2348631 GN0983 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:83 Onsdagen den 22 mars 1999/2000 83 2000-03-22 00:00:00 Producentansvarets betydelse i avfallshan- teringen C70EE59A-06A7-4683-B7E4-1DEAF50D38CB 13 ESKIL ERLANDSSON (c) c Herr talman! Jag ska tala om två saker i den här debatten: dels frågan om fosforåtervinning, dels frå- gan om skrotningspremie. Jag tar först upp fosforå- tervinningen. Av olika växtnäringsämnen intar som bekant fos- for en nyckelposition såväl i odling som i kretsloppet stad-land vad gäller hushållning med ändliga naturre- surser. Detta beror på att fosfor mer än andra växtnä- ringsämnen är en ändlig och icke förnybar resurs. Man räknar som bekant med att världens brytbara fosforreserv räcker kanske 100 år till med nuvarande användning. I diskussionen om en långsiktigt hållbar samhällsutveckling intar därför hushållningen med fosfor en viktig roll. Kväveföreningar, som vi ofta diskuterar, är däremot inte en ändlig resurs. Det är därför ett absolut villkor för uthållighet att de kväve- föreningar som finns i avlopp och avfall återförs till odlingsmarken. En fosforanvändning där fosfor förs med livsme- del till städer och sedan går till spillo genom att det släpps ut med avloppsvattnet eller läggs på avfallsde- poni är självklart inte uthållig. Fosforflödet måste slutas, och fosforn måste återföras till odlingsmarken. Ett absolut villkor för uthållighet är dock att åter- föringen av fosfor kan se på ett sådant sätt att man inte skadar åkermarken genom att förorena den med t.ex. metaller, hormonförändrande ämnen eller långli- vade naturförändrande ämnen. Även framtida gene- rationer måste kunna bruka vår åkermark. En långsiktigt hållbar slamhantering är att separe- ra slammet i olika nyttiga produkter som var för sig kan återanvändas och brukas igen. Man separerar organiskt material för sig, metaller för sig, fosfor i lämplig ren fraktion för jordbruksändamål och jord- bruksanvändning för sig. I t.ex. Stockholm, Malmö och Helsingborg arbetar man nu parallellt med den nuvarande hanteringen av slammet med en alternativ utvecklingslinje där slammet separeras i dessa olika nyttiga produkter. Det behövs ett omfattande forsk- nings- och utvecklingsarbete inom detta område. Så länge som signalerna från centralt politiskt håll, både härifrån riksdagen som Naturvårdsverket, inte enty- digt anvisar att fosfor ska återföras till åkermarken via slammet är det svårt att med kraft driva en alter- nativ utvecklingslinje och framför allt att finansiera densamma. Det här är dyrt. Mot bakgrund av den avfallsskatt som infördes från årsskiftet och det generella förbud mot depone- ring av organiskt avfall som införs fr.o.m. år 2005 är det angeläget uppmärksamma frågan om hushållning med fosfor. Knappheten på fosfor är ett re- sursproblem, och alternativet till återvinning är för- bränning. För att möjliggöra en långsiktigt hållbar slamhanteringen måste riksdagen erkänna hushåll- ningen av fosfor som en principiellt viktig fråga för utvecklingen mot bakgrund av att vi vill ha ett ekolo- giskt hållbart samhälle. Jag vill rikta en fråga till majoritetens företrädare. Varför har ni när nu tillfället har dykt upp i betänkan- det inte på ett mer påtagligt och handgripligt sätt berört den frågan i betänkandet? Jag vill i detsamma yrka bifall till reservation 13. Så över till frågan om skrotningspremien, som re- dan i sig är berörd i debatten. Ett viktigt led i att ska- pa ett kretsloppsanpassat trafiksystem är att förnya bilparken. Tekniken har som bekant gjort betydande framsteg. Dagens nya bilar har långt mindre miljöpå- verkan än de som är lite äldre. Sverige har också som bekant en av Europas äldsta bilparker. De sämsta bilarna har därtill en högre bränsleförbrukning. Man kan kanske säga att en äldre bil förbrukar inemot en halv liter bensin eller drivmedel mer per mil än vad en nyare bil gör. Skrotningstakten har under en följd av år varit låg i Sverige. Det kan bero på många olika saker. En orsak tror jag är dagens låga och dåliga skrotning- spremie. Bilskrotningspremien betalas av Bilskrot- ningsfonden. Den bygger på att man har tagit ut en avgift vid försäljningen av nya bilar. I fonden finns i dag ansenliga medel. Det är alltså möjligt att höja premien. Numera tas det inte ut någon premie, efter- som vi har producentansvar när det gäller bilar och nybilsförsäljning. Det finns alltså pengar i fonden. Jag tycker att vi skulle göra vad vi kan för att främja det ekologiskt uthålliga samhället och miljöutvecklingen i Sverige genom att använda den resurs som finns i Bilskrot- ningsfonden genom att t.ex. höja bilskrotningspremi- en. Vi har som bekant från Centerpartiets sida sagt att vi kan tillfälligtvis höja den premie som i dag är 500 kr till 8 000 kr för att slå ut de största och värsta mil- jöbovarna. Jag vill yrka bifall till reservation 2. 0465398691116 N 2010-01-01 00:00:00 180130 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0983/#anf13