<anforande>
<dok_hangar_id>2348624</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0976</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:76 Onsdagen den 8 mars</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>76</dok_nummer>
<dok_datum>2000-03-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänna motioner om företags- och kapi- talbeskattning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>60C1D699-EBC6-4801-BC40-D48BADB12836</anforande_id>
<anforande_nummer>146</anforande_nummer>
<talare>LARS U GRANBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Låt mig först säga att jag inte tog
upp så många problem i mitt anförande, och jag visa-
de också på vad som har gjorts.
Carl Erik Hedlund tog i den förra debatten upp de
50 000 kronorna per år och varför vi inte är på den
nivån. Det finns två årtal att nämna: år 1976 och år
1982. Om man ska jämföra 25 år tillbaka i tiden med
de andra OECD-länderna måste man ha de årtalen i
åtanke: år 1976 och år 1982.
Åter tillbaka till dubbelbeskattningen. Om det vo-
re så att vi socialdemokrater kunde se i vårt budget-
förslag att det gick att minska intäkterna utan att
äventyra välfärdssamhället, som en slopning av dub-
belbeskattningen innebär, skulle vi kunna föra en
annan diskussion om de frågorna. Men i dagsläget är
vinsterna av att slopa dubbelbeskattningen fullt ut
betydligt mindre än de minskade intäkter som blir till
följd av det.
</anforandetext>
<intressent_id>0957631371811</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>179405</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0976/#anf146</protokoll_url_www>
</anforande>
