2348631 GN0983 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:83 Onsdagen den 22 mars 1999/2000 83 2000-03-22 00:00:00 Statliga spel 317B3835-5CBB-44A6-B0F2-1F149679E438 109 Charlotta L Bjälkebring (v) v Fru talman! I det här betänkandet behandlar fi- nansutskottet sex motioner från den allmänna mo- tionstiden som handlar om spelverksamhet. Samtliga motioner avstyrks, antingen med motiveringen att riksdagens tidigare ställningstagande alltjämt är gäl- lande eller med motiveringen att utredaren Bengt KÅ Johansson i dagarna har redovisat sina förslag i be- tänkandet Föreningslivet på spel- och lotterimarkna- den. Motionsyrkandena avslås med motiveringen att beredningsarbete, remissvar osv. bör avvaktas. Därför tänker jag i den här debatten ta upp de frå- gor som jag anser att finansutskottet bör ta med sig när det betänkandet om spel kommer från regeringen. Det handlar främst om spelberoende, om klasskillna- der i spelandet samt om manliga och kvinnliga spel- vanor i Sverige. Självklart kommer jag också att beröra statens och föreningslivets andel av spelmark- naden i Sverige. Fru talman! Det är viktigt att finansutskottet in- hämtar den kompetens som finns på det här området i riksdagens övriga utskott. Det är viktigt att man ser till helheten i spelfrågan och inte ensidigt gör den till en kameral fråga eller konkurrensfråga. Det finns också väldigt stora sociala konsekvenser som följer i spelverksamhetens spår. Spelberoendeproblematiken är utredd i Sverige, och den tenderar att öka, och sannolikt finns det ett samband med att Svenska spel har ställt ut ett antal spelmaskiner på restauranger. Spelproblematiken är ett folkhälsoproblem, och det är ett stort problem särskilt i de unga åldersgrupperna. I undersökningar framgår det att mellan 2,3 och 3,1 % av män och kvinnor i åldrarna 15-74 år har klassificerats som spelare med problem. Ytterligare 0,95-1,4 % kan klassas som sannolika patologiska spelare. Vi måste därför ta den ökande kurvan när det gäller spelmissbruk på allvar. Här har staten ett stort ansvar att inte etablera ytterligare spel på marknaden som lättare leder till spelberoende. Det handlar då främst om snabba spel där man snabbt får reda på om man har vunnit eller förlorat. Just av den anledningen förbjöds de enarmade banditerna, och nu är de tillba- ka igen, men i en lite annorlunda tappning. Det statligt ägda Svenska Spel satsar miljonbe- lopp varje år på reklam för att människor i Sverige ska spela alltmer. Jag tycker att det är omoraliskt av ett statligt bolag att bedriva en verksamhet som kan leda till beroende och missbruk. Jag anser att Svenska Spel borde ha lika hårda regler för reklam som Sys- tembolaget har. Det är någonting som vi här i riksda- gen bör tänka vidare på. Skillnader i spel avspeglar sig även i vilken sam- hällsklass man kommer ifrån. Hushåll med låga in- komster spenderar tre gånger så mycket av sin dispo- nibla inkomst på spel som höginkomsttagare gör. För många människor hålls drömmen vid liv med hjälp av spelreklam, drömmen om ett liv utan ekonomiska problem. Men i själva verket blir ekonomin desto mer ansträngd ju mer man spelar. Andelen kvinnor som får problem på grund av si- na spelvanor är lägre än bland männen, har det kon- staterats. En tänkbar förklaring är att män exponeras av fler könsspecifika spelformer. Det har också visat sig att spel om pengar för män i första hand handlar om spänning och jakten på den stora vinsten för att man sedan ska kunna leva i överflöd. För kvinnor baseras spelandet i stället på längtan efter trygghet och ekonomiskt oberoende. Vi kan då genast konsta- tera att Svenska Spels trisslott - där man kan vinna en extra månadslön i 20 år - är en riktig spelkvinnofälla. I dag när möjligheten att uppnå ekonomisk jäm- ställdhet har försvårats på grund av de stora lönek- lyftorna som finns, låga löner eller arbetslöshet kan spel om pengar för den enskilde framstå som den enda lösningen för att kunna ha ett oberoende liv. Spel om pengar är därför en social och kulturell fråga som ytterst handlar om vilket samhälle vi vill ha. Fru talman! Till sist vill jag beröra frågan om folkrörelsernas andel av spelmarknaden. Staten har under senare år ökat sin andel av spelmarknaden bl.a. genom spelautomater. Och snart kommer statens andel av spelmarknaden att öka ännu mer när kasinon med internationella regler etableras i Sundsvall, Stockholm, Göteborg och Malmö. Det enda sättet, som jag ser det, att få balans mellan staten och folkrörelserna är att staten minskar sin andel av spelmarknaden eller att man helt enkelt lämnar över en del spel till folkrörelserna. Man skulle också möjligtvis kunna lägga ned en del projekt. Man kan inte komma ifrån att människors spel- förluster blir statens vinst. Statistiken visar också att spelberoendet är störst bland spelare under 30 år och att nästan 45 % av alla restaurangkasinobesökare samtidigt är storspelare på sport och hästar. Om ekvationen ska gå ihop med beräkningarna av den statliga kasinosatsningen och det faktum att spel- andet av den disponibla inkomsten hos hushållen är relativt konstant måste de nya kasinona för att finan- siera sin verksamhet hämta sina spelare just från den grupp som i dag lägger sina insatser på sportspel. Detta kommer då ytterligare att minska folkrörelser- nas andel av spelmarknaden. När det gäller det omdebatterade vinstdelnings- systemet anser jag, i likhet med det som står i ung- domspolitiska propositionen, att när det statliga vinstdelningssystemet är klart ska pengarna kontinu- erligt betalas ut via statskassan för att man ska slippa den direkta kopplingen mellan ungdomsverksamhet och spel. Syftet är att ett offentligt stöd inte ska pendla fram och tillbaka beroende på hur statens intäkter på grund av spel ser ut. Jag har inga yrkanden, men jag har en vädjan till er i finansutskottet att ni försöker lyfta blicken för att se att det faktiskt finns en helhet i spelproblematiken. Försök att inte bara se spelfrågan som en kameral fråga eller som en konkurrensfråga! Ta även in spel- problematik och sociala konsekvenser på grund av spel! 0703309898919 N 2010-01-01 00:00:00 180226 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0983/#anf109