2348631 GN0983 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:83 Onsdagen den 22 mars 1999/2000 83 2000-03-22 00:00:00 Fiske m.m. 0F27BA5A-7C2D-45C5-8F3F-68C6619166A4 239 KAJ LARSSON (s) s Fru talman! Utskottets betänkande MJU8, som vi nu behandlar, innehåller 37 motioner om fiske från allmänna motionstiden. Som Carl G Nilsson sade är de både från år 1998 och år 1999. Motionerna berör i huvudsak det yrkesmässiga fisket. Det är inte så ofta som vi här i kammaren har debatter om det svenska yrkesfisket. Detta beror på vårt medlemskap i EU, där man tar många beslut om utvecklingen av fisket både vad det gäller kvoter och ekonomiska bidrag till fis- ket. Den svenska fiskeflottan har under åren kraftigt minskats. 1970 var ca 8 000 fiskefartyg verksamma längs våra kuster och i de större insjöarna. I dag, 30 år senare, är det 2 200. Denna minskning beror delvis på den teknikförbättring som har skett vad gäller fartygen och den modernisering som har skett, men också naturligtvis på en kapacitetshöjning när det gäller nyanskaffning av fartyg och på en minskning av tillgången till fisk i våra hav. Detta har också med- fört att lönsamheten i det svenska yrkesfisket kraftigt har försämrats. Inom fiskepolitiken har två fiskslag under lång tid varit föremål för debatter. Det är laxfisket och torsk- fisket i Östersjön, samt under de senare åren även torskfisket i västerhavet. Kritiska röster har också höjts mot det s.k. industrifisket eller, som man också kallar det, skrapfisket i Östersjön. Vi kan också ta den benämning som danskarna använder: proteinfiske. I de flesta motionerna pekar man just på dessa delar av yrkesfisket och kräver åtgärder. Fru talman! Jag ska börja med laxen. Sedan vi upptäckte M 74-sjukdomen på laxen för 25 år sedan har denna fiskart kostat mycket pengar. Det har fors- kats av olika instanser. Det har utretts och åter utretts utan ett resultat och utan att man med säkerhet kan fastslå vad orsaken är. En viss förbättring har skett när det gäller M 74, men det är fortfarande oroande. Fiskeriverket har under ett antal år tillsammans med Naturvårdsverket, länsstyrelser och lokala intres- seorganisationer bedrivit laxvård för att skydda och återuppbygga den vilda laxstammen. Fiskmönstret i Östersjön har förändrats. Detta har också gett resultat. Vildlaxen i älvarna har nu ökat. Fiskerikommissionen för Östersjön har antagit en internationell aktionsplan för Östersjölaxen. Fiskeriverket har också föreslagit en nationell åt- gärdsplan för att man ska leva upp till den internatio- nella planen. Planen innehåller en lång rad av åtgär- der där bl.a. fettfenklippning ingår. Men eftersom detta är en djurskyddsfråga behandlas den just nu av Jordbruksverket. Och verket remitterade för några veckor sedan ett förslag som medger en storskalig satsning på fettfenklippning av all utsatt lax. Ett be- slut väntas i god tid innan klippningarna avses på- börjas under hösten i år. Fiskeriverket har också av- satt medel för dessa åtgärder. Det här kommer att innebära att man vid fiske kan skilja mellan den naturreproducerade laxen och den utplanterade laxen, och bestämmelser kan då införas om att man inte får ta upp den naturreproducerade laxen. Det har också föreslagits att man ska införa ett terminalfiske, men för att det ska kunna fungera ef- fektivt måste alla länder runt Östersjön bedriva ett terminalfiske. Eftersom det är förenat med kostnader är det omöjligt att få med de baltiska länderna på detta förslag. Utanför en del älvar i Sverige som inte har naturreproducerad lax bedrivs det i dag ett termi- nalfiske. I tre av reservationerna tar man upp laxfisket i Östersjön. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill att fisket ska upphöra på uppväxtområdena. Det innebär i så fall att man ska upphöra med allt fiske av lax i södra Östersjön, eftersom laxen är en ytgående fisk som inte har speciella uppväxtplatser som t.ex. tors- ken har i sina djuphålor. För att det här ska bli effek- tivt och fungerande måste alla länder runt Östersjön stoppa sitt fiske. Då måste det också bli ett stopp eller en kraftig minskning av kompensationsutsättningarna av två miljoner laxar, som sker årligen. I annat fall kommer Östersjön så småningom att fyllas av lax. Det finns mycket lax i Östersjön i dag. Det visar också biologernas rekommendationer. För detta år har de höjt den totala kvoten från 410 000 till 450 000 laxar. Den svenska andelen av denna kvot är 36,4 %. Det blir 123 652 laxar. Det är den svenska kvoten, som vi får fiska upp i Östersjön. Men det är inte, enligt min bedömning, framkom- ligt och nödvändigt i dag att stoppa laxfisket i Öster- sjön. Låt nu arbetet med den nationella och interna- tionella planen få fortsätta. Vi kan hoppas att fett- fenklippning snart kan komma i gång, och det kan ge ett positivt resultat för laxen. Jag delar inte heller Gudrun Lindvalls uppfattning att drivgarnsfisket skulle vara ett utrotningshot mot vildlaxen och ett hot mot tumlare, säl och fågel. Så är det inte, Gudrun Lindvall. Vid drivgarnsfiske i Öster- sjön är det tillåtet att ha 21 kilometer nät ombord. Men det är långt ifrån alla som använder sig av det. När Gudrun Lindvall och andra för fram det här kan man få intryck av att det läggs ut 21 kilometer i en följd. Så gör man ju inte. Det är ju länkar på 700-800 meter som man släpper och som man absolut inte länkar ihop. I reservation 1 kräver Vänsterpartiet att ett land som inte fiskar upp sin kvot inte får missgynnas vid en framtida kvotfördelning. Samtidigt säger man att en del av kvoten alltid bör kunna tas ut som sparande. Så kan ske i dag när det gäller de fiskslag som inte är i riskzonen eller är hotade. Torsken i Östersjön tillhör riskzonsgruppen och är nästan hotad. Av vår kvot förra året på 26 000 ton fiskade vi inte upp 8 500 ton, men denna ouppfiskade del till- faller inte något annat land automatiskt. Däremot ställs det krav från andra länder på att de ska få till- gång till kvoten. Av förra årets överblivna kvot har 2 800 ton överförts till Danmark och 400 ton över- förts till Tyskland. Sverige har i utbyte fått annat fiske i Nordsjön. Sverige får inte spara kvoten till kommande år. Men om vi fortsätter att inte fiska upp en tredjedel av vår kvot kommer naturligtvis andra länder att kräva att de får disponera den här kvoten. Så är reglerna. Den totala kvoten är fastställd efter rekommendationer av biologer. Vänsterpartiet vill i en reservation förbjuda det s.k. industrifisket nära kustlinjen. Industrifiskets an- del av de totala svenska landningarna uppgår nu till 80 % medan dess värde utgör en tredjedel av det totala fångstvärdet i första försäljningsledet. Industrifisket har skapat problem. Orsaken har främst varit att större fartyg har trålat innanför baslinjen inne i skärgården. Det har varit fullt tillåtet. Det är inte något fusk. För ca 20 år sedan gjorde man undantag och inrättade ett antal kustnära trålfiskeom- råden där man fick tråla innanför fyra nautiska mil. Detta skedde, märk väl, på begäran av det lokala kustnära fisket och i samråd med biologiska experter. De små kustbundna fiskarna har nu upplevt att de större fartygen har uttömt resurserna och därför omöjliggjort fiske framför allt av sill. Det här har uppmärksammats. Vi har ju sett frågor och interpel- lationer till ministern om detta. Därför beslutade Fiskeriverket tillsammans med yrkesfiskets organisa- tion att fr.o.m. den 1 januari i år förbjuda trålfiske av fartyg överstigande 20 meter innanför baslinjen från Öregrund i norr till Västervik i söder. Därutöver kan sägas att regeringen för närvarande bereder ett uppdrag till Fiskeriverket att se över det totala fisket i Östersjön och komma med förslag till eventuella förändringar. Vänsterpartiet vill också förbjuda nätfiske på västkusten på grunda vatten ut till tre meters djup. Detta är enligt min mening ingen riksdagsfråga. Vi har ett fiskeriverk som bl.a. har den beståndsförval- tande uppgiften. Verket kan införa de restriktioner i fisket som anses nödvändiga. Fiskeriverket kan stop- pa fisket på vissa områden om dess biologer och experter bedömer detta som nödvändigt. Riksdagen beslutade för en del år sedan om en ny fiskelag som bl.a. innebar en begränsning av nät för fritidsfiskare. Kunskapen om förvaltningen av våra fiskeresurser har våra biologer och personalen på Fiskeriverket. Jag tror att de är bättre skickade att göra de bedömningarna än vi här i Sveriges riksdag. Miljöpartiet anser att konflikterna mellan säl och yrkesfisket måste lösas på annat sätt än genom jakt. Men hur ska detta problem lösas? Jag har förståelse för yrkesfiskarnas problem, Gudrun Lindvall, då en yrkesfiskare gång efter gång går ut och vittjar sina nät och får halvätna fiskar och sönderrivna nät som fångst. Jag har full förståelse för att yrkesfiskarna tröttnar då inkomsten till största delen blir bidrag från Naturvårdsverket som ersättning för skadorna. Bidra- get täcker bara en del av inkomstbortfallet och kost- naderna för skadorna. I år har vi 25 miljoner i bud- geten till detta ändamål. Det här är ett stort problem. Men frågan är hur vi ska lösa det. Det finns all anled- ning att återkomma till det här problemet i samband med behandlingen av jaktpropositionen, då vi ska behandla en del sälmotioner. I reservation nr 7 vill flera partier ha ersättning för miljörelaterade driftstörningar. Det här är inte något problem, enligt min bedömning. Glädjande nog, Eskil Erlandsson, är det långt mellan de gånger som sådant här har inträffat. När det inträffar tar staten en stor del av kostnaderna, t.ex. när det gäller eskort till hamn, ersättning för saneringskostnader och stillaliggande upp till fem dagar. Branschorganisationen, SFR, har också en kollektiv försäkring som täcker eventuella personskador. Av den anledningen finns det ingen orsak att vidta fler åtgärder. När det gäller strandskyddet håller jag med om mycket av vad Harald Nordlund sade. Det är inte så länge sedan vi här i riksdagen fattade beslut om mil- jöbalken. Strandskyddsbestämmelserna i natur- vårdslagen infördes då i miljöbalken, såsom det sa- des. Nu ska miljöbalken bli föremål för en parlamen- tarisk översyn, och eventuella önskemål om lagänd- ringar i fråga om strandskyddet får naturligtvis då respektive parti framföra. Till sist, fru talman, vill jag nämna att det i betän- kandet finns ett tillkännagivande, som Carl G Nilsson nämnde, om översyn av det fria handredskapsfisket. Det är ett enigt utskott som står bakom det beslutet. Vår bedömning är att det fria handredskapsfisket har funnits i 15 år, att saker naturligtvis har förändrats under de här åren och att det därför kan vara riktigt att se över lagstiftningen på det här området. Fru talman! Jag har överskrivit min talartid, men jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet MJU8 och avslag på samtliga reservationer. 0638330195202 N 2010-01-01 00:00:00 180356 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0983/#anf239