<anforande>
<dok_hangar_id>2348631</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:83 Onsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>2000-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Producentansvarets betydelse i avfallshan- teringen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>656E1F9C-9025-414A-B625-9122D00EBF53</anforande_id>
<anforande_nummer>32</anforande_nummer>
<talare>GUDRUN LINDVALL (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag har två frågor till Ester
Lindstedt-Staaf. Hon säger att ytterst är avfall ett
ansvar för konsumenten. Det kan jag väl till en viss
del ställa upp på. Men varför är inte skrotbilar ett
ansvar för konsumenten? I dag finns en skrotning-
spremie, men det finns ingen premie för att återlämna
annat som är uttjänt. Varför ska skrotbilar hanteras på
ett så speciellt sätt? Är inte en bil som har gjort sitt
också ett ansvar för konsumenten?
Varför är kd inte nöjd med det som står om bio-
celler? Det står klart och tydligt i detta betänkande
och i ett tidigare betänkande att bioceller kommer att
behandla avfall på samma sätt som de andra röt-
ningsmetoderna, dvs. att avfallet inte blir kvar på tipp
utan verkligen kommer ut i ett kretslopp och ska då
behandlas på samma sätt som andra rötningstekniker.
Är inte det tillräckligt tillfredsställande? Inte är det
väl så att kd anser att bioceller är okej om avfallet är
kvar på tippen? Så kan det väl inte riktigt vara?
</anforandetext>
<intressent_id>0962854674801</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>180149</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0983/#anf32</protokoll_url_www>
</anforande>
