<anforande>
<dok_hangar_id>2348631</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:83 Onsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>2000-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Producentansvarets betydelse i avfallshan- teringen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>72B90A67-FC57-4DC4-A8DC-F5B0F7CB3072</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>ESTER LINDSTEDT- STAAF (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Producentansvar för varor låter till-
talande och resurssparande. Som vi har hört finns det
delade meningar om utfallet. Det finns ju nackdelar
med systemet. När man bestämmer sig för sådana
system går det inte alltid att förutse alla effekter, och
ibland fungerar det inte som man hade tänkt sig. Det
har varit svårt att överblicka effekten av avfallsskat-
ten.
Riksdagsrevisorerna har granskat hur systemet
fungerar beträffande producentansvaret för förpack-
ningar och har kommit med fyra förslag. De redo-
gjorde Carina Ohlsson för. Kristdemokraterna står
bakom förslagen från revisorerna.
Revisorerna önskar en samhällsekonomisk analys
av producentansvaret. I diskussionen i skrivelsen
framhålls att detta producentansvar kostar tid och
pengar, vilket även drabbar konsumenten. Det har
också framhållits av andra skribenter.
Jag ville försäkra mig om att även miljönyttan
skulle inräknas i analysen. Därför har jag väckt en
motion om detta. Bl.a. den motionen ligger till grund
för det tillkännagivande som utskottet gör beträffande
en bred översyn av producentansvaret.
Producentansvaret är ytterst konsumentens ansvar.
Om inte konsumenten tar det ansvaret fungerar inte
producentansvaret heller. Men konsumenterna har
hitintills gärna ställt upp. Det är meningsfullt - det
går att se förpackningsavfallet. Men det är viktigt att
ta till vara motivationen hos konsumenten.
Eldandet av förpackningsavfall kan minska moti-
vationen när det framgår att det inte lönar sig. I en
sådan åtgärd bör ingå samrådet mellan kommuner
och producenter. Även revisorerna har synpunkter på
hur det ska lagregleras.
Här finns också alternativ, som utskottet hitintills
har velat gå förbi. Det gäller framför allt bioceller.
Därför är vi med på reservation 15. Vi tycker att
frågan om bioceller har behandlats styvmoderligt. Det
är en metod som är väl värd att satsa på.
Jag tror också att en höjd skrotningspremie för-
hindrar skrotbilar i naturen och innebär också att
gamla miljöovänliga bilar tas bort ur trafiken. Vi har
talat om skadade aluminiumburkar. Det borde också
vara ett producentansvar.
Det finns önskemål om utökningar av producen-
tansvaret. Som ni har hört ligger elektronikbranschen
nära till. Men mycket kan göras även utan obligato-
riskt producentansvar. Fler produkter bör miljövaru-
deklareras och märkas beträffande demonterbarhet,
materialslag och energieffektivitet. För detta kan en
lagstiftning om ekonomiska styrmedel behövas.
Samtidigt med projektering bör en plan beträffan-
de demontering göras. Det gynnar utvecklingen av
s.k. baklängesfabriker för återtillverkning. Jag såg
nyligen hur man demonterade Viggenplan. T.ex.
visste man inte innan att limmet i vingarna innehöll
asbestfibrer för att göra det starkt. Det var en betydel-
sefull upptäckt med tanke på arbetsmiljön. Vi menar
att en demonteringsplan ska göras redan vid projekte-
ringen. Jag yrkar därför bifall till reservation 6.
</anforandetext>
<intressent_id>0558392779801</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>180148</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0983/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
