<anforande>
<dok_hangar_id>2348628</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0980</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:80 Onsdagen den 15 mars</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>80</dok_nummer>
<dok_datum>2000-03-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Lönebildning och arbetsrätt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>4D80A30A-AE23-463D-BE6A-305A622710CB</anforande_id>
<anforande_nummer>17</anforande_nummer>
<talare>ELVER JONSSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är nog om tonlägen. Jag vill i min
sista replik mot Hans Andersson sammanfatta att
sämsta formen av lönebildning vi kan få, utöver en
okontrollerad svartmarknad, är svaga företag, flyk-
tande företag. Därför är det inte oväsentligt hur mil-
jön och omgivningen ser ut när det gäller småföreta-
gens villkor, som åtminstone i högtidstal alla partier
hyllar som framtidens räddare - jag tror att ett stats-
råd en gång sade framtidens hjältar.
Sedan var det frågan om blockadförbudet. Det har
med proportionalitet att göra. Under den tid som
blockadförbudet mot enmansföretag rådde under
1994 och 1995 var det en starkt ökande tillväxt av
arbetstillfällen i de minsta företagen.
För att sedan återställa politikens svallvågor kom
en nedgång i sysselsättningen under 1996 och 1997.
Det är möjligen ofint att påminna om den, men det
finns insatser som till synes kan verka negativa för
arbetstagarsidan men som i grunden är till stor fördel.
Om vi får ett klimat där småföretagen får en chans att
växa och utvecklas är det till fördel för alla arbetsta-
gare i dessa små företag.
</anforandetext>
<intressent_id>088849148003</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>179830</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0980/#anf17</protokoll_url_www>
</anforande>
