<anforande>
<dok_hangar_id>2348623</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0975</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:75 Tisdagen den 7 mars</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>75</dok_nummer>
<dok_datum>2000-03-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1999/2000:228 om skatter på bensin</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E7CF89EE-AA00-4D01-B98F-6070306722D1</anforande_id>
<anforande_nummer>50</anforande_nummer>
<talare>Miljöminister Kjell Larsson (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Göte Jonsson har frågat mig i vilken
omfattning bensinpriset ska stiga samt hur den svens-
ka energipolitiken påverkar växthuseffekten i ett
internationellt perspektiv.
Jag vill börja med att tacka Göte Jonsson för en
intressant interpellation som lyfter fram frågan om
vilket samhälle vi vill överlämna till våra barn. Vi ska
balansera målet att utveckla ett hållbart energiförsörj-
ningssystem med våra nationella och internationella
åtaganden.
Bilen är en viktig del av de flestas vardag. De fri-
hetsvärden som är förknippade med bilen är stora.
Vill vi försvara den friheten måste vi också orka med
en konstruktiv diskussion om hur vi använder bilen
på ett ansvarsfullt sätt. Det bästa är naturligtvis om vi
kan komma ifrån bilismens miljöproblem genom
bättre motorer och alternativa bränslen. Ingen har nog
talat mer än jag om behovet av att använda teknik och
forskning för att minska konflikterna mellan vår vilja
till en hög levnadsstandard och minskad miljöpåver-
kan. Tekniken måste bli miljöpolitikens bundsför-
vant.
Det handlar inte om att låta hushållen betala för
kärnkraftsavvecklingen genom höjda bensinskatter.
Sveriges klimatåtaganden sätter nivån för de faktiska
utsläppen från dagens utsläppskällor av växthusgaser,
och här måste varje sektor i samhället ta sitt ansvar.
Transportsektorn stod 1998 för en tredjedel av kol-
dioxidutsläppen, och utsläppen inom denna sektor
förutspås öka ytterligare. Det är därför högst angelä-
get att öka incitamenten för bränslesnålare teknik och
renare bränslen.
Det går inte att garantera kvaliteten på importerad
el. Detta måste emellertid ses mot bakgrund av våra
grannländers ansvar för sina åtaganden under Kyoto-
protokollet. Danmark ska minska sina utsläpp med
21 %, Polen med 6 % och de baltiska staterna med
8 %. Liksom de litar på att vi i Sverige kommer att
göra allt som står i vår makt för att klara våra åtagan-
den måste vi lita på att de tar sitt ansvar.
I detta sammanhang bör Sverige verka för att de
krav som ställs på svenska elproducenter också ställs
på övriga elproducenter runt Östersjön. Vi klarar inte
våra internationella åtaganden för luftföroreningar
genom att minska kraven på oss själva eller vår om-
givning. Tvärtom är det avgörande att samarbeta över
gränserna för att tillsammans utveckla hållbara ener-
gisystem som bidrar till att kritiska belastningar för
bl.a. klimatförändringar underskrids.
</anforandetext>
<intressent_id>0818762925009</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>179202</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0975/#anf50</protokoll_url_www>
</anforande>
