2348631 GN0983 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:83 Onsdagen den 22 mars 1999/2000 83 2000-03-22 00:00:00 Fri- och rättighetsskydd 7BE638BD-BBB2-4C7E-8F69-F63714267509 80 MATS BERGLIND (s) s Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till hemställan i konstitutionsutskottets betänkande KU11 och avslag på samtliga reservationer. Innan jag går in och kommenterar reservationerna vill jag fästa kammarens uppmärksamhet på att vill man läsa en bra sammanfattning med en bra historik om fri- och rättighetsskydd tycker jag att man ska läsa igenom KU:s betänkande KU11. På ett förträff- ligt sätt ges här en bakgrundsbeskrivning av fram- växten av det svenska fri- och rättighetsskyddet, med början i konungabalken i Magnus Erikssons landslag från mitten av 1300-talet och de vidare stegen genom tiderna framåt. En eloge till vårt kansli som på ett föredömligt sätt har lotsat oss genom den här materi- an. Så till några av de reservationer som har upp- märksammats i den här debatten. Den första är reser- vation nr 1 som handlar om den negativa förenings- rätten. Jag delar Kenneth Kvists synpunkter i stort sett, även om jag kanske inte gör samma ordval. Men jag tycker att själva andemeningen i reservationen är ett mycket negativt ställningstagande till de fackliga organisationerna och ett fackligt arbete. Jag tycker inte att det stämmer överens med den verklighetsbild som jag har utifrån de erfarenheter jag själv liksom mina vänner och min familj har av hur ett fackligt arbete fungerar. Jag vill inte på något sätt påstå att det inte skulle begås några som helst fel eller ha gjorts misstag, men själva andemeningen och själva den grundläggande principen för det fackliga arbetet är inte att ställa till ett elände för vare sig någon privatperson eller något företag. Tvärtom, hela deras ambition bygger på att få ett väl fungerande samarbete och få företag att leva så bra som möjligt. I betänkandet står det att det har funnits en kom- mitté som har tittat över den negativa föreningsrätten. Man skriver så här på s. 23: "Kommittén ansåg att de personer eller organisationer mot vilka en skyddsre- gel i grundlagen för den negativa föreningsfriheten skulle verka borde ha rätt att någorlunda detaljerat få veta vilka handlingar från deras sida som är förbjud- na." Jag menar att det inte är så märkligt om man i ett arbetslag där någon står utanför ett fackligt medlem- skap, och ändå drar nytta av det fackliga arbetet, som arbetskamrater försöker övertyga om att det är rätt och riktigt att alla ska vara med och stå för sin del när det gäller avgifter och även det man har att tjäna på att vara fackligt ansluten. Men var går gränsen? Naturligtvis är det ingen som säger att man får hota eller tillgripa våld för att få någon med. Det har jag aldrig hört talas om att det förekommer i modern tid. Men vad är skillnaden mellan att övertyga någon om att man ska gå med till att säga att det är en på- tryckning som inte skulle vara giltig i det här avseen- det? Ett exempel med en arbetsgivare. Jag har själv ungdomar som har kommit ut i arbetslivet alldeles nyligen och en arbetsgivare sade: Jag hoppas att du går med i den fackliga organisationen, för vi har ett väldigt bra samarbete med de fackliga organisatio- nerna här på arbetsplatsen. Jag anser att det är bra om alla är med. Det var inget krav, det var inget hot. Det var bara ett konstaterande. Var går gränsen? En arbetsgivare meddelar en annan ung människa att om du tänker gå med i facket så sköter vi om att fackföreningsavgiften dras på lönen, för det har vi gjort upp om. En välvillig inställning. Arbetsgivare är i dag positiva till att ha arbetsta- gare som är fackliga medlemmar och fackligt engage- rade. Det är den andra sidan av den bild som Inger René m.fl. försökt göra gällande. Jag tycker att det är viktigt att i den här diskussionen försöka få någon slags balans över hur det vanligtvis går till. När det gäller reservation nr 2 är jag mer bekym- rad, för i sak är vi alla så överens om att diskrimine- ring på grund av sexuell läggning icke får förekom- ma. Det vi däremot inte har samma åsikt om är på vilket sätt detta ska förhindras. Räcker det med den nuvarande lagstiftningen, behöver den nuvarande lagstiftningen skärpas eller ska detta skrivas in i grundlagen? Jag vill med bestämdhet säga emot det bl.a. Åsa Torstensson gör gällande i sitt anförande, att ett grundlagsskydd skulle avhjälpa det våld som före- kommer mot homosexuella och andra. Jag menar att våld på det sätt som Åsa Torstensson beskriver är avskyvärt. Det är förbjudet redan i dag. Det blir ingen förändring av att man skriver in det i en grundlag. Detta är en oerhört allvarlig fråga. Den har tagits på mycket stort allvar från regeringens sida. Den sittande Författningsutredningen har fått tilläggsdi- rektiv att ta med frågan om funktionshindrades och andra utsatta gruppers delaktighet och jämlikhet i samhället. Det finns inte någon som helst anledning att tro att Författningsutredningen skulle vilja slippa undan eller ducka undan för frågan. Jag är helt över- tygad om att alla som ingår i utredningen är lika an- gelägna om att få ut den bästa möjliga lagstiftning som behövs för att denna diskriminering ska stävjas på bästa sätt. Det finns ett antal reservationer om hur man ska se på författningen som sådan. Jag ska kommentera reservation nr 6 av Ingvar Svensson. Han vill ha en total översyn över regeringsformen. Svensk tradition bygger mycket på gedigna utred- ningar som ligger till grund för ställningstaganden innan beslut fattas i regering och riksdag. Det finns vissa klara skiljelinjer på hur man ser på olika frågor mellan olika partier. Därför går det inte alltid att till- sätta en utredning för att sopa meningsskiljaktighe- terna under mattan. Jag tänker i första hand på att det finns olika ståndpunkter när det gäller en författ- ningsdomstols vara eller icke vara. Det är inte i första hand detta en utredning behöver titta på, utan det gäller själva ställningstagandet om det ska finnas en rättslig instans som ska överpröva politiska beslut eller ej. Där står vi fast i våra ståndpunkter. Jag hoppas att jag har kommenterat det viktigaste i betänkandet. 0780836041816 N 2010-01-01 00:00:00 180197 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0983/#anf80