2348631 GN0983 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:83 Onsdagen den 22 mars 1999/2000 83 2000-03-22 00:00:00 Fri- och rättighetsskydd 57849193-0E82-4CFB-B3BE-79662F40A92E 76 INGVAR SVENSSON (kd) kd Fru talman! Det finns tre viktiga fundamentala och sammanhängande kriterier för demokratin: män- niskovärdet med de grundläggande fri- och rättighe- terna, majoritetsstyret och hänsynen till minoriteter. Denna demokratisyn är värdegrundad. Demokratin är alltså inte något teknokratiskt system för beslutsfat- tande. Ett styre där majoriteten kränker, hotar eller eliminerar minoriteter, eller där en majoritet tolererar sådant, är därför ingen demokrati. Betänkandet fokuserar på fri- och rättighetstän- kandet som det utvecklats i Sverige och som det i vissa fall skulle kunna vidareutvecklas. Det här är centrala frågor som borde diskuteras i många sam- manhang i det offentliga samtalet; inte bara under sju sekunder i en TV-intervju. Frågeställningarna är inte alltid enkla. De är tvärtom tämligen ofta abstrakta, men - och det är ett viktigt men - de är centrala och grundläggande för umgänget mellan den enskilde och det offentliga och faktiskt i grunden också mellan enskilda. Alldeles speciellt viktiga är de i orostider där värdegemenskapen utsätts för påfrestningar. Det är i stormen som rotsystemet prövas. Fru talman! Det finns i dag en del oroande influ- enser som vill bortse från den grundläggande synen på människan. Därför är det viktigt att vårt fri- och rättighetstänkande är sammanhängande och tydligt, och framför allt att vi tydligt och klart vågar argu- mentera för det. Jag erinrar mig ett par meningar av Dag Hammar- skjöld. På ett ställe i boken Vägmärken skriver han: Dåren ropade på torget, ingen stannade för att svara. Så bevisades det att hans teser var oemotsägliga. En sådan utveckling kan och får inte inträffa när det gäller vår demokratisyn och vår syn på medmän- niskan och hennes fri- och rättigheter. Vi måste svara dåren, eller dårarna! Fru talman! Omtanke börjar hemma. Så skulle man kunna översätta ett bevingat engelskt uttryck. Det är i de nära relationerna som människovärdet och fri- och rättigheterna införlivas i vårt tänkande och i vår syn på medmänniskan och hela samhället. De första uppväxtåren är extra viktiga. Moderna krimi- nologer har på den senaste tiden upptäckt vad som sedan urminnes tider varit en levande kunskap hos föräldrar, nämligen att uppfostran faktiskt har bety- delse. Föräldrarnas allra viktigaste uppgift utöver den kärleksfulla omtanken är att vidarebefordra ett vär- detänkande, en värdesyn och en människosyn. Fru talman! Men det räcker förstås inte. Det om- givande samhället bör också medverka och stödja föräldrarna i deras arbete med värdeöverföringen. Förskola, skola och övriga samhälleliga institutioner bör ta ett stort ansvar på det området. Jag betonar att även det civila samhället borde känna sitt ansvar. Det är ofrånkomligt att medierna t.ex. har ett alldeles särskilt ansvar för värdeinternaliseringen. Fru talman! Lagstiftaren har förstås ett ansvar bl.a. genom att lagstiftningen fokuserar och argu- menterar för värdefrågorna. Lagstiftningen är faktiskt också opinionsbildande, och inte bara krasst inriktad på rättsliga grunder. De s.k. målsättningsstadgandena i regeringsformens 1 kap. 2 § är ett exempel på detta. Där talas det om respekt för människans lika värde och om frihet och värdighet, etc. Paragrafen kan inte användas för rättsligt grunda- de krav i sig. Den pekar dock ut viktiga mål, och påverkar därmed indirekt tilliten och värdegemenska- pen i samhället. Fru talman! Lagar mot olika företeelser har förstås en substantiell effekt i och med att de pekar ut vad som är oacceptabelt i ett samhälle och anger sanktio- ner mot ett sådant beteende. Den allmänpreventiva effekten är även den en del i värdeuppbyggnaden i samhället. Rättskänsla och vad som är rättvisa utvecklas i detta samspel. Lagstiftaren, dvs. vi här, har med andra ord ett stort ansvar för att som det så vackert heter implementera en god etik i lagar och beslut. Fru talman! Vi kristdemokrater har ett antal år drivit kravet på en effektivare lagstiftning mot rasis- tiska organisationer. Faktiskt visade det sig vid en närmare analys att den lagstiftningstekniken är an- vändbar även mot övriga kriminella organisationer. Vad det handlar om är möjligheten att kriminalisera enskilds deltagande i eller stöd till kriminella organi- sationer, t.ex. rasistiska eller maffiainriktade organi- sationer. Lagkriterierna för sådana grupper blir av- gränsade så att det måste vara uppenbart att de ägnar sig åt våld, hot eller tvång. Förre JK Hans Stark gjorde en utredning som le- vererades 1991. Den är en god grund för en sådan lagstiftning. Tyvärr har vi varit ensamma i riksdagen om att driva förslag om en sådan lagstiftning. Men häromåret bytte i alla fall justitieministern fot och medgav att det behövs en utredning kring denna frå- geställning. Det är bra. Här i kammaren har hon sagt att en sådan lagstiftning är en tänkbar möjlighet. Vi får hoppas att utredningen ser seriöst på de här fråge- ställningarna. Vi kristdemokrater har en motion från hösten 1998 i frågan, men vi avvaktar utredningens förslag. Fru talman! Regeringsformen tillförsäkrar med smärre undantag endast medborgarna fri- och rättig- heter, uppräknade i 2 kap. 1 § i regeringsformen, i förhållande till det allmänna. Det är i relationen mel- lan det enskilda och det allmänna som man garanterar fri- och rättigheter. Däremot tillförsäkras enskilda inte några fri- och rättigheter i förhållande till andra enskilda eller enskilda rättssubjekt, t.ex. företag eller organisationer. I denna del kan det inte anses råda full parallellitet mellan regeringsformen och Europakonventionen. Denna konvention kan antas ålägga konventionssta- terna viss skyldighet att genom lagstiftning trygga vissa fri- och rättigheter även mellan enskilda. Fru talman! Enligt min mening vore det värdefullt att utreda även om fri- och rättigheter mellan enskilda borde grundlagsfästas och inte som nu i huvudsak inriktas på förhållandet mellan den enskilde och det allmänna. En sådan grundlagsfäst rätt skulle stärka Sverige som rättsstat. Fru talman! Utskottsmajoriteten konstaterar att det inte är praktiskt möjligt att i en grundlag ta in en generell reglering av skyddet för mänskliga fri- och rättigheter såvitt avser förhållandet mellan enskilda. Nåja, det är en sanning med modifikation. I rege- ringsformens 2 kap. 3 § skyddas t.ex. medborgarens personliga integritet i förhållande till automatisk databehandling, och såvitt jag begriper och förstår gäller det inte enbart allmänna register. I 2 kap. 14 § begränsas föreningsfriheten för sammanslutningar som ägnar sig åt förföljelse av folkgrupp. Så nog är det möjligt att ta in regleringar av det slaget i rege- ringsformen och grundlagen, dvs. mellan enskilda eller enskilda rättsobjekt. Det är mer en fråga om att vilja än att kunna. Fru talman! Denna frågeställning anknyter fak- tiskt till frågan om diskrimineringsförbud, som tas upp i vissa motioner. Antagligen inser inte reservan- terna på dessa punkter att ett stöd för min motion hade gynnat deras synsätt. I grunden delar jag upp- fattningen om att det ska finnas diskrimineringsför- bud på de två områden som tas upp, nämligen sexuell läggning och funktionshinder. I vår mer omfattande motion om en översyn talar vi om ett generellt dis- krimineringsförbud. Vi talar om diskriminerings- skydd för människans integritet oberoende av religi- on, ålder, ras, kön, sexuell identitet, ekonomisk eller social ställning, funktionshinder och etnisk eller poli- tisk tillhörighet. Nu ska Författningsutredningen titta på formule- ringar för dessa områden, men den ska som Kenneth Kvist var inne på koncentrera sig på regeringsfor- mens 1 kap. 2 §, dvs. de s.k. målsättningsstadgandena som jag nämnde tidigare. Sådana formuleringar blir opinionsbildande och är förstås viktiga i sig, men de kommer inte att kunna användas som rättslig grund i en rättslig process. Att jag inte anslutit mig till reservanterna i reser- vation 2 om sexuell läggning eller reserverat mig när det gäller mom. 7 om funktionshinder beror på tids- perspektivet för Författningsutredningen. Den har troligen redan för mycket att ta i. Fru talman! Just det ständigt begränsade tidspers- pektivet är ett bekymmer i vårt författningsarbete. Efter ett val funderar ofta regeringen något år på om det behövs förändringar av grundlagen. Så småning- om tillsätts en utredning som har en mycket begrän- sad tid att arbeta på - kanske ett eller ett och ett halvt år. På så sätt blir grundlagsfrågorna behandlade "styckevis och delt". Helheten och sammanhanget riskerar att gå förlorade. Det är bl.a. av den anledningen som vi hösten 1998 lade fram en motion som innebär en totalrevide- ring av grundlagen sett ur ett rättsnormsperspektiv. Fru talman! En sådan översyn går inte på något år. Kanske får man räkna med att det tar 5-7 år. Jag tror att det är dags att lämna kortperspektivet och jobba med de här frågorna på lite sikt, just för helheten och sammanhanget. Men uppenbarligen är utskottsmajo- riteten ännu inte mogen för ett mer långsiktigt tän- kande. Men det gläder mig något att moderaterna i sitt särskilda yttrande pekar på att de senare kan tänka sig att tänka något mera långsiktigt. Fru talman! Grundlagarna, framför allt regerings- formen, utgör den grundläggande rättsnormen. Därför är det centralt att denna rättsnorm är djupt förankrad i den kulturtradition som i sina grunddrag omfattas av svenska folket. Den nuvarande författningen utgår i hög grad från ett rättspositivistiskt betraktelsesätt, där rätten defini- eras operationellt, dvs. att rätt är det som lagstiftarna kallar rätt. Men rätten ingår faktiskt som ett under- system i ett samhälle där de grundläggande värdena - etiken - utgör det sammanhållande bandet. Rättsnor- men ska därför ta sin utgångspunkt i det som är etiskt godtagbart. Den bör alltså förankras i den svenska och västerländska kulturtraditionen. Fru talman! Det är en kristdemokratisk bedöm- ning att en översyn utifrån detta värdeperspektiv vore värdefull i ordets rätta betydelse. Jag ber därför att få yrka bifall till reservation nr 6 om en sådan översyn. Fru talman! En del av de områden vi berör i vår översynsmotion är också föremål för separata motio- ner och reservationer, och i konsekvens med det har vi förstås ställt oss bakom dem. Men jag yrkar, som sagt, bifall endast till reservation 6. 0575413157004 N 2010-01-01 00:00:00 180193 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0983/#anf76