<anforande>
<dok_hangar_id>2348619</dok_hangar_id>
<dok_id>GN0971</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:71 Onsdagen den 23 februari</dok_titel>
<dok_rm>1999/2000</dok_rm>
<dok_nummer>71</dok_nummer>
<dok_datum>2000-02-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Upphovsrätten och offentlighetsprincipen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2A3216C5-870A-4F3D-AB84-5FB1BE0D4049</anforande_id>
<anforande_nummer>8</anforande_nummer>
<talare>Barbro Hietala Nordlund (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är en svag punkt i den svenska
offentlighetslagstiftningen att en person endast ge-
nom att lämna in ett verk till en myndighet, utan
annat syfte än att underminera någons upphovsrätt,
kan åstadkomma att verket blir allmänt tillgängligt.
Det här är ett citat av vad Lagrådet bl.a. anförde i
sitt yttrande över regeringens förslag till införande av
en ny bestämmelse i sekretesslagen.
I KU14 behandlar vi alltså regeringens proposi-
tion Upphovsrätten och offentlighetsprincipen. Ut-
skottsmajoriteten tillstyrker också regeringens för-
slag.
En viktig utgångspunkt i utformningen av denna
sekretessregel har varit att den inte ska ha större
räckvidd än vad som behövs för att tillgodose det
skyddsintresse som ligger till grund för bestämmel-
sen. Förslaget innehåller flera tydliga begränsningar
när det gäller när sekretess ska tillämpas. Bestämmel-
sen bör endast gälla uppgifter i tidigare inte offentlig-
gjorda verk. Verket ska ha lämnats in till en myndig-
het utan att upphovsrättsinnehavaren har samtyckt till
det. Uppgifterna ska ha ett ekonomiskt intresse, alltså
vara av kommersiellt intresse, för upphovsrättsinne-
havaren. Röjandet av denna uppgift ska innebära ett
upphovsrättsligt förfogande. Det är således en hel del
kriterier som ska uppfyllas för att sekretess ska gälla.
Fru talman! Den svenska offentlighetsprincipen är
en omistlig del av den svenska förvaltningen och ett
oundgängligt inslag i den svenska demokratin. Det
säger vi, det skriver vi och det upprepar vi ständigt.
Det råder stor samstämmighet i vår riksdag om den
saken. Vi är också eniga om att det finns konflikter
och spänningar i fältet mellan kravet på öppenhet och
enskildas rätt och integritet, att det finns legitima skäl
till undantag och att förändringar i lagstiftningsfrågor
ska göras med noggrannhet och varsamhet. Alla -
regeringen, Lagrådet, lagutskottet i sitt yttrande över
propositionen och konstitutionsutskottet nu i betän-
kandet - är överens om att förändringsförslagen ska
genomföras och gälla från den 1 april och om att
förändringarna ska gälla i avvaktan på en mera ge-
nomarbetad, mera heltäckande och permanent lös-
ning.
Fru talman! Jag sade "alla". Det var fel. På just
denna punkt finns, som vi har hört, Centerpartiets och
Miljöpartiets gemensamma reservation till betänkan-
det. Det kan inte vara så bråttom, säger de, att vi inte
kan vänta något år eller så. Vi kan vänta på att Of-
fentlighets- och sekretesskommittén kommer med
förslag.
Ja, det är annars vanligtvis så att riksdagen av-
vaktar när en kommitté arbetar med ett frågekomplex
med hänvisning till just det. Men i detta ärende är det
inte så ansvarsfullt att inta den hållningen. Sverige
har genom Bernkonventionen och TRIPS-avtalet ett
internationellt åtagande. Min motfråga till den kano-
nad av frågor som t.ex. Åsa Torstensson ställde och
som vi får återkomma till i replikerna måste natur-
ligtvis vara denna: Är inte avtal till för att hållas?
Genom att Sverige anses ha en reglering som till-
låter att vi lämnar ut icke offentliggjorda upphovs-
rättsligt skyddade verk bryter vi mot Bernkonventio-
nen. USA har gjort helt klart - det råder inget tvivel
om det - att man kommer att inleda ett tvistlösnings-
förfarande om inte Sverige snarast ändrar sin lagstift-
ning på den punkten och således också följer den
internationella överenskommelsen.
Bernkonventionen föreskriver en skyldighet att
utan formaliteter ge upphovsrättsligt skydd enligt
vissa minimibestämmelser åt verk från samtliga när-
mare 140 länder som tillhör avtalskretsen. Här gäller
det alltså att agera så praktiskt som det rimligen är
möjligt för att tillgodose det minimiskydd som krävs.
Detta förslag är ett sätt att reda ut det akuta problemet
för att förhindra att Världshandelsorganisationens
system för tvistlösning ingriper med allt vad det
skulle kunna innebära av långt gående krav och före-
skrifter. Det gäller såväl vår offentlighetsprincip som
risken för allvarliga handelssanktioner.
Det är naturligtvis scientologmaterialet som har
kommit att bli den utlösande faktorn och som på så
sätt också satt Sveriges internationella åtaganden på
sin spets. Men oavsett hur den bedömningen utfaller
finns det i dag kritik och argument mot den nuvaran-
de regleringen. Fru talman! Utskottsmajoriteten har,
som vi har hört, vinnlagt sig om att se ärendets prin-
cipiella problem mer än att fördjupa sig i scientolo-
gifrågan.
I KU:s betänkande markerar utskottet i ett tillkän-
nagivande om Offentlighets- och sekretesskommit-
téns fortsatta arbete att det är angeläget att kommittén
också tar upp de frågor som nämns i olika motioner.
Utskottet utgår ifrån att regeringen avgör om kom-
mittén behöver ges tillägsdirektiv eller inte. Utskottet
markerar också att de frågor som hör samman med en
eventuell grundlagsförändring för en permanent lös-
ning bör hanteras så att ett förslag kan föreläggas
riksdagen under hösten 2001.
Fru talman! Jag yrkar avslag på reservationerna
och motionerna i förekommande fall och bifall till
hemställan i konstitutionsutskottets betänkande.
</anforandetext>
<intressent_id>0914133868703</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>178906</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GN0971/#anf8</protokoll_url_www>
</anforande>
