hon talade med sin köksvägg eller klippan på badstranden så ökade bara hennes illusioner, men hennes situation förbättrades inte. Irans folk, inte minst dess kvinnor, har inte råd att fortsätta att betala för västerländska illusioner. Regi- men måste känna av ett verkligt tryck. Ett kraftfullare utlåtande av Sveriges riksdag kan därvidlag bidra till ett sådant. 0361652802700 N 2010-01-01 00:00:00 180686 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0985/#anf81