2348631 GN0983 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:83 Onsdagen den 22 mars 1999/2000 83 2000-03-22 00:00:00 Producentansvarets betydelse i avfallshan- teringen 376100AB-E29F-4497-B264-D4DC350CD7A2 24 HARALD NORDLUND (fp) fp Herr talman! Förra veckan blev jag ännu mer oro- lig över den utveckling som vi har. Jag tänker alltså på de rapporter som vi kunde ta del av som handlade om sopförbränningen. För mig som kommer från Uppsala var det myck- et oroande och överraskande rapporter. Men det fanns också fakta från sopförbränningar på andra håll i landet som talade om giftutsläpp i en omfattning som är mycket större än vi tidigare har trott. Då tänker jag tillbaka på ärendet om att belägga sopförbränningen med skatt. Det var inte många i den här kammaren som biträdde det förslaget, och det är att beklaga. Nu bör vi ändra inställning. Nu bör vi alla inse att det här är en hantering som inte hör hemma i strävandena att åstadkomma ett hållbart samhälle. Då är det oerhört förvånande för mig att man fortsätter att tala emot en skatt på sopförbränningen. Socialdemokraternas företrädare sade nyss att de åtminstone inte nu är beredda att ompröva. Vad är det som krävs för att vi ska ompröva ställningstaganden som visar sig oriktiga? Är det ännu mer alarmerande rapporter vi måste få? Är det dioxinutsläpp av en omfattning som borde få oss att redan nu säga: Vi kan inte acceptera det här. Vi måste vidta åtgärder. Jag skulle acceptera resonemanget om det fanns andra förslag i stället för att belägga sopförbränning- en med skatt. Det finns inte. Man bara säger nej. Det är beklagligt. Ska vi nå ett mer kretsloppsanpassat samhälle är det A och O att både producenter och konsumenter tar miljöansvar. Vi måste sträva efter bättre fungeran- de marknader för material som kan återvinnas och återanvändas och inte gå tillbaka till förbränning och dumpning. Det är samma sak som att ge upp. Grundtanken med producentansvaret är enligt vår uppfattning riktig. Men visst kan utformningen ut- vecklas. Gudrun Lindvalls resonemang nyligen vill jag instämma i. Grundtanken är riktig, men man be- höver utveckla systemet. Den totala vikten av förpackningar som kastas har minskat med en femtedel under de senaste åtta åren. Minskningen skulle ha varit ännu större om resurs- systemen med återanvändningsbara förpackningar utvecklats bättre. Det är därför viktigt att vi rättar till systemfel och går vidare. Det är viktigt att ekonomis- ka incitament upprättas och skärps så att den enskilde upplever att miljöengagemang lönar sig även ekono- miskt. Dessutom måste förstås systemet verkligen utfor- mas så att det resulterar i både upplevda och mätbara miljöresultat. Målet måste ju vara att minska den totala volymen material som flödar runt i kretsloppet. Hushållen måste ges incitament för en fortsatt källsortering. Tydligare differentierade taxor med avseende på sorterat respektive osorterat avfall för såväl hushåll som industri måste införas, taxor som bör kopplas till mängden lämnat avfall, så att upp- komsten av sopor verkligen minskar. Jag lyssnade nyss intresserat på debatten mellan Gudrun Lindvall och Carina Ohlsson om koldioxids- katten. Vi får inte föra den debatten i dag. Vi kommer att föra den inom kort, när Klimatkommitténs förslag läggs fram. Det är en oerhört viktig debatt. Är vi beredda att belägga förbränning av fossilbränsle med koldioxidskatt? Hur ser man på koldioxidskatt vid förbränning av torv? Jag lovar att jag återkommer till de frågorna. Vi från socialliberalt håll ställer oss tveksamma till revisorernas förslag att låta regeringen pröva möj- ligheten att lagreglera samrådet mellan producenter och kommuner. Det är naturligtvis viktigt att kom- munikationen mellan de aktörerna fungerar bra, men det är inte skäl nog att ytterligare lagreglera. Vi tyck- er att det är viktigare att jobba med ekonomiska inci- tament, med en medvetenhet i linje med Agenda 21. Vi vill hellre betona det revisorerna påpekar om vikten av att allmänhetens positiva inställning till källsortering värnas och att hushållen ges incitament för en fortsatt källsortering. Här tycker jag att vi fort- farande, det har jag sagt från den här talarstolen tidi- gare, från politiskt håll är dåliga på att för medbor- garna tala om vart vi vill. Man fortsätter att ifrågasätta från politiskt håll. Jag kan också förstå att en del medborgare ifrågasät- ter den utveckling vi har. Från politiskt håll är vi dåliga på att stå upp och tala om vart det är vi vill och varför vi vill utveckla viss verksamhet, nämligen för att nå hållbarheten. Vi måste bli bättre på att betona vad vi vill åstadkomma. Jag är också lite besviken över att vi har så svårt att samlas kring åtgärder som vi alla ändå borde inse är riktiga. Det finns åtgärder. Jag tänker på motionen om biocells- och rötcellstekniken. Varför skulle vi inte brett kunna ställa upp bakom den motionen? Det är en teknik som bör utvecklas därför att den hör hemma i strävandena att åstadkomma hållbarhet. Varför skulle vi inte kunna enas om att stimulera till skrotning av gamla bilar? Det kan tyckas vara en liten fråga, men vi borde kunna ställa upp bakom den motionen för att snabbare få bort de bilar från trafiken som är mest miljöovänliga. Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservationerna 2, 14 och 15. 0442872782509 N 2010-01-01 00:00:00 180141 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0983/#anf24