2348626 GN0978 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:78 Fredagen den 10 mars 1999/2000 78 2000-03-10 00:00:00 Svar på interpellation 1999/2000:238 om stödpersoner för misshandlade kvinnor interpellationsdebatt 7C0CD423-0403-4251-8931-881F74C43F09 24 GUN HELLSVIK (m) m Fru talman! Jag vill börja med att tacka justitie- ministern för svaret. Bakgrunden till min interpellation är den behand- ling som ett förslag i den moderata partimotionen om kriminalpolitik har mött, nämligen förslaget om möj- lighet till stödperson för misshandlade kvinnor. När sedan en del aktuella händelser har inträffat, bl.a. med den kvinna i Helsingborg som mördades av sin fäng- elsedömde man, tyckte vi att det fanns skäl att ta upp en diskussion, eftersom vi är övertygade om att det i den här kvinnans fall hade varit av betydelse om hon haft en stödperson. Helt klart hade vi att göra med en kvinna som var rädd för sin man. Det visar bl.a. detta att hon bad sin mamma vara hos henne över helgen när mannen hade permission. Vi vet också att det var fråga om en in- vandrarkvinna, och det finns skäl att anta att hon inte hade så stor kunskap om det svenska samhället och vart hon skulle vända sig för att få ytterligare stöd. Kanske språksvårigheter dessutom gjorde att hon kände sig stå vid sidan om. När jag nu tar del av justitieministerns svar kan jag konstatera att justitieministern tar fram en positiv förändring, nämligen förändringen i socialtjänstlagen, där det föreskrivs om stöd och hjälp för att man ska kunna förändra sin situation. Det är bra, men det är inte det vi i första hand är ute efter. Det är stöd och hjälp innan man får möjlighet att förändra sin situa- tion. Om vi i övrigt ser på justitieministerns svar är det fråga om en beskrivning av bl.a. utvecklingsarbete och utbildning; en mängd åtgärder som i sig är myck- et bra. Slutklämmen i svaret är att allt det som pågår ska bli föremål för framtida analyser. Det är säkert också bra, men justitieministern får ursäkta; jag kommer osökt att tänka på den behandling som idéer- na om medling har fått från regeringens sida. Det har också hela tiden varit fråga om försöksverksamheter, analyser och jag vet inte allt, och man har skjutit en självklarhet framåt i tiden. Vi har all anledning att anta att en stor del av de kvinnor vi talar om är kvinnor som verkligen inte är särskilt privilegierade, och de behöver allt stöd de kan få. Vi måste se till att sätta ned foten. Vi tycker från vår sida att vårt förslag är hur självklart som helst, dvs. att se till att varje kvinna för vilken det finns en anmälan om ett övergrepp mot henne ska erbjudas en stödperson. Denna ska vara ett moraliskt stöd under utredningen, under processen och efter domen. Det är något som skulle kunna vara av mycket stor betydelse för dessa icke privilegierade kvinnor. Min fråga till justitieministern, som inte får något svar i interpellationssvaret, är: Kan vi förvänta oss ett förslag i den i svaret aviserade propositionen i anled- ning av Brottsofferutredningen? 0937012299307 N 2010-01-01 00:00:00 179690 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0978/#anf24