<anforande>
<dok_hangar_id>2348631</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:83 Onsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>2000-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Fiske m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>43DD3EDB-7CAE-487E-AFBC-494F61E71078</anforande_id>
<anforande_nummer>228</anforande_nummer>
<talare>ESTER LINDSTEDT-STAAF (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har också tolkat miljöbalken på
det viset.
Jag har ett exempel från min hemkommun. Det är
alltså Naturvårdsverket som ska bevilja undantag. Det
rörde sig om en avlägsen sjöstrand där någon männi-
ska aldrig sätter sin fot. En driftig man såg att det
fanns möjligheter till fiske. Han röjde på stranden,
byggde en brygga och anlade några övernattningsstu-
gor i vattenbrynet, eftersom sjön låg så avlägset. Men
det gick Naturvårdsverket inte med på. Man tyckte
inte att det skulle göras om.
Reglerna behöver alltså på något sätt förändras så
att detta blir möjligt. Det skulle snarare öka tillgäng-
ligheten för människor att komma i alla fall till den
här sjön, och det förhindrar inte någon.
</anforandetext>
<intressent_id>0558392779801</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>180345</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0983/#anf228</protokoll_url_www>
</anforande>
