2348631 GN0983 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:83 Onsdagen den 22 mars 1999/2000 83 2000-03-22 00:00:00 Fiske m.m. F1A2572D-53EA-4E7E-81A2-0E0C0151E3D2 224 KJELL-ERIK KARLSSON (v) v Herr talman! I detta betänkande, MJU8, behandlas det långsiktigt hållbara fisket, laxfisket i Östersjön, torskfisket, fångstmetoder, redskap, strukturstöd och fiskevård. Det mesta som berör fisket finns i detta betänkande. Men en fråga som inte får något svar i betänkandet är frågan om vem som egentligen äger fisken i havet - ingen eller alla. Det är väl allas? Detta kan upplevas som ett problem och är ett problem om ingen tar ansvar för återväxten. Vi måste alla ta det ansvaret. Därför är det viktigt med regler för fångstmetoder, redskapsutveckling samt fiske- vård. Ett grundläggande problem med fiske är att då fisket blir utvecklat och lönsamt på ett visst område söker sig fler båtar dit. I takt med att teknik och me- toder utvecklas sjunker fiskekostnaderna, och fisket fortgår trots krympande bestånd. När ett bestånd ger för låg avkastning söker man sig till ett annat. Resul- tatet blir alltför stora fiskeflottor som fiskar på låg- producerande små bestånd. Flera fiskarter har kraftigt minskat som en följd av en kombination mellan fiske och miljöpåverkan. Exempel på en art som under de senaste åren haft en kraftig nedgång är torsken. I dag tar yrkesfiskarna upp 50-75 % av all vuxen torsk, vilket kan få till följd att torsken totalt fiskas ut. I stället borde ytterli- gare en årgång av torsken avsättas för lek och repro- duktion. Eftersom torsken så drastiskt minskat i Ös- tersjön har skarpsill och strömming samtidigt ökat till följd av att deras naturliga fiende har försvunnit ur deras omgivning. Då fiskare som alternativ till den mer sällsynta torsken i stället börjar fiska strömming och skarpsill har det skett en kraftig storleksminsk- ning även när det gäller sill och skarpsill. Fisket runt Sveriges kuster och på svenskt vatten är i dag inte långsiktigt hållbart, vare sig det fiske som bedrivs av svensk fiskenäring eller utländsk. Som jag tidigare sagt har ett flertal fiskarter kraftigt minskat eller kraftigt förändrats till sin sammansätt- ning. Vi kan konstatera stora förändringar av populatio- nerna som om det vore på land omedelbart skulle leda till minskad eller stoppad verksamhet i enlighet med försiktighetsprincipen och miljöbalkens hänsyns- regler. Det fanns i Blekinge Läns Tidning för ett halvår sedan en artikel från en f.d. fiskare nere i Hällevik som skrev följande: "Om man ska följa 'försiktighetsprincipen' och ett långsiktigt fiske behövs det flera konkreta åtgärder: ett torskminimått på ca 45 centimeter, en begränsning av motorstyrkan för fiske i Östersjön till 500 Hk, förbud för fiske på torskens lekplatser under en tid av fem månader, en utflyttning trålfiskegränsen till fyra distansminuter utanför baslinjen - - -. All sill och skarpsill som ilandföres till försäljning ska sorteras i ett sorteringsverk." Det var en f.d. fiskare som skrev det, och det lig- ger mycket i det han för fram i den artikeln. Samtliga stora bestånd av torsk, sill och skarpsill i Östersjön anses vara reducerade eller överfiskade, och därför sätts fångstregler upp. Fiskekvoterna fast- ställs genom förhandlingar, försiktighetsprincipen gäller, och man ska inte ta ut mer än tillväxten. Så heter det i varje fall. Men så är det inte alltid. Internationella havsforskningsrådet rekommende- rade 1998 att uttaget av sill och strömming i Öster- sjön skulle minska med 30-40 %. Beslutet blev en minskning med endast 15 %, detta med hänsyn till näringen, som det då hette. Länderna fick fortsätta att ta ut för mycket i några år till för att fiskarna inte skulle drabbas. Kvoterna för torsk i Östersjön sänktes med 17 % för år 2000 och med 15 % för sill och skarpsill. En fråga man kan ställa sig är: Hur ska vi hantera våra tilldelade kvoter? Ska dessa utnyttjas fullt ut även om vi vet att det bidrar till utfiskning? När det gäller kvoterna för vi fram vår syn i mo- tion MJU408 och i reservationen, att när det gäller fördelning av fiskekvoterna bör en del av kvoten kunna användas till att bevara den biologiska mång- falden. Man bör avstå från att ta upp delar av tilldela- de kvoter om det är nödvändigt för att säkerställa ett långsiktigt hållbart fiskbestånd. Vi anser också att ett land som avsätter en del av sin kvot för att minska uttaget eller för att bevara beståndet vid framtida kvottilldelningar inte ska missgynnas utan att en del av kvoterna bör kunna tas i anspråk och tas ut som ett sparande. En utveckling inom svenskt fiske är att en allt större del av fångsterna blir foder åt djuren, t.ex. som fiskmjölsproduktion och foder till pälsdjursuppföd- ning, vilket inte ingår i en långsiktigt hållbar utveck- ling. Detta är en ekonomiskt tvivelaktig utveckling, eftersom storskaligt foderfiske är förödande för kon- sumtionsfisket. Inom EU finns inget allmänt förbud mot industri- fiske, dvs. fiske för tillverkning av fiskmjöl. Men det finns dock ett generellt förbud mot att använda sill och strömming för andra ändamål än till humankon- sumtion. Under tre år, alltså t.o.m. 1997, hade Sverige ett undantag från den generella bestämmelsen om att inte använda sill för industriändamål. Nu pågår ett omfattande industri-/foderfiske med små maskstorlekar och motorstarka trålare. Framför allt har detta skett i de kustnära regionerna. Det är stora mängder fisk som tas upp och som inte går till konsumtion. Här är det positivt att det har blivit ett opinionstryck som har fått myndigheterna att öppna ögonen. Risken är stor att de yrkesfiskare som är verk- samma inom det kustnära fisket blir lidande. Under- laget för de mindre fiskeenheter som bedriver ett mer kustnära och ett miljövänligare fiske för konsumtion kommer troligen att minska om det storskaliga in- dustrifisket får fortsätta i nuvarande takt. Ansvariga myndigheter bör verka för att fisket efter konsum- tionsfisk ökar på bekostnad av foderfisket. Fru talman! Laxen är en av de ädlaste sportfiske- fiskarna. Sportfiske efter lax har på flera håll i värl- den utvecklats till en stor biologisk och ekonomiskt värdefull resurs. Det stora intresset bidrar till att be- vara en biologisk mångfald. Det skapar arbetstillfäl- len för lokalbefolkningen och ger inte minst stressade stadsbor en möjlighet att uppleva och njuta av natu- ren. Men det här kommer kanske inte alltid att vara möjligt. Den vilda laxen är hotad. Det hotet är fisket på blandbestånd av vild, odlad och utsatt lax som har samma livscykel och samma eller gemensamma upp- växtområden i Östersjön. Havsfisket i Östersjön sker på blandbestånd och det går inte att spara eller undvi- ka den vilda laxen. Vildlaxen har minskat kraftigt. Från att under mitten av 70-talet ha utgjort cirka hälften av all lax i Östersjön utgör den i dag endast ca 10 % av det totala beståndet. Med hänsyn till att det sägs att försiktighetsprin- cipen ska gälla borde kvoterna i Östersjön minska och laxfisket i uppväxtområdena upphöra. Fru talman! Våra grundområden är utomordentligt viktiga för torsk, flatfisk, ål, havsöring och ett antal andra arter. I dessa viktiga grundområden sker ofta ett omfattande nätfiske. I dessa nät skadas och dör mas- sor av fisk som inte håller minimimåtten eller som fångas under förbjuden tid. Många av våra grannlän- der har restriktioner för nätfiske. Restriktioner ut till tre meters djup borde finnas. Om detta skulle kunna vara tillräckligt för att skydda grundområdena får, anser vi, fortsatta utredningar påvisa. Man blir verkli- gen oroad då man ser hur effektivt näten sätts ut för att täppa till bäck-, å- och älvmynningar. Eftersom fiske kan innebära en risk för miljöpåverkan måste det övervägas om fler särskilt skyddsvärda områden behöver skyddas helt eller delvis från fiske. Fru talman! Givetvis står vi i Vänsterpartiet bak- om samtliga våra reservationer men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservationerna 2 och 4. 0883123676901 N 2010-01-01 00:00:00 180341 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0983/#anf224