<anforande>
<dok_hangar_id>2348623</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:75 Tisdagen den 7 mars</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>2000-03-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1999/2000:228 om skatter på bensin</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>C447B575-A592-405E-ADC3-6763EA0C477C</anforande_id>
<anforande_nummer>53</anforande_nummer>
<talare>Miljöminister Kjell Larsson (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag måste tyvärr göra både Göte
Jonsson och Per Lager besvikna med det jag kommer
att säga. Det är inte aktuellt att höja bensinpriset nu.
Marknaden har åstadkommit en oerhört kraftfull
höjning av bensinpriset. Det är inte skatterna som höjt
bensinpriset med 1:50 kr de senaste sex månaderna,
utan det är marknaden som åstadkommit detta.
Vi är inte heller beredda att nu lägga fram ett för-
slag om sänkta bensinpriser. Vi har en i och för sig
hög skattenivå på bensin, och det behöver vi ha. Vi
har en skattenivå som ligger på god europeisk nivå,
skulle man kunna säga. Vi ser ungefär på samma sätt
som andra länder på det här problemet.
Klimatfrågan är självfallet en av de stora grandio-
sa utmaningarna för oss som är intresserade och är
aktiva inom miljöpolitiken. Det gäller att fånga varje
land i världen på helt olika utvecklingsnivåer, med
helt olika nivåer av sina utsläpp av växthusgaser
bakom en handfast politik som ger snabba resultat
och som gör att vi kan böja av den kurva som ständigt
ökar växthusgastäcket runt jordklotet.
Det är också en etisk utmaning, därför att den frå-
ga som ligger till grund för klimatpolitiken är om vi
har rätt att med mänsklig verksamhet påverka och
kraftfullt ändra atmosfärens kemiska sammansättning
när vi vet på tillräckligt goda grunder vilka oerhörda
risker det innebär på lite sikt. Jag tycker att det allvar
som vi måste lägga vid klimatpolitiken också borde
färga av sig lite mer på de diskussioner vi för.
Vi får nu ganska snart Klimatkommitténs betän-
kande. Jag hoppas att det betänkandet innehåller en
rad kraftfulla åtgärder. Jag vet i dag inte om en av
åtgärderna är en höjning av koldioxidskatten. Jag är
beredd att fullfölja en kraftfull klimatpolitik. Jag är
beredd att göra det på ett sätt som också innebär en
bra och rimlig avvägning t.ex. när det gäller bilens
roll för väldigt många människor i vardagslivet.
Självfallet är det så att väldigt många människor är
beroende av bilen, och självfallet har bilarna inneburit
kraftigt förstärkta frihetsvärden. Det är inte bara Gö-
ran Persson som har haft upplevelsen av hur friheten
ökar när man kunde förflytta sig så som man kan med
hjälp av en bil.
Men det är i slutändan inte en enskild miljömi-
nister eller för den delen en regering eller alla rege-
ringar och ministrar som avgör hur mycket vi kan
använda bilen. Det är bilindustrin som med sin pro-
duktutveckling, med sin förmåga att ta till vara ny
teknik och med sin inriktning av marknadsföring och
annat mot bensinsnåla bilar kan öka utrymmet för
bilar i framtiden. Det är konsumenterna som med sina
val av bilar och bränslen kan medverka till att också
öka det utrymmet. Det är inte vi miljöpolitiker som
sätter den gränsen. Det är naturen som gör det.
</anforandetext>
<intressent_id>0818762925009</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>179205</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0975/#anf53</protokoll_url_www>
</anforande>
