2348625 GN0977 Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:77 Torsdagen den 9 mars 1999/2000 77 2000-03-09 00:00:00 Radio- och TV-frågor 1AD3B4C0-7DFB-4CDC-AFB7-988F701A35A3 13 LENNART KOLLMATS (fp) fp Herr talman! Det är möjligt att jag inte utnyttjar alla mina tio minuter som jag har begärt, men jag har aldrig hört någon klaga på det. Det beror bl.a. på att vi alla går i väntans tider när det gäller radio och TV. Jan Backman redogjorde för sändningstillståndstider, särskild utredare och parlamentarisk berednings- grupp. Det har gjort att vi från Folkpartiet i vår mo- tion inte har tagit upp stora delar av public service- verksamheten. Men det finns ju områden som vi varken kan eller vill avstå från att kommentera eller där vi varken kan eller vill avstå från att verka för förbättringar. Det gäller framför allt de funktionshindrades möjligheter att ta del av det radio- och TV-utbud som kommer från public service-företagen. Jag tycker i och för sig inte att skillnaderna är så rasande stora i formuleringarna mellan utskottsmajo- ritetens skrivning och reservationerna beträffande syn- och hörselskadade. Men det handlar från oss reservanter om en skärpning av skrivningen med detta tillkännagivande om tilläggsdirektiv till utreda- ren för att man ska få fram sådana underlag som se- dan underlättar för den parlamentariska berednings- gruppen att säkra kraven på SVT inför kommande år. Både Inger Davidson och Birgitta Sellén har ytterli- gare utvecklats argumentationen, och jag behöver inte upprepa den. Den tekniska utvecklingen förbättrar hela tiden möjligheterna för både syn- och hörselskadade att vara med i samhället. Och givetvis ska vi ställa tuffa krav. Tyvärr gäller det ju en ökande skara, inte minst bland hörselskadade. Parentetiskt måste jag ju säga att jag skulle välkomna en skärpning av lagstiftningen när det gäller ljudnivåer för att förebygga kommande generationers lomhördhet. Bl.a. disco och t.o.m. en del bioföreställningar kan vara rent smärtsamma. Och det är naturligtvis viktigt att få fram hjälpmedel som vi diskuterar här för att dessa människor ska kunna ta del av radio och TV. Men det är ju än viktigare att förebygga dessa skador. Jag ska även ta upp teknikutvecklingen på ett an- nat område. Jag hörde kollegan Eva Flyborg i ett annat sammanhang hänvisa till Alice i Underlandet - att man får springa för att stå stilla, men för att kom- ma någonstans måste man springa fortare. Det hand- lar naturligtvis om IT-utvecklingen. Detta anknyter till vår reservation 12. Det kan i förstone tyckas som om vi är teknikfientliga. Så är självfallet inte fallet. Det tror jag att var och en inser. Vad det handlar om är om vi måste springa fortast. Även utskottet har en skrivning som kan tolkas åt vårt håll i vår motion. Utskottet skriver nämligen att det är angeläget att public service-företagen ligger långt framme när det gäller utvecklingen av ny teknik men understryker samtidigt att kostnaderna måste vägas mot det behov som finns av nya programtjäns- ter och det resultat som kan förväntas av tekniköver- gången. Egentligen har vi väl inte så mycket emot den tolkningen. Men vi vill vara tydligare och framhärdar i att Sverige inte behöver ligga först med den jämfö- relsevis lilla marknad som vi har här. Det är ju inte så sällan som någon har sprungit före för att finna att det blev fel väg. Och då kan det både bli ensamt och dyrt. En liberal utgångspunkt är att det inte går att tvinga på marknaden en produkt som marknaden inte är mogen för. Och vi ser att utvecklingen och försälj- ningen av digitala mottagare väl inte har varit något hit eller framgång så här långt. Och staten bör då inte heller via subventioner eller på annat sätt försöka påverka marknaden i en speciell riktning. Det är som om staten skulle ha subventionerat de första mobilte- lefonerna och låst fast skattepengar i NMT-tekniken som ju är helt ute nu. Det bör alltså handla om att vi är med i loppet men vi behöver ju inte vara harar, för de brukar an- tingen få bryta loppet eller komma sist i mål. Vad man betalar för, så länge vi har ett licensfinansierat system, är mottagandet av programutbud från SVT - kanske gäller det inte tekniken som sådan. Även om jag inte tittar en minut på SVT:s sändningar måste jag betala licens om jag har en mottagare för att se andra kanaler - men det är en annan sak. Vi tycker inte att det är rimligt att man, om man vill se SVT via ett digitalt system, kan riskera att få betala ytterligare avgifter. Det är mot den bakgrunden som vi reserverar oss när det gäller SVT:s önskan om att medges få ta ut avgifter för tillhandahållande och hantering av programkort för marksänd digital TV. Sedan har vi frågan om hur länge man ska driva parallella distributionssystem, dvs. digitala och ana- loga system. Det finns ingen reservation i det sam- manhanget men väl ett särskilt yttrande tillsammans med Centern och Vänstern. Vi framhåller att vi utgår från att parallellsändningar ska pågå under lång tid. Även om TV-apparater reellt sett blivit billigare med tiden är det väl inte rimligt att väl fungerande apparater ska slängas på sophögen därför att sättet att sända program ändras. Det finns en reservation om en fristående film- och TV-fond. Vi hade frågan uppe här i kammaren i höstas i debatten om film. Den här fonden har före- slagits i en utredning som Leif Furhammar gjorde för några år sedan. Vi anser att det är olyckligt att fonden har försvunnit ur bilden och ser gärna att regeringen återkommer om den saken. Under debatten i dag har det ju skickats diverse stafettpinnar här från talarsto- len. Jag får väl skicka vidare till Ewa Larsson att eventuellt utveckla det här ytterligare. Slutligen, herr talman, yrkar jag bifall till reserva- tion 12 under mom. 13 men givetvis står jag bakom övriga reservationer där Folkpartiet finns med. 0627722735100 N 2010-01-01 00:00:00 179510 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0977/#anf13